Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans/A2Sc3

← Actus II Scena II

Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans, Thet är Een Comoedia Om then förlorade sonen, eller een oförfaren Wandringzman

av Samuel Petri Brask (1613-1668)

Actus II Scena IV →

[ 32 ]

Actus II. Scena III.

Acolastus. Nisse. Jösse. Pelle.

Ac.DEt må wara itt stoort förtreet,
Hwar Poikerna äre jagh icke weet;
De löpa Gaterna vp och nidh,
Ingen kan jagh få taala widh.
Men see der dee Skelmarna alle samman,
Der drympter then ene effter then andra,
Men jagh skal eder lära här,
Weeta hwem som Hoossbonden är.
Och du Nisse stoore Snoortut,
Hwarom lopstu så hastigt vth?
Och Jösse, Skelmar alle båda,
Det blefwe fulle godt, finge j råda.
Packa eder i Härberge in,
Niss.Hoy, hoy, hoy, hoy käre Juncker min.
Ac.Men när skal jagh nu Pelle wenta,
Som skulle åth migh Peningar hempta:
Jagh wenter i tu, jagh wenter i siw,
Intet kommer wår Pelle ännu.
Doch jagh weet wäl hwadh som thet wåller,
Han står borta och hugger sqwaller;
Men kom tu min Hossbonde kära,
Huru länge will tu borta wara?
Pelle.Junker jagh kunde ey förra komma,
Ty Köpmannen war intet hemma.
Ac.Hå Köpmannen! war ännu längre.
Pelle.Ah, ah Junker jagh kunde ey bättre.

[ 33 ]

Ac.Altså skall jagh ehr skalcke hudh
Klå, at j mågo weta hut,
Och icke migh på Nacken klifwa,
Jagh swär j skolen dädhan blifwa.