Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans/A1Sc3
| ← Actus I Scena II |
|
Actus I Scena IV → |
Actus I. Scena III.
Acolastus. Pelargus.
NV weet jagh rätt wäl hwad som min Fader
Will göra, för än han räkne låter
Penningar, ty han mig först råder
Att jagh them ey onyttigt slöser.
Fåfängt är doch thetta hans taal,
Jagh weet wäl hwadh jagh göra skall;
Ty jagh slätt ingen Maasshund är,
Är gerna friska Bussar när.
Doch skall jagh hwadh ha råder migh
Lätes göra fast fliteligh,
Til thes jag Penningar fåår om hender,
Sedan weet jagh fulle hwart thet länder.
Rätt så böör man sine Fädrar gecka
Som willia wara så mycket kecka,
Och ganska gerna Nagelfara
Hwadh feel hoos Vngdomen kan wara.
Jagh dröjer inthet länger här,
Jagh skall see hwar min Fadher är.
Käre Fadher hwadh wille j migh swara,
Hwadh skall doch min arfwelott wara?
Pel.Altijdh fölier tu tine tankar,
Andre ordh skole wäll här wanka.
Ac.O Fadher min, jagh beder Sonligh,
Bewijser ehr gunstigh emoot migh.
Pel.Gudh gifwe tu min käre Son,
Kunne se tin nytta och mon.
Ac.Een ährligh Son skall jagh migh ställa,
Och altijdh redeligh förhålla.
Pel.Hör doch hwadh jagh tigh än will fråga,
Tänker tu tigh vthom Landz wåga,
Eller här Hemman vthi roo
Säkert vnder mitt förswar boo?
Ac.Att Reesa vth mitt sinne ståår,
Så frampt jagh titt samptyckie fåår.
Pel.O huru galen tu må wara,
Som will så mycket ondt förfara,
Och icke heller här hoos migh
Nyttia mitt goda tryggeligh.
Doch weet, vthi fremmande Land
Ingen Fadher tu finna kan.
Ac.Det weet jagh wäl min Fadher kär,
Doch Reesa min hugh allen är.
Pel.O min Son jagh tigh beder än,
Titt stiffwa sinne doch omwändt.
Ac.Ehr åstundan är platt omsyss,
I migh heller ehr gunst bewijss,
Och lät migh Reesa hwart jagh will,
Jagh hoppas lyckan är migh mild.
Pel.Mädan tu migh framgent mootsträffwer,
Tillåter jagh hwadh tu begärer,
Att frå migh ledigh och frij gåå,
Sökia hwadh lykan giffwa måå.
Och antwarder tigh thenne Pung,
Som rätt inneholler fem pund:
Alt thetta tin Arfwedel är,
Gör ther medh effter titt begär.
Glädh tigh icke så högeligh,
Hwem weet hwart lyckan wender sigh?
Till godhan ålder är jagh kommen,
Weet wäll hwadh Werlden bär för fromma.
Titt sinne weet jagh ganska wäll,
Som är benägit till oskääll.
Derföre jagh tin dårskap stoor
Begråter som vthi tigh boor.
Ac.O fadher min, haff doch godt modh,
Altijdh är jagh ehr een Son godh,
Ingen sorgh j för migh må bära,
Jagh skall eder elska och ähra.
Pel.Gudh gifwe tu thet giorde så,
Och wille lyda mine rådh.
Doch mädan all tin hugh och lust
Är, att aff Landet reesa fast,
Så råder jagh tigh som en Fadher,
Ackta grant alt hwadh som tigh skader,
Wackta tigh för ondt selskap wäll,
Om tu wilt wara häl ock säll.
Ingen smickrande Tunga troo,
Tu west ey hwadh i hiertat boor.
See och hör mycket, lijtet taal,
Så flyr tu wisserligh alt qual.
Län ey gerna Penningar bort,
Att tu ey kommer alt till kort.
I Kläder halt tigh måteligh,
War ey i seder lättferdigh.
Vndfly Sköker och löst parti,
Som slätt inthet gott boor vthi.
I een summa, tu wandra så
Att tu Gudz Nåde hafwa må,
Och wara Släckt och Föräldrom
Till hugnat, glädie och stoor mon.
Therföre tagh thenne Bibel,
Som tigh skall wara een Regel,
Hwar effter tu tigh ställa bör,
Och itt ährligt lefwerne för.
Gak bort och laga tigh till wägz,
Hwadh tu behöfwer fåår tu strax.
Ac.Hafwe tack j min Fadher kära,
Hwadh j råde thet skall jagh göra.