Codex iuris urbici/Edictum Regis Gustavi II Adolphi
| ← Xa. Varietates calci editionis a. MDCXVIII typis vulgatae additae |
|
Konungx balker (KgB.) → |
| Samling af Sveriges Gamla Lagar - Band XI, innehållande Konung Magnus Erikssons stadslag |
(Edictum Regis Gustavi Adolphi, quo textus codicis iuris urbici eius iussu recognitus confirmatur.)
Wij Gustaf Adolph, medh Gudz Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes
Konung, Storfurste til Finland, Hertigh vthi Estland och Carelen, Herre
vthöfwer Ingermanneland, &c. Tilbiude alle Sweriges Rikes Inbyggiare, Förstar,
Grefwar, Frijherrar, Biskopar, Adel, Frijborne, Frälsismän, Klerkerij,
Krijgsmän, Borgerskap och menige Almoge, Andelige och Werldzlige, hwar effter
sitt Stånd och Wilkår, wår kärlige helsan, nådige benägenheet och alt gott
medh Gudh alzmächtigh tilförenne, &c. Man seer och befinner görligen icke
vthan förvndrande, huruledes alt thet, som anthen aff Naturen eller genom
Menniskiors vpdichtan och wärkan kåsteligit är eller synes, all sin Wyrde,
Wärdigheet och Styrkie hafwer aff en artigh Skapnat, Skick och Ordning,
så widt at hwar thenne affdrages, blifwer ther intet annat än Krop vthan
Siäl och Lijf öfwer: Hwilket, ändogh thet klaart och skijnbarlighit synes vthi
all ting, doghlijkwäl ingastädes synligare än vthi the Menniskiors samfund,
som effter thens alzwetandes Gudz milde förordning, til thet Mennisklige
Slächtzens stadige vppehälle och wölmågho öfwer hela Werlden stichtade äre
genom skickelige Hwsshåld, så och redlige Regementen: Ty ändogh the på
åthskillige sått och wijss blifwa förde och regerade, Så äre the dogh derhen
alle wände, at förmedelst them Rättwijsan må blifwa handhaffd, the Fromme
förswarade, the Wrångwijse och Onde styrde och straffade, och i en Summa,
thet gemene Bäste sökt och effterfölgd. Hwarföre och loflige och
försichtige Regenter sigh til thet högste hafwa winlagdt, sine Vndersåter icke
allenast för sigh sielfwe wäl at regera, vthan til Regementzens styrkie och bättre
Stadga, så och til at förekomma medh försichtigheet all willo och oredha,
Tå hafwa the medh gott förbetänkiande stadgat och ordinerat om alt thet,
effter Tijdernas lägenheet, hafwer synts nödhtorfftigt och gagneligit wara,
och sådant alt, på thet, thet icke i glömsko komma skulle, skriffteligen låtit
författa, och offentligen allom föreställa och påbiuda. Hwilket såsom thet är
en rätt Grundwaal til ett gott Regemente, altså hwilket Land eller Stadh,
som medh Lagh och wälbetänckte Stadgar, och theras stränge och faste
Execution är wäl förseedd och försorgd, then kan icke annars vthan
moste medh Inbyggiarnes märkelige gagn grönska, wälståå och förkåfras.
Sådant hafwe och wåre Förfäder framfarne loflige Sweriges Konungar och
Regenter flijteligen hafft i acht, så at man theras åhoga om
Fäderneslandzens wälfärd och förnufftigheet billigt må berömma, I thet the icke allenast
Landzlagen, först vti hwar Landzände särdeles ordnat effter thes
Landskaps sedhwane och lägenheet, sedan sammandragin, och til mera enigheet och samdrächtigheet alle Provincier på enahanda sätt tillämpat, författat
hafwa, Vthan och låtet en särdeles Stadga och Laghbook sammanskrifwa ock
påbiudha för alle Köpstäder vthi Rijket: På thet the en wiss form och sätt
bådhe vthi StadzRegering, Justitie wäsendet, Köphandelen och annan
Borgerligh Nähring hafwa måtte, Och förthy ifrån Landzlagh någorlunda
affträdt, effter thet bägges thera Nähring och Lefwerne märkeligen äre i mångo
måtte åthskilde. På thet nu sådant wäre Förfädhers wälgrundade och
nyttige Arbete ther medh Rijket och Regeringen til oss kommen är, icke måtte,
såsom här til någorlunda är skeedt, genom oförståndige Affskrifwares, eller
andre wrångwijse Menniskiors eghen wilie föras vthur sin rätte mening, Tå
hafwa wij för gott och nödigt funnet, at såsom wår S. högtährade kåre
Herfader, Christeligh och höghlofligh i åminnelse, hafwer låtet aff Trycket vthgå
Sweriges Landzlagh, Wij i lijka motto Stadzlagen trycke, och aff
Konungizligh Myndigheet then samme publicere låta skulle. Hafwa förthenskull låtet
sammanhämpta, och medh flijt collationera the äldste, bäste och
sanfärdigaste Laghböker, och så thenne såsom hon här effter fölier tryckia låtet:
Befalandes ther hoos at wedhsättia wedh ändan the Varietates som märkelige
äre och i somblige Laghböker finnes: Dogh så, at alle Domar effter sjelfwe
Texten[1], och icke the Varietates (hwilke allenast til en Antiquitetz
ihughkommelse införde äre) fällas och dömas skole. Wij biudhe förthenskuld och
befale här medh edher alle sampteligen, Särdeles wåre Ståthållare, Fougder,
Borgamästare, Rådh och menige Borgerskapet i Städerne, så och alle andre
som ther sin Näring söke och bruke, at j rätte edher i alla motto effter
thenna wår Tryckte StadzLagh, enkannerlighen vthi alla Domar och
Rättegånger, så länge och til thes, at wij medh theras som wederbör, samtycke
then hafwa låtet öfwersee och förbättra. Ther hwar och een weet sigh
effterrätta, & c. Gifwit på wårt Konungzlige Slott Stockholm, then 7. Januarij,
Åhr 1618.
- ↑ Textus a Rege Gustavo Adolpho confirmatus in notis ad textum a me editum litt. X, varietates vero isti textui adnexae litt. Xa designantur.