Försakelse
| ← Lifvet och döden |
|
Grafven → |
Hvi skulle jag ej möta glad min plåga?
Hon är en Engel, sänd ifrån min Gud.
Hvi skulle jag den gode Fadren fråga,
Hvarför han valde henne till sitt bud?
Som fogeln under modrens vingar hvilar;
Intill hans bröst jag lutar mig i ro,
Och kommer döden än med tusen pilar,
Jag segrar dock, och segren är min tro.
Liksom en dufva mild sig bönen höjer
Emot min Faders stjernefaste blå,
Och när min Fader i sitt ljus hon röjer,
Hon hviskar stilla i hans öra så:
Låt offret af min vilja dig behaga,
O Du som djupet af mitt hjerta ser!
Jag vill af Dig min kalk med kärlek taga,
Liksom Du honom utaf kärlek ger.
- Första, andra och fjärde strofen bildar psalm 387, Vi skulle jag ej möta glad min plåga i 1937 års psalmbok.