Den ena heter Elsa, den andra heter Greta,
och alltför väll de veta
sin segersälla makt över mig.
De komma och försvinna som vilda små orkaner,
de härja mig, de kuva mig som giter och alaner,
de lägga mig platt öde med sitt krig.
Ty Greta hon har ögon som smila och tigga,
illpariga, pigga
av skälmskhet och lust på konfekt,
och läppar, som beständigt vilja gnabbas och retas,
det finnes inga läppar så lustiga som Gretas,
de morska sig, de truta sig så käckt.
Och Elsa hon har ögon, troskyldiga stora,
som aldrig förlora
sitt understuckna bakelsebegär,
och läpparna de röra sig så allvarsamma sluga,
de tala så bevisande sant, när de ljuga
av längtan efter äpplen och bär.
Och bägge ha de fötter och ben, som galoppa,
och valsa och hoppa
behagfullt i strumpor och skor,
och bägge gå i dans, så det svingar och svävar,
och bägge ha små arga och smeksamma nnävar
och naglar som de bruka till klor.
De klösa mig, de håna mig, de le, så de kikna,
och vackert de likna
gud Amor i byxtöskjol,
och äro de alaner, är det nätta små alaner,
och äro de orkaner, är det lätta små orkaner
i morgonluft och skinande sol.
Och går jag och funderar på gatan i staden,
det nyper mig i vaden,
det rycker mig i rocken med ett,
det sysslar så besynnerligt lömskt kring min ficka,
förargad får jag fatt i en hand av en flicka,
den minsta och den näpnaste jag sett.
Då höjer sig ett härskri och Elsa och Greta
och åtta små feta,
försmädliga prinsessor därtill,
som fritt och förvildat från läxorna skolka,
på gatan dansa schottis och hopsa och polka,
kring mig, som förbluffad står still.
Sen blåses det till anfall och klappas och smekes
och nypes och lekes
att jag är en stor miljonär,
som äger alla pengar i hela Europa,
de gadda sig tillsammans, de skrika allihopa:
"Hos trädgårdsmästar Lind finns det bär!"
Jag kämpar som en man, men alanerna vinna,
de skratta och försvinna
vid hörnet som en virvlande vind
och lämnar mig förarmad och skövlad och slagen,
och skynda sig att äta sig fördärvade i magen
av körsbär hos trädgårdsmästar Lind.
Och ligger jag och drar mig därhemma i schäslongen,
då tassar det i gången,
jag lyssnar och undrar, vad det är
och dörren springer upp, jag är snarad och fången,
jag kämpar och jag brottas, men ingen håller stången
mot hela alanernas här.
De kravla och de klättra, de hålla mig förlamad
och nuppen och kramad
och pinad på sträckbänken sträckt,
tills pengar kommer fram, så att Greta och Elsa
och hela deras här får förstöra sin hälsa
hos sockerbagare Smitt på konfekt.
Så går det mig var dag, och min kassa börjar tryta,
ty slantarna flyta
ur pungen min i många bäckar små,
och vägrar jag att giva och vänder dem ryggen
då göra de grimaser åt den småsnåle styggen
och näpsa mig och släppa mig och gå.
Men hålla de sig undan och fred mig beredes,
då ligger jag och ledes
vid böckernas livlösa ord,
då tänker jag med vemod på striderna de heta,
då längtar jag förstulet efter Elsa och Greta
och hela alanernas hord.
