Förbarmande

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  »Geijers tanke»
Sånger och bilder
av Carl David af Wirsén

Förbarmande
Kyrkklockorna  →
På Wikipedia finns en artikel om Eugeniahemmet.


[ 32 ]

Förbarmande.

(Med anledning af bazaren för det till beredande af vård åt obotligt sjuka barn bildade Eugeniahemmet).


Hur kan ditt hjerta stå emot
En bön af dem som utan bot
I lifvets morgon dömts att lida?
Små vilsna ögon skyggt dig be,
Små bleka läppar söka le,
Men darra af osägligt ve
Och hviska: hjelp, du får ej bida!

Du står i skuld för helsans lott,
Som dina egna barn ha fått,
För deras läppar vårligt svälda,
För hulda rosenkinder små.
För ögon bruna eller blå,
I hvilkas speglar löjen stå,
Du står i skuld. Försök att gälda

[ 33 ]

Dig Blomstermästarn ber: bind opp,
Som jag, den dufna blomsterknopp
Med silkestråd mot säkra stammen!
Dig Herden ber: o för i hamn
De små, som signats i mitt namn,
Tag till ditt bröst, bär i din famn,
Som jag, de späda, sjuka lammen!

Har du hans ljufva ord ej sport?
Åt Honom sjelf den tjenst du gjort,
Som en af dessa små du unnar.
När domens dag med straff och lön
Skall bräcka fruktansvärd och skön.
Du kan behöfva väl en bön
För dig från milda barnamunnar.

Kanhända kommer vid din död
Ett barn, som här du lindring bjöd,
Från Gud med fridens liljestängel
Och svalkar ljuft ditt örngottsvar —
Ett barn, som här väl trasor bar,
Men kanske der en krona har
Som Guds kerub, som himlens engel.

[ 34 ]

Barmhertig var, så visst, så visst
Barmhertighet må ske din brist
En gång i Herrans stad, den rena!
Du himmelska Jerusalem,
Pilgrimens hopp, vårt hjertas hem,
Hvem öppnar dina portar, hvem?
Vår Guds barmhertighet allena.