Den heliga natten (af Wirsén 1884)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Bebådelsen
Sånger och bilder
av Carl David af Wirsén

Den heliga natten
Sikars brunn  →


[ 116 ]

Den heliga natten.

Det sväfvar ett stilla, domnande sus
Kring slumrande örternas sängar,
Och silfrade dimmors villande ljus
Nu darrar på Betlehems ängar.
Det hörs ej ens sakta
Ett hviskande ord,
Men herdarne vakta
En betande hjord,
Det hvilar en slöja af snöhvit färg
På vågiga kullar och fjerran berg.

[ 117 ]

Du kommer i natt, o heliga fröjd,
Att gästa de låge och ringe.
En engel från himlens saliga höjd
Står nära med strålande vinge.
I arme, ej rädens!
Han kommit, er vän!
O fröjdens och glädens,
I vallaremän!
Det klingar en stämma ur töcknens flor:
»Jag bådar er glädje, osägligt stor!»

Då skiner på höjd, då klarnar i dal
Ett skimmer, som dunklet betvingar.
Hvad himmelska härars växande tal!
Hvad stjernljusomglittrade vingar!
Då ljudar i natten,
Som tonande gång
Af spelande vatten,
Instiktelsens sång:
»Vår Gud vare ära, på jorden frid,
Åt menskor en vilja barmhertigt blid!»

[ 118 ]

Vi skynda väl, säg, vi ila väl med?
Med herdarne må vi oss gläda!
Vi hasta till krubban, böja oss ned
För barnet, det milda, det späda.
O saliga timma,
Då ljuset går opp
Ur villande dimma
För bäfvande hopp!
I verlden vårt lif var så sorgetungt;
Du, heliga barn, gör det ljust och lugnt.