Dagbräckningen
| ← En fluga i april |
|
En söndagsmorgon i skogen → |
| Ur Ny Illustrerad Tidning. 30 April 1870, N:o 18(128) Se digitalisering på ALVIN! |
Dagbräckningen.
Från engelskan.
Och vinden han far öfver böljans skum
Och ropar åt dimman: »Ge rum, ge rum!»
Han skeppen helsar på böljans bryn:
»Till segels, kamrater! Det bräcker i skyn».
Han susande far inåt landet se’n
Och ropar: »Vak upp, det är dag alltre’n!»
Han ropar till skogen med vänligt sus:
»Häng ut dina fanor i solens ljus!»
Kring foglarnes nästen bland löf och ljung
Han ropar: »O, fogel, vak upp och sjung!»
Till tuppen han far under bondens ås:
»Det dagas: vak upp, tag trumpeten och blås!»
Han hviskar till åkern, af kornax tung:
»Vak upp och dig buga för dagens kung!»
Till kyrkans torn han ställer sin väg:
»Vak upp, du klocka, och tiden säg!»
Blott kyrkogården han nalkas intill
Och hviskar: »Ej fin, ligg still, ligg still!»
E. S—dt.