"Geijers tanke"

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Franzéns lagerkrans
Sånger och bilder
av Carl David af Wirsén

»Geijers tanke»
Förbarmande  →
På Wikipedia finns en artikel om Erik Gustaf Geijer.


[ 29 ]

”Geijers tanke”.

Skulpturverk af Johan Börjeson.


Det var jag, som stod om natten för hans syn i helga drömmar,
Det var jag, som honom räckte dryck, der evig ungdom strömmar.
Genom häfdens, genom sångens riken förde honom jag:
Tro mig, allt, som eldar siarn, har personlighetens drag!

Ingen mantel bär jag, arma, känner inga gyllne smycken.
Han och jag ha stilla vanor, han och jag ha blyga tycken,
Vi ha tidigt slitit flärdens alla granna glittergarn:
Du kan tro mig, »Geijers tanke» är ett enkelt folkets barn.

[ 30 ]

Tyst hos honom vid pianot stod jag ofta under natten
Eller ledde honom hänryckt långt till Urdarbrunnens vatten
Eller gick i djupa dalar stilla med min hjertanskär,
Kämpaqväden ömsom klungo, ömsom vallbarnsvisor der.

Ej vi sökte röjda stigar, som beqvämligheten plägar,
Nej, vi bröto nya banor, gingo våra egna vägar,
Och vi läste gyllne runor på den gråa klippas dörr,
Der den gamle Svegder stälde ridten till Valfader förr.

Sagor susade bland träden, sagoljud i nordanflägten.
Barr föll ned på mina kinder, barr på grofva vadmalsdrägten,
Och vi satte oss vid källan, sågo öfver hennes våg
Molnen gå i spridda flockar, liksom folk på vandringståg.

Och han sade: »du, min tanke, djerf och stor du kom från ofvan.
Dock jag yfs ej att dig ega, det var Gud, som gaf mig gåfvan.»
Och han log ett lyckligt löje, men en tår hans öga gret.
Speglande ett barnahjertas oförstälda tacksamhet.

[ 31 ]

Snart i bronsens former gjuten står min hjeltes bild och talar
Om hvad stort vi förr ha verkat, står som vakt vid visdomssalar.
Det var jag, som honom eldat, jag, som lifvade hans mod ...
O, fast enkel jag er tyckes, låt mig sitta vid hans stod

Jag är folkets ringa dotter, djupt ur gömda hagar gången,
Jag är tonen, jag är visan, är begrundningen och sången,
Jag är Geijers stilla tanke. Och att detta allt jag är,
Det är konstnärssnillets styrka, mejslarns heliga mystér!

Låt vid stodens fot mig sitta! Låt mig, som i fordomtimma.
Se om natten sagoeldar öfver kämpahögar glimma!
Strängaspelet, som du skådar, jag till varning röra skall,
Om det ondas mörka magter våga nalkas Fyrisvall!