Gud är vårt starka fäste

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gud är vårt starka fäste
av Olof Kolmodin
Nr 91 i Andelig Dufworöst, 1734 under Sjunde Afdelningen. Lof- och Tacksägelse-Röst. med rubriken Guds Församlings Triumph-Sång. Den 46 K. Davids Psalm. Sjungs till samma melodi som Nu låt oss Gud vår etc. Med i bearbetad form av Joël Blomqvist i sångsamlingen Ancora 1901 utgiven av Andrew L. Skoog.


Olof Kolmodins version 1734[redigera]

1.
Gud är wårt starka fäste,
I sorg wår hjelp den bäste,
En tillflygt uti nöden,
Et lif i sjelfwa döden.

2.
Ty rädas wi alsinges,
Om werlden än förginges
Fast hafwen grufligt swalla,
Och bergen nederfalla.

3.
Så skal likwäl Guds Kyrka,
Der wi den Högste dyrka,
Den Han sitt ord förkunnar,
Stå fast med sina brunnar.

4.
Guds i sitt Zion blifwer.
Och hedningar fördrifwer,
Wår Gud oss bittid hjelper,
Och de tyranner stjelper.

5.
Ach! Kommer dock och märker
Hwad Gud i werlden wärkar,
Der Han alt örlig stillar:
Och onda råd förwillar.

6.
Han bryter spets och båga,
Och bränner up i låga
De ondas örligs wagnar,
Och dem förströr som agnar.

7.
I stillhet då besinner:
At HErren Prisen winner.
Gud bor uti sin hydda:
Oss Jacobs Gud wil skydda!

Joël Blomqvists version 1901[redigera]

1.
Gud är vårt starka fäste,
I sorg vår hjälp den bäste,
Vår tillflykt uti nöden,
Vårt lif i själfva döden.

2.
Hur hafvet än må svalla,
Och själva bergen falla,
Guds stad skall lustig blifva.
Och skydd hans vänner gifva.

3.
I stillhet då besinnen:
Hos Herren hjälp i finnen!
Och i sin lugna hydda
Oss Jakobs Gud vill skydda!