Den här sidan har korrekturlästs
172
Första föret.
Snön i luften hvirflar nu som bäst,
Innan qvällen ha vi före mest.
Ljuft det skulle vara,
Den som hade bara
Hundra daler och en liten häst!
Hvarfrån kommer detta hvita fjun?
Som ett draperi af mjuka dun?
Snart det bländhvitt skiner,
Uppsatt som gardiner
Kring naturens tysta paulun.
Nordanvinden blåser snålt och hvasst,
En och annan skofvel syns och qvast,
Bjellror klinga redan,
Flere komma sedan:
Det blir lif och lefverne i hast.
Nyss man inom staden hölls och tvangs.
Nu man nöjs ej mer med Berns och Blanchs;
Man skall ut till Nacka,
Stallgåln och Norrbacka,
Värdshusvärd och åkare till gagns.
