Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans/A2Sc2
| ← Actus II Scena I |
|
Actus II Scena III → |
Actus II. Scena II.
Nisse Jösse.
Clas.MIgh tycker så Stallbroder kär,
Een stoor tooker wår Junker är.
Ty först han sigh aff Skeeparen,
Lät fixera rätt skamligen.
Du sågh hwadh han vthgifwa måste,
Och hölt sigh lijkwäl sielfwer Kosten.
Nu nyligast i kast kom han,
Medh een bedrägeligh Köpman;
Hwilken på tijo tusendh Gyllen
Want itt, jagh troor han war wist willer.
Om han längre får speela så,
Penningar skole snart åthgå.
Een diupan Brundh kan man vthösa,
Een tunna Guld och snart vthslösa.
Jagh troor thet blifwer wisserligh
Galit, om han ey rättar sigh.
Jöss.Den samma mening har jagh ock,
Jagh hålleren för itt stoort tock,
Men om wij wille honom rådha,
Han slår oss Munden sönder bådha.
Derföre lät honom regera,
Och raasa hwadh han orkar mera,
På torre Landet wij äre stadde,
Wår wälferd står ey alt hoos then padda,
Wij ha ögon och kunne see,
Wij kunne oss annorstädes tee,
Will han nu ey wara som han bör,
Jagh migh till een förlöpare gör,
Jagh hoppas icke jagh skall än tå swälta,
Alle Nycklar hengia ey widh hans Bälte.
Allenast jagh hans Fader gamble;
Ynkar, som thetta har församblat,
Medh modigh swett och stoort arbet,
Och ätit ey altijdh för fett.
Niss.Men taala sakta, och war wäll tyst,
Wår Junker kommer gångandes wist.