Hoppa till innehållet

Dig lyft, min själ, och skåda kring

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Stig up, min själ, och tag en blick
av Olof Kolmodin
Psalm 125 i Andelig Dufworöst, 1734 under Tionde Afdelningen. Gudelig Upmuntrings-Röst. Himmelsk lust mot Jordisk pust. Sjungs till samma melodi som Av himlens höjd oss kommet är, som är nedtecknades i New vollkömmliches Gesangbuch Augspurgischer Confession av Johann Crüger, tryckt 1640 i Berlin. På Wikipedia finns en artikel om Dig lyft, min själ, och skåda kring., som är titeln på den bearbetade texten för 1819 års psalmbok.


1.
Stig up, min själ, och tag en blick,
Utaf den sköna himlens skick;
Och slå tillika med förakt
Ditt öga ned på jordens prakt.

2.
Se werldens ära an för spott
Emot det höga äre-slott,
Och werldens lust för idel sorg,
Emot den glada Himla-borg.

3.
All jordens gull är idel mull;
Af fasta ägor himlen full.
All werldens alt förgängligt är,
Emot det ewigt goda där.

4.
Fördenskull wakta dig min själ,
At du ej blifwer werldens träl,
Och mister det som bättre är,
För en bedräglig härnad här.

5.
Ach nej! O nej! war ej så blind:
Men all Din lust wid himlen bind.
Hwad dig här felar, somt och alt
Skal du der finna tusendfalt.

6.
Ty, om du här föraktad äst:
Der blifwer kronan på dig fäst.
Här äst du utaf ägor tom:
Der får du härlig rikedom.

7.
Här sjukdom dig eländig gör;
men der du blifwer karsk och föh.
Här blandas jämmer, suck och pust:
Där skänkes idel frögd och lust.

8.
Här klagan, fruktan, oro, strid:
Der glädje, trygghet ro och frid.
Här arbets-möda dag och natt;
Der ewig hwila och Sabbath.

9.
Här är Egyptens träldoms hus:
Der Canaan och Gosens ljus.
Här är en Bochims gråte-bal;
Men där är Himlens frögde-sal.

10.
Här ästt främling och en gäst;
Men der ditt hemman wäl befäst.
Här ligger du blott ena natt;
Der är dig ewig boning satt.

11.
Här du som ensam fogel går:
Där dagligt Ängla-sällskap får.
Här plågor afwund, synd och död:
Där gör alt sådant ingen nöd.

12.
Här skiftas dag och natt om ann;
Där solen aldrig bärgas kan.
Här ändras ofta årsens tid;
Dör himlen altid lika blid.

13.
En dag och kommer altid skön
Och lustegården altid grön:
Der bära träden altid frukt,
Och rosor gifwa altid lukt.

14.
Der springer Lifsens Källa jämt,
Der höres altid sammanstämt
De ljufwa Ängla-harpors ljud
Som ouphörligt lofwa Gud.

15.
Om jag än kunde Ängla-mål
Och hade tunga utaf stål,
Dock kunde jag på intet sätt
Den himla-frögd beskrifwa rätt.

16.
Den frögd som intet öga sedt,
Den sig för intet öra redt,
Den ej i någons tanka kom,
Kan dödlig mun ej tala om.

17.
Dock om man barnsligt lalla får
All himmelsk lust deri består
Att Gud det Högsta Goda, se
Rätt ansigt emot ansigte.

18.
Ach! Blef min önskan mig förund,
Jag wore der i denna stund.
Dock wil jag icke twifla på
At jag den glädje ju skal få.

19.
När jag i werlden nått mitt mål,
och druckit tårars sista skål
Då wil jag säja, werld, god natt!
Nu får jag himla-glädjen fatt.

20.
I medlertid lät mig, o Gud
Mig skicka efter Dina bud.
Mig rolig gör i motgångs tid,
Och tapper i min sista strid.

21.

Ja, gif, at jag i trone må
Mitt afsked taga här ifrå.
Ach! Amen! Amen, JESU Christ,
Säg Amen Du, så är det wist!