Första föret
| ← Vintersång |
|
Ett stycke reseanteckningar → |
Första föret.
Snön i luften hvirflar nu som bäst,
Innan qvällen ha vi före mest.
Ljuft det skulle vara,
Den som hade bara
Hundra daler och en liten häst!
Hvarfrån kommer detta hvita fjun?
Som ett draperi af mjuka dun?
Snart det bländhvitt skiner,
Uppsatt som gardiner
Kring naturens tysta paulun.
Nordanvinden blåser snålt och hvasst,
En och annan skofvel syns och qvast,
Bjellror klinga redan,
Flere komma sedan:
Det blir lif och lefverne i hast.
Nyss man inom staden hölls och tvangs.
Nu man nöjs ej mer med Berns och Blanchs;
Man skall ut till Nacka,
Stallgåln och Norrbacka,
Värdshusvärd och åkare till gagns.
Hvart man åka skall, det får bero:
Om det något är till Stockbolmsbo,
Aldrig miste tar han,
Väderkornet har han
Bäst och säkrast till Lidingöbro.
Det blir också resans mål till slut,
Dit jag också sjelf har längtat ut.
Hejsan! Öfver Gärdet
Rätta kosan bär det:
Der syns skymten af dess gula knut.
Här är folk och fröjd uti hvar skrubb,
Här går åt i afton rubb och stubb.
Känn på denna lake!
Har du kännt dess make?
Det var mums, sa' f-en, tugga nubb!
