En tjänarenas tjänare
← O, glädjens i Herren |
|
Evigt liv det är att känna → |
Femte upplagan |
132
En tjänarenas tjänare
Kom alla herrars herre
Att frälsa det förtappade,
Det större och det smärre;
Och vid sin bortgång skänkte Han
Oss detta testamente:
I bröder, tjänen så varann’,
Som jag er alla tjänte.
2 Ditt folk, o Herre, med ditt blod
Förlöstes att i renhet,
I ödmjukhet och tålamod
Bevara Andens enhet.
En Herre och en tro, ett dop
Bjöd samma tröst åt alla,
Som låta sig av nådens rop
Till dina armar kalla.
3 Vi lemmar äro i en kropp,
Behövande varandra,
Och var och en har uppdrag fått
Att i din kärlek vandra.
En tjänst Du gav åt var och en,
Som här din nåd fått röna,
Må vi i tron fullgöra den;
Hur rikt skall Du ej löna.
4 Hjälp oss vårt pund förvalta här,
Som dina ord oss bjuda.
Vår Mästare, Du nådig är,
Din stämma snart hörs ljuda:
Min tjänare skall vila få
I härlighetens höjder,
In i din Herres glädje gå
Och dela himlens fröjder!