Den döende Skalden (1850)
| ← Barnhus-Barnet |
|
Blinda Flickan wid grinden → |
N:o. 5.
Den döende Skalden.
Långsamt.
68) 5 | 5 6 5 4 3 2| 3. 4 5 3
Jag trifs ej här nere i skuggornas dal 5 | 5 6 5 4 5 4 | 3 2 1
I lifwets förwillande öken,
5 | 5 6 5 4 3 2 | 3. 4 5 5 3
Der dygden försmäktar i sorger och qwal
5 | 5 6 5 4 5 4 | 3 2 1 0
Och sanningen swepes i töcken.
5 | 8 7 6 + 5 3 3 | 6 7 8 7
Ifrån denna onda och ränkfulla werld,
3 | 3. 3 3 5. 4 3 | 2. 3 4 3 0
Som närer inom sig blott oro och flärd
5 | 5 6 5 4 5 4 | 3 2 1 0
Jag längtar till himmelens salar.
2. När lossas de fjettrande bojor och band,
Som hålla i stoftet mig fången?
När kommer jag till de förlofwade land,
Som ofta jag drömt om i sången?
När blifwer det werklighet utaf mitt hopp,
Och när får jag flytta dit ofwan, dit opp
Till himmelens stjernströdda salar?
3. Min ande, hwi längtar, hwi spörjer du så?
War stilla, war tålig i striden!
Snart skall din befrielsetimma wäl slå
Och du swäfwa renad ur tiden.
Dig kläd uti oskuldens snöhwita skrud –
Der kommer bewingad en engel från Gud,
Som manar till himmelens salar.