Fem trappor opp (Sehlstedt 1861)
| ← Höst-sång |
|
En liten riksdags-titt → |
Fem trappor opp.
(Extrakammarskrifvar-visa.)
Jag sitter stundom och mitt lif begrundar
Uppå en rankig vind fem trappor opp,
Och undrar ofta, om den dag som stundar,
Bär i sin famn fullbordan af mitt hopp.
Men ingen lycka spörjs, och dagar fara,
Som solens boll i enahanda lopp —
Men jag är ung, och då kan man ju vara
Rätt nöjd uppå en vind fem trappor opp.
Hvad det är skönt att bo så högt från jorden,
Från gatans buller, menskolarm och stök!
Ur fyra rutors fönsterglugg mot norden
Jag har min fria utsigt åt ett kök.
Der trippar Sara, trind liksom en ärta,
Med glas och brickor, mången skål och kopp:
Ack! hvilken utsigt för ett känsligt hjerta
Uppå en rankig vind fem trappor opp!
Dock, Gudi lof! ännu har aldrig magen,
En tomsäck lik, uppå sin herre hängt:
Jag frodas skäligt, skrifver rent om dagen
Tolf, femton ark, hvad andra dumt ha tänkt.
Det hjelper icke. Magen ej förbyter
Sin hajnatur, fast kassan säger stopp.
Jag vet det väl, om än allt annat tryter,
Så fins ändå aptit fem trappor opp.
Min kamlottskappa kommen är till åren,
Men varm ännu, fast något sliten bak;
Min hatt betäcker väl de blonda håren,
Fast något rödbrun som ett koppartak.
Blott man ej svälter eller fryser bara,
Om strumpan ock har en och annan stopp,
Som extra får man ej så noga vara
Uppå en rankig vind fem trapppr opp.
Men lyckan kommer väl, fast hon i striden
Om tjenst och lön mig ofta ryggen vändt.
Dock hvad gör det, då jag ändå med tiden
Mig föresatt att blifva president?
På oxens horn satt ju en lumpen mygga
Och drömde om sin jättestora kropp —
Hvad under då, om jag vill luftslott bygga
Och blomsterströ min vind fem trappor opp?
Då qvällen kommer, och för fönsterrutan
Den trinda Sara drar gardin igen,
Vid aftonbrasan klinkar jag på lutan
Melodiskt, eller skrattar med en vän. —
Ack! med en fårbog, smör och limpa bara,
Och med en vän med samma mål och hopp,
Då man är ung och glad, kan man ju vara
Rätt nöjd uppå en vind fem trappor opp!
