Flora och Bellona

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Innehåll
Flora och Bellona
av Erik Axel Karlfeldt
Blommornas kärlek  →
Ur diktsamlingen Flora och Bellona utgiven 1918.


Om själv jag bor i en vårlig dal,
så låt mig bjuda dig dit!
I susande hymner går Flora
och strör av sin doftande fora,
och Psyche vill med i den ljusa koral
och med i den fladdrande svit.

Om själv jag bor på det kala berg,
så kom och gästa mig där!
De höstliga stormarna dåna,
på molnvagnen åker Bellona,
och havet är stort i sin vredes färg,
sitt böljande, djupa begär.

Om själv jag går i det friska liv,
så kom och dela min färd!
För mycket jag har som mig bränner,
för mycket jag saknar och känner;
så läs i mitt hjärta och tag och giv,
så länge du finner mig värd.

Om själv jag gått till den stilla död,
så låt mig vänta dig där!
Som skimrande skuggor vi glida
på vindarna sida vid sida
och tala en stund om vår jäktan och glöd
och den heliga svalka som är.