Erik Axel Karlfeldts dikter/Vildmarks- och kärleksvisor/Ur hjärtats gåtbok
| ← Nu lyser månen klar och kall |
|
Sagan om Rosalind → |
| Från Vildmarks- och kärleksvisor (1895) |
UR HJÄRTATS GÅTBOK
Var det flyende nyck, var det sanning och glöd?
Var det bloden allen, som var hetsig och röd?
Ja, vem nämner var kämpande känsla på jord
som har levat och flammat och dött utan ord?
Jag skall se dig ibland, när min vaka blir lång,
när jag lyssnar till midnattens lockande sång;
över daggiga strån längs den forsande ström
skall du komma på nytt i min sensommardröm.
Och din blick skall mig möta med längtande brand,
som till löften och smek skall du söka min hand,
du skall stråla så fullt som en solbadad ros,
men så gåtfull du kom skall du glida din kos.
Jag vill komma en gång, då din ungdom är slut,
då ditt hjärtas mystärer du tyst grubblar ut.
I den döende sommarens ljus vid din dörr
vill jag röra de strängar som klingade förr.
Ty vart dunkelt ackord har jag gripit och gömt
och kan ge dem på nytt, långt sen klangen du glömt;
och i vemodig lek skola strömma förbi
sorl av vindar och älv och vår dröms melodi.