Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter/Författarens företal
| ← Stormäktigste Konung, Allernådigste Herre! |
|
Oden, eller Asarnas Utvandring → |
Jag hade ej smickrat mig att fråga skulle väckas om en ny upplaga af mina Skrifter; ännu mindre, att någon skulle finnas redan sinnad att inlåta sig i kostnaden af detta företag. Sedan det likväl skett, har jag trott mig böra nyttja tillfället att dels förbättra, så långt jag kunnat, det redan utgifna, dels tillägga, hvad på annat sätt icke varit ämnadt att af mig utgifvas.
Då den största delen af dessa Skrifter finnes långt för detta i Allmänhetens händer, har jag om dem föga att säga. Att de ej äro af större värde, har sin grund i förmågans medelmåtta: att de ej äro af större antal, i en lång och daglig ohelsa.
Vid de år, och i det tillstånd af lifvet, då gränsen deraf ohöljd och nära visar sig, bör jag ej misstänkas för fåfängan att, genom denna nya upplaga, hafva hoppats öka, eller ens upplifva det lilla slag af beröm, som kunnat fordom åtfölja något af dessa stycken. Men då jag snart går att dömmas af min eftertid, undre man ej om jag önskat att, af hvad jag skrifvit, nedlägga inför dess domstol en samling som jag haft tillfälle alt öfverse. Huru domen deröfver en gång skall utfalla, eller till hvad grad Förnuft och Smak skola finnas tjenta af mitt bemödande, vet jag ej. Hvad jag vet är, att nitet och vördnaden för dem, (eller hvad jag för dem ansett) hafva varit hos mig oskrymtade: varit mig, vid mina ofullkomliga försök, i stället för snille: uppfyllt mig vid läsningen af mitt lands och min tids vitterhet, nu med beundran, glädje, och Svensk stolthet; nu med ganska motsatta rörelser: och skola blifva, fastän röst och hand bindas af plågan, likväl de sista af känslor som hos mig utslockna.
Med min vilja, eller enligt mitt råd har ej skett, att teckningen af mina anletsdrag åtföljer denna upplaga. Utgifvaren, som velat göra mig denna oförtjenta heder, skall göra mig, hvad jag högre skattar, en rättvisa, genom vitsordet derom. Stockholm d. 30 November 1814.