Barnhus-Barnet
| ← Liljan och Fjärilen |
|
Den döende Skalden → |
N:o. 4.
Barnhus-Barnet.
(Mel. : ″Fall lätta snöflock fall).
F. +2+3+6+7.68). 1 2 | 3 3 4 2 | 1
Sjung arma hjerta sjung!
1 7 2 2 | 2 4 3 2
Med stämma späd och ung,
1 2 | 3 3 4 4 | 5. 6
Din sorgsna lefnadsgång
4 | 3 3 5 4 2 | 1 0 0
Uti en enkel sång.
1 2 | 3 3 4 4 | 5. 6
Din sorgsna lefnadsgång
4 | 3 3 5 4 2 | 1 0 0 |
Uti en enkel sång.Wid ingen moders bröst
Kan jag få hemta tröst,
Och slumra blott en stund,
En enda ljuflig blund. :,:
Wid ingen faders hand
Jag wandra från ibland,
Att hemta kraft och stöd
Mot oförrätt och nöd. :,:
Med inga syskon små
Får jag i lunden gå,
Och swärma om i lek
Wid lätta windars smek. :,:
Jag wet ej far och mor,
Ej syster eller bror;
Och hur jag grubbla må,
Jag wet det ej ändå. :,:
Likt fågeln inom bur,
Som skådar Guds natur,
Men den ej njuta får,
Så ock min tid förgår.
- ,:
Inom den trånga cell
Från morgon intill qwäll,
Försmäktar jag hwar dag,
Blir lidande och swag. :,:
Jag tänker ofta så:
Hwi såg jag lifwet, då
Ej någon menska will
Mitt hjerta höra till? :,:
Hwart djur, på marken är,
Det wård och omsorg bär
Om sina ungars hop,
Och känns wid deras rop. :,:
Men menskan ensam blott
Åt ödets grymma lott
Kan lemna sina små;
Hur skall jag det förstå? :,:
Uti en farlig werld;
Bland dårskap, synd och flärd,
Och laster och begär,
Jag ensam lemnad är. :,:
Ty icke far och mor,
Ej syster eller bror
Jag nånsin weta frå
Hur grubblande jag går. :,:
Men ett jag wet och tror:
Högt öfwer molnen bor
En Gud i himmelen,
Som är de spädas wän. :,: