Göteborg d. 2 Augusti 1839

← På Wenern mellan himmel och watten den 28 Juli 1839

Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839, n:r 65 (16 Aug. 1839)

Göteborg d. 2 Augusti 1839.

Så år då denna stad, som hvålfver 'sig under mina ögon, Göteborg med dess råtvinkliga gator och icke mindre råtade innevånare, dess ståtliga palatser och den derinom ståtande köpmansandan, dess kanaler, hvarpå oråkneliga fartyg och båtar simma, like hvalfiskar, som uppdykt ur hafvet, för att, satte på grund, offras åt den menskliga industrien och vinningslystnaden! Göteborg år ovillkorligen en typ-för vackra ståder och står i arkitek- toniskt hånseende vida öfver Stockholm, med hvars låge och herrliga omgilningar för öfrigt högst få ståder i Europa deremot torde kunna jemföras. Vill man nu hafva en vacker tafla af Göteborg, så komme man från Göta elf, och fortsåtte vågen på kanalerna till öster, då ögat genast intages af det skönaste perspektiv man kan tånka sig, på åmse sidor. Hamngatorna, hvilkas hus ligga invid hvarandra, som om de vore sammangjutna, nåstan alla i olika fårger, då husen deremot i Stockholm äre mer eller mindre hvitmenade, Deremellan slingra: sig kanaler, beklådda och garnerade med broar, kajer "och alléer, hvaröfver på hvar sin sida uppspira Domkyrkans och Tyska kyrkans enkla men majeståtiskt värdiga torn, -emellan hvilka tångst i fonden presenterar sig skansen Lejonet , lik en styrkans idöl, mellan religionens våktare: Med ett ord, detta hvimniel af fartyg i kanalerna , och af folk på torget framför Rådhuset gjuter i det hela ett lif, son förtjusar ögat och tangerar en af de ådlaste strångarna i ett fosterlåndskt bjerta, ncwmligen nationalstoltheten.

Men ifrån de yttre utsigterna af staden, hvars vid- tyfiigare beskrifvande icke torde vara af nöden, låtoim oss i korthet vånda oss till de inre, ty det år egentligen i dem den Svenska handeln har siu lifströ och « tålt för sina utgreningar. Göteborg har: på de sedpare åren höjt sig: till ex 'mer ån vanlig grad af sjelfståndighet och vål- som hafva sitt stöd icke blott i handeln och åfven i fabriksvåsendet, som till icke så och allt antyder bestånd, obetydlig: del ingår i beråkningarne, hår, äåft man går framåt i beggedera delarna... Detta . aorde utan tvifvel, i sin ordning, ha sin rot i Göteborga- ' gens moraliska karakter, når man pemligen derifrån af- - råknar :hvad som ej al köpmansintresset blir undergråf- "vet, ty att köpmannen mer ån någon annan år materia- list, måtte vål ej vara mer förundransvårdt, ån att den, hvars yrke år att handtera qvicksilfver, på långden blir något darrhåndts - Göteborgarn synes fåfång och skryt- sam, isynnerhet når han vistas. utom sitt bem; men den finner snart, att fås fångan och skrytet blott åro yttre skiftningar, utan alt sammanhånga med den inre karakteren, hvars hufvud- grund år ett klokt balanserande mellan debet och kredit, samt derjemte kånnedom af eget vårde. Når Stockholmarn uppoflrar allt för det individuella intresset, gör Götebor- garn åtminstone något för det kommunala; når den förre, fullkomligt liknåjd för hvad som år inom hus, efterstråfvar att utora bus vara lysande, år den sednare lika angelå- gen om det ena, så vål som om det andra; medan den förre på samma gång medelst sina lysyriösa ekipager uppnöåter och förstör gatorna, som han opponerar mot deras förbättrande, ifrar den sednare för att yttre snygg- het och ordning må gå hand i band med lyxen, och hvad ekipager särskilt beträffar , ett enda dylikt i Göteborg, hvilket bevisar, att Göte- borgarn så vål i ett som annat hånseende kan stå på goda fötter. Derutaf att således det vigtiga och nödvändiga aldrig uraktlätes, utan merendels alltid såttes i första rummet, låter sig förklara den allmänna väålbelätenheten hår på orten, hvartill i sin mån bidrager, att handels- intresset, med stora perspektiver framför sig, icke så lått och-spe- kulanter emellan, som så kännbart har sin tummelplats i Stockholm och på andra orter, En fördel är derjemte att finna hår i Göteborg, den nemligen, att inga procen- tare hår bafva sin trefnad, och hvad de Mosaister be- wåffar, som hår till stor mångd finnas, åro de lika goda, "ärliba och vål ansedda, som andra köpmän, och torde "det vara nog till deras beröm, når man såger, ätt de Mosaister hårstådes ej åro några Judar, "Bland nyheter hårstådes kan nåmnas en liten högst "Dedröflig håndelse, som timade vid de lårdes stora, ge- nom tidningarna omtalade, middagsmåltid, De lårde hade salt sig till bords, för attdåta magen fortsätta, hvad'huf- "vadet por så fördelaktigt börjar; och derigenom ån yt- wvligare visa, hur hationalhatet allt mer och mer till bull och hår slukas, samt låta verlden erfara, att, om Svenskar. och Danskar visa hvarandra tånderna, år det | ej mera i stridens gråsligheter, men' vid bordets kråslig- Beter, Bland råttet, $om' i rikt öfverflöd vexlade om hvarandra, infann sig äfven en deputation af den skö- naste hummer, så mycket mer att bjuda på, som den "någon tid varit och år förbjuden att fiskas och åtas, "De lårde voro just i begrepp att gripa i det låckra röd- -kindade sällskapet, då, o ve! Polisens griphumrar infin- na sig, kasta sig i sin råhet öfver de "kokta: kamraterna "och kloa dem till sig, utan att sjelfva rodna en gång; hvaraf" följden blef, att hummern, efter att blott flygtigt halva rakat de lärdes nåsor förbi, gick för att försvinna i, Gud vet, hvilken olård korporation, Den som vet bur fårsk hummer smakar, kan bäst dömma om den upp- ständelse oftaberörde hummer 'redav före sitt uppåtande | mäste hafva förorsakat, reste hårvifrån, cj Varit, Några allmännare nöjen Visserligen var man gånska vål "belåten med nåmde koönstnår; men man har åfven sett Ar Törslow hår, och att Alndöf förlorar på jemförel- Sen, torde ej vara $å förunderligt. — Fru Erikssons konst- . - nårsvårde uppskattades mycket, hvarjemte Fru Almlöf " beundrades för sina Vackra tånder och sin behagliga nai- "vite. hår ' — Mumsell Lind, som intagit första vummet i den

i våstkommände vecka åmnar gifva en ny kivlinstts bor stråxt utom Göteborg på 'ett litet oåndligt täckt stålle, kaHladt Gubbero, der hon tillbringar sin tie med au stu-

dera lika flitigt konsten som naturen, och år af alla ål- skad och vårderad så vål i egenskap. af konstnår, som för sitt glada, okonstlade och iutrebfaita sått alt vara. Hennes röst tycktes mig hafva vunnit betydligt i styrka och klang. — Hr Roback kom för någon tid sedan hit från Köpenhamn, der han i enskildta kretsar varit myc- ket eftersökt för sin röst, och begagnar hår brunsdrickning för sin helsa, till höärs förbåttrande han på ett beröm- ligt sått anvånder både sin tid och sina små tillgångar. Hand röst har älven vunnit mycket på samma gång som hans helsa förbåurats. — Hr Ginther har äfven gifvit konsert; dock år den allmänna opinionen för hans ta- lang icke fördelaktig; och att han fick fullt hus, tillskrif- ver man Mamsell Linds på hans konsert utförda sång- nummer. Deremot har Hr Giinther den bästa tanka om sig sjelf. ”Sälunda har hån A. e€.' vägrat bitråtla Mamsell Lind på annat villkor, ån att han uj dela den pekuni- åra vinsten af hennes konsert, dakiådt hon icke dragit det minsta i betånkande att PAP honom, Det år en mårkvårdig ironi hår i lifvet, att ju mer måsterskapet i konst och dylikt svigtar, åvito mer häller sig den delen deraf uppe, som kallas afund och småaktighet , hvilka som skuggor ofta nog följa den förstnårada.

För öfrigt råder mycken gåstfrihet och trefnad i denna stad, hvaraf den resande har mycket godt och som gör att han geraa dröjer hår, så långe hans tid det medgifver.

—e.