En höstpromenad på Djurgården
| ← Höst- och qvällsbetraktelse |
|
Talgoxen på mitt fönster → |
| Ur Ny Illustrerad Tidning. 6 November 1869, N:o 45(360) Se digitalisering på ALVIN! |
En höstpromenad på Djurgården.
Med öppna ögon sofver det.“
Har du betraktat Djurgålns lunder
I stats- och stadsfullmägtigt skygd,
Se’n lagen kom med blixt och dunder
Och rotar i den glada bygd?
Jag vet ej, om jag mer mig vårdar
Att ställa hit min spatserfärd.
Jag har ej smak för kyrkogårdar:
Farväl, du gamla Djurgårdsverld!
Hvi äro Bacchi tempel stängda?
Kan törst och matlust bli ett brott?
Jag tycker ej om det befängda,
Jag det rättvisa älskar blott.
Om man har mage till att smälta,
Så är han väl Gudsgåfvor värd;
Men skall man törsta här och svälta —
Farväl, du gamla Djurgårdsverld!
Du rår ej, du är kuggad vorden,
Och Bellmans park en straffanstalt.
Finns något värre här på jorden
Än sura miner öfver allt?
Jag vill ej bo här, om det gäller
Att hyresfritt bo hos min värd.
Till munk är jag ej skapad heller:
Farväl, du gamla Djurgårdsverld!
Om man vill törst och hunger stilla,
Och det på Hasselbacken gör,
Och dricker kaffe på Novilla
Och äter qvällsvard hos Vasseur,
Jag vet ej hvad det Staten tränger
Att skjörta upp en värdshusvärd,
Att han midt för vår näsa stänger —
Farväl, du gamla Djurgårdsverld!
Ja, himmel, snöga gerna öfver
En jord, som ej förstånd vet af!
Och jag vet ej, hvad jag behöfver
Stå här och frysa på en graf.
Du lämpas icke mer för sången,
Den eger här ej hem och härd.
Din sol i moln är nedergången —
Farväl, du gamla Djurgårdsverld!