En tillflyktsort är urtidens Gud
| ← Med Jesu blod är all vår synd |
|
Jesus, Du min hägnad → |
| Femte upplagan |
194
En tillflyktsort är urtidens Gud
Och nedåt sträcka sig hans armar.
Han har lovat och sagt,
Att Han med sin makt
Skall bevara sitt återlösta folk.
2 Sällt det folk, som jubelklangen förstår,
I Guds ansiktes ljus de skola vandra.
De gå från kraft till kraft
Och från fröjd till fröjd,
Tills de stå inför Gud på Sions höjd.
3 Deras kraft och prydnad är du, o Gud,
I ditt heliga namn de skola fröjdas.
Du har hjälpen nedlagt
Hos en Hjälte med makt,
Och din eviga arm är deras sköld.