En Söndagsmorgon i skogen, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893
En söndagsmorgon i skogen.
Ja, jag hör, ja, jag hör, Hur det susar i skog: Det är vårvindens flägt, Sedan vårsolen log.
Och det porlar i berg och i dal på en gång: Det är vårbäckens sång.
Lärkan sjunger sin hymn Öfver dalar och fält, Och i jublande lof Under himmelens tält
Klingar trastarnes sång uti björkar och alm Som i kyrkan en psalm.
Och ett tempel för visst Är naturen som står Majestätisk och hög I den blommande vår,
Och dess öfversteprest i sin talarestol Är den strålande sol.
Och den bok, hon slår opp På sitt altarebord, Är en evighetsskrift Af Guds lefvande ord;
Och dess lära är hög, och hvar dogm som hon har, Är som stjernorna klar.
Hvad som skimrar i dal Kanske inte du vet; Hvad som skiftar på äng, Skall jag säge dig det:
I hvart strå, i hvar knopp, i hvar blomma som ler, Guds församling du ser.
Heligt visst är det rum, Der du andaktsfull står, Och den skugga du ser, Öfver ängarna går,
Och som går uti dag, som i sekler den gått, Är Guds mantelfåll blott.
Allt är redo till bön, Allt är helgadt till frid. Sjelfva luften sig skiljt Ifrån oro och strid:
Allt är lugnt, allt är fritt ifrån agg, ifrån hat – Låt oss hålla sabbath!
