En rätt svensk soldat

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Ode öfver ett godt hjerta
En rätt svensk soldat
av Hedvig Charlotta Nordenflycht
Siskan och Näktergalen  →
Ur Svenska parnassen, band II s. 25–26 av Ernst Meyer från 1889.


[ 25 ]

En rätt svensk soldat.
Bröllops-lyckönskan.

Han är den fromma tapperhet,
Som vett med mandom blanda vet,
I honom kännes grant igen
Den gamla art af svenske män;
Se’n han oss blifvit rätt bekant,
Blir gamla Göters rykte sant,
Som syntes fabellikt och dödt,
Förrän han det ånyo födt.

Här har naturen fogat väl
Ett modigt bröst, en vänsäll själ;
Han bär uti sitt hjelteblod
Ett grufligt och ett kärligt mod:
Ett lejon, vid fiendtlig hamn;
Ett lam, uti sin makas famn;
En man, vid värja, eld och mord;
En jungfru, vid båd’ glas och bord;

[ 26 ]

En kämpe hård, vid grymhets rön;
En andlig lärd, i bok och bön;
En härdad, som kan lida allt,
Båd’ ljuft och ledt, båd’ hett och kallt:
Han är den rätta fria man,
Som ingen lycka ändra kan.
Nu önskas honom, all hans tid
Få nöta vid en ädel frid!

Ja! hvila dig från krigsalarm
I nöjet på din makas arm.
Ja! minn dig der i stillhet på
Den tid du månde Ryssar slå;
Hur värjan aldrig miste gick;
Hur, hvem du slog, sin bane fick;
Hur ofta, med bedrifter din’,
Du roat store Carols sinn’!

Beskrif för dina hjeltebarn
Vårt förra krig med ryska czarn:
O! säg för dem den svenska lek,
Hur ingen från sin konung vek;
Hur man i fält skall skicka sig
Att föra med beröm ett krig,
Och, när man uti striden går,
Båd’ dela ut och tåla sår!

Då ammar du soldater opp,
Då fostrar du en hurtig tropp,
Som, liksom du, i faran flink,
Är städs tillreds vid minsta vink.
Och om så sker, att svenska spjut
Af någons djerfhet manas ut,
Så spänn på nytt din brynja på;
Gack ut med dina gossar blå!