En visa vill jag sjunga, som är alldeles ny

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
En visa vill jag sjunga, som är alldeles ny
av Okänd
Ur Visbok, 1923 under rubriken Kärleksvisor. Tidigare publicerad i Filikromen (1850-1865) och August Bondesons Visbok, 1903.


En visa vill jag sjunga, som är alldeles ny
   Om det lyster er att höra uppå,
Om hur flickornas kärlek i denna världen är,
   Hur underlig den vara må.

Du täckaste flicka, du har en fager färg,
   Men du har ett ostadigt sinn'.
Din tanke den är nu så underlig,
   Den löper all' världen omkring.

Men gossarnas kärlek den står som klippan fast,
   Den viker varken av eller an,
Den liknar jag vid det skuggrika träd
   Som vill sluta det vajande i famn.