Damon och Iris (Sehlstedt, 1853)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Natt och tröst
Damon och Iris.
av Elias Sehlstedt
Må göra!  →
Ur Fiskmåsen. Poetisk Vår-Kalender för 1853 af E. Sehlstedt utgiven 1853.


[ 51 ]

Damon och Iris.

(Idyll.)

IRIS.

Säg för Guds skull, Damon lilla!
Älskade! hur är det fatt?
Säg min engel, mår du illa,
Handen darrar kall och matt?
Ömma herde! svara, svara,
Låt mig ej förtviflad stå!


DAMON.

Säkert jag förkylt mig bara,
Ty min mage kniper så.


IRIS.

Att dig bota, hvarje droppa
Ur mitt hjerta vill jag ge.


DAMON.

Gif mig hellre hafresoppa
Och en kopp med fläder-té.


IRIS.

I mitt öga kom och blicka!
Jag dig tusen kyssar ger.


[ 52 ]
DAMON.

Ack! en smörduk, bästa flicka!
Skulle lindra mig långt mer. —




Bäst de talde, bräkte fåren,
Och de märkte vargens svek,
Och på Damon restes håren,
Iris bara sprang och skrek.
Vargen skrämdes utur hagen,
Iris knöt sitt förkläds-band;
Damon straxt blef bra i magen,
Kysste Iris ömt på hand.