Hemligheten är Upptäckt!/Andra Kapitlet

←  Första Kapitlet

Hemligheten är Upptäckt! eller en sann skildring af hwad Mormonismen är i Lära och Lefwerne av Carl Erik Malmström Andra Kapitlet

Tillredelse-Dagen  →

Om det första och andra wilddjuret. Upp. 13 Cap.

1. Johannes talar i sin profetiska syn om twenne magter, som skulle komma på jorden, under bild af twå "wilddjur". Se Upp. 13 och 14 Cap. I deßa twå kapitlen talar han först om ett wilddjur, som uppsteg utur hafwet, hwilket hade tio horn, m. m. Härom wore mycket att skrifwa; men då skulle det gå öfwer ändamålet med denna lilla bok, hwarför jag blott will i korthet beröra det så mycket, att läsaren kan så se litet hwad det betyder.

Då Daniel i sitt andra kapitel uttyder Nebukadnesars dröm, så talar han om det fjerde eller jernriket, hwilket är lika betydande med det, som han talar om fjerde djuret i det 7 Cap. 7 v. Deßa ställen beteckna det Romerska riket, som då skulle komma. Detta står i förening med Upp. 13, 17 Cap. Men i Uppenbarelseboken häntyder det äfwen på Roms andliga makt. Då wi läsa i werldshistorien, kunna wi finna, att kort förut innan Jesus föddes, war det som romerske kejsaren gjorde så stora eröfringar, och wann äfwen magt öfwer Israels land; och då wi läse kyrkohistorien, kunna wi se, att det war den romerske kejsaren Nero med flera som fick magt öfwer de första kristna och apostlarna, och i Rom war det, märkwärdigt nog, som biskop Victor uppsatte sig sjelf, och tog sig magten, och uteslöt de Judiska kristna. Detta war det första steget till affallet, som Paulus omtalar i 2 Theß. 2 Cap. 1—2 vv; der synes det att Christi andra tillkommelse icke skulle ske förr, än ett affall hade skett. Det bewisas i kyrko- och werldshistorien, att att affall ifrån Jesu sanna lära är skedd genom påfwedömet, som har sitt upphof i biskop Victor i Rom. Påfwe betyder pappa, eller president, eller fader; påfwarne kalla sig äfwen Christi ståthållare. Detta affallet har redan skett, som Paulus omtalar, och är icke ännu öfwerwunnet; men att en skulle sätta sig i Guds tempel som en Gud och föregifwa som han wore Gud, det har icke skett. Somliga wilja säga, att det skett, i det att påfwarna uppsatte sig och underkufwade folket, men wi skola få se en tid, då den samma magt, som åstadkom affallet, skall få sitt dödssår igenläkt igen, se Upp. 13 Cap. 3, 12 vv; och hwilken som icke tillbeder honom som sätter sig i Guds tempel, som en Gud, skall dödas; se Upp. 13 Cap. Paulus säger äfwen i 6, 7 vv. att detta "förtappelsens barn werkade ondskan hemligen," redan då Paulus lefde, men blef icke uppenbar förrän några år efter Pauli död, i biskop Victor i Rom. Och Paulus säger just detta: "Att han skall warda uppenbar i sin tid." Staden Rom är byggd på sju berg eller kullar i Italien, och Italien är i fason som en stöfwel, och ligger wid Medelhafwet, och Rom är byggd midtpå denna långa landtunga; det kallas äfwen werldshufwudstaden Rom. Nu kunna wi se, att detta är i öfwerensstämmelse med Upp. 17 Cap. 9 v. "De sju hufwud (på wilddjuret) äro sju berg, som qwinnan sitter uppå." Denna qwinna är katholska kyrkan, som sitter eller regerar wilddjuret, det Romerska riket, och som hufwud för denna qwinna eller kyrka är påfwen, som bor i Rom. Hwad kan wara tydligare än detta! Det är på de sju berg i staden Rom, som "qwinnan" eller påfwen, som är hufwudet, sitter och utskänker till alla nationer af sitt horeris giftiga win, nemligen sina förwända lärbomar. Således uppsteg utur hafwet detta wilddjur.

Christi kyrka liknas wid en ren qwinna, men då biskop Victor uppsteg, det will säga då affallet blef, då flydde den rena qwinnan, se upp. 12 Cap., och det kom en sköka i stället, se Upp. 17 Cap. som är den katolska kyrkan, och gifwer alla nationerna af sitt giftiga horeris win. Hora beyder att förwända Guds bud, likasom då ogifta folk finnas hos hwarandra kallas det "hor," emedan de förwända Guds bud om äktenskap, och derför kallades Israel en sköka, för der att deß folk hade afguderi, d. w. s. att de förwände Guds bud, som säger: "Du skall inga andra Gudar hafwa jemte mig;" och det war derför Israel kallades sköka. Så är det med den katholska kyrkan; hon har wäl sitt ursprung från den rena qwinnan (Christi kyrka); men hon war icke nöjd med det, som mästaren hade lärt, utan begynte småningom att förändra (hora med) Christi lärdom, se 2 Theß. 2 Cap. 1—12 vv., och längre fram i tiden fick hon så stort wälde, att äfwen det romerska riket (wilddjuret) blef under hennes herradöme, så att det heter, att hon sitter på rosenfärgadt wilddjur, och äfwen heter det, att hon sitter på mycket watten, och "wattnet är folk, och skaror, och hedningar, och tungomål;" se Upp. 17 Cap. 15 v. Och utstyrd har den romerska katholska krykan alltid warit med sina helgon och myckenhet af ceremonier och sakramenter och all möjlig lyr i andlig så wäl som timlig måtto, sammanliknad wid gull, purpur, och ädla stenar och rosenfärg, se Upp. 17 Cap. 3 v. "Och på hennes anlete skrifwet, det namn, hemlighet: det stora Babylon, modren till boleri och styggelse på jorden;" se 5 v. Och likwäl kallat den katholska kyrkan sig med detta namn: "Den allena saliggörande Jesu Christi kyrka." Hwem kan wäl påstå, att Christi kyrka finnes i sin ursprungliga renhet i wåra dagar; många lärare ha uppstigit för att upprätta det som har blifwit förloradt, och det har för en del lyckats, somliga mer och somliga mindre. Men för att få Christi kyrka i sin första renhet på jorden, dertill behöfwes mer än mensklig magt; wi så förbida tiden, till deß Israel samlas till sitt land igen; då weta wi att han, hwards rätt det är att regera, kommer och förbarmar sig öfwer dem som åkalla honom, då är Guds rike kommet i hela sin fullhet; till deß måste menniskorna sucka, förmedelst "horeriets giftiga win," de falska lärdomar, som de hafwa fått af skökan, som sitter på "mycket watten," nemligen katholska kyrkan.

2. Detta skola wi låta wara nog om det första wilddjuret. Men Johannes säger också i Uppb. 13 Cap. 11 v. "Och jag såg ett annat widdjur uppstiga utur jorden, och det hade tu horn lika som lammet (Jesus); och det talade som draken. Och gör alla det första wildbjurets magt i deß åsyn. Och det kommer jorden och dem som derpå bo till att tillbedja det första wilddjuret, hwilkets dödssår igenläkt war. Och det gör stor tecken, så att det ock låter eld falla ned af himmelen på jorden i menniskors åsyn. Och det bedrager dem som bo på jorden, för de teckens skull, som det gifna äro, att göra för wilddjuret; sägande till dem som bo på jorden, att de skola göra wilddjuret, som sargadt war af swärd och war lefwande wordet, ett beläte. Och det wardt gifwet, att det skulle gifwa wilddjurets beläte anda, och att wilddjurets beläte skulle tala, och så beställat, att hwilke som helst icke tillbådo wilddjurets beläte skulle dödas," m. m.

Det andra wilddjuret och den faska profeten är en och samma magt. Jemför Uppb. 19 Cap. 20 v. med 13 Cap. 14, 15 vv. Lika som skökan är på det första wilddjuret, är den falska profeten på det andra. Det är blott på ett ställe, som denna makt kallas ett "annat wilddjur," och på de öfriga "den falska profeten." Att det romerska riket är "det första wilddjuret" som omtalas, det wet och tror hela werlden; detta rike begynde som helt och hållet politiskt (werldsligt) och som sådant sick det makten öfwer de helige; derefter war det som den omtalade biskop Victor i Rom uppsatte sig, och sedan han hade uteslutit de Judiska Christna, fick den kyrka, för hwilken Victor på detta sätt blef hufwudman, gälla för Christi kyrka, under namn af katholska (eller den Allmänna) kyrkan, som då hade sitt hufwudsäte i Rom. Sedan blef från denna Victor upprinnelsen af namnet påfwe på den som war satt som en fader öfwer kyrkan; men detta war icke nog, utan påfwarna wunno ett sådant wälde, att både den werldsliga och andliga makten blef i deras händer, och påfwen hade sådan magt, att han befallde både kejsare och konungar som han wille. Påfwen hade suverän magt (det will säga att han war ensam herre) öfwer hela den christna werlden.

Således är det klart, att skökan och wilddjuret är en magt, d. w. s. Romerska riket och deß kyrka war en magt, och under den tiden lät påfwen döda alla som satte sig emot, och lärde annat än de prester han hade tillsatt, och de fordrade den fullkomligaste lydnad af folket under deras wälde, som de hade fått af påfwen, och de utöfwarde stor magt öfwer folket. I Uppb. 17 Cap. 1 v. står det, att skökan (katolska kyrkans hufwudman, påfwen) "sitter på mycket watten," och i tredje versen står det, att skökan sitter på rosenfärgadt wilddjur, och i nionde versen står det, att hon sitter på sju berg, och i adertonde versen står det, att hon är den "stora staden, som rike hafwer öfwer jordens konungar." Detta är lätt förstådt, ty wattnet, som hon sitter uppå, är "folk, skaror, hedningar, och tungomål," se 15 v.; och ett rike består ju af folk, deraf har det samma betydelse, som att hon sitter på wilddjuret, det romerska riket, ty det romerska riket hade rike öfwer jordens konungar; och att hon satt på sju berg, är samma mening; deßa sju berg är det, som werldshufwudstaden Rom är byggd uppå. Och det är der i staden som "skökan" sitter och hafwer rike öfwer jordens konungar. Derför war det icke allenast "ilddjuret," Romerska riket, som sick dödssåret genom Luther, utan också "skökan", kyrkan, ty de hade sitt så gemensamt, att det kan sägas, att de fingo dödssåret båda, af ett slag.

Och den som wet något huru det är i Mormonismen, kan tydligen se att Mormonismen och katholicismen likna hwarandra. Och likasom det första wilddjuret war en stor magt, så måste det andra också wara det; dock skulle det första hafwa widsträcktare magt, emedan det hade rike öfwer jordens öfriga riken.

Jag will fråga dig, kära läsare, förstår du meningen af det första wilddjuret? Gör du det, så följ mig nu med uppmärksamhet. Det är icke swårt att förstå, att om wi skulle blifwa betraktade som ärliga menniskor, och hwad mera är, som sådana, hwilka af allt hjerta söka att tjena den lefwande Guden, och af hela wårt hjerta, i uppriktighet söka sanningen; så måste du gifwa mig rätt uti, att wi måste bedömma deßa båda stycken efter samma måttstock. Hwad jag har sagt om det första wilddjuret, det är en werklighet och en obestridig sanning. Jag will nu, ord för ord, ur det 13 Cap. 11—15 vv. bewisa, att Mormonismen är det andra wilddjuret, lika så bokstaflligt, som att det romerska riket och kyrkan är första wilddjuret och skökan som sitter på det.

3. "Och jag såg ett annat wilddjur uppstiga utur jorden." Lika bokstafligt som det romerska riket, inbefattadt kyrkan, uppsteg utur hafwet, lika bokstafligt uppsteg Mormonismen utur jorden. Det förra uppsteg i staden Rom, som är byggd midtpå landtungan Italien, som ligger uti Medelhafwet; det andra uppsteg på det stora fastlandet Amerika; och deßutom berätta Mormonerna sjelfwa, att Mormons bok är kommen upp utur jorden, och det är den som Mormonerna så högt wärdera. "Ja, men," inwänder en Mormon, "Josef Smith berättar ju att en engel har uppenbarat sig för honom, och får jag ej tro det, då kan jag hafwa lika god orsak till att icke tro att englar hafwa talat till de män som skrifwit i biblen." Ja, min wän, du kan wäl hafwa sannt i ditt påstående. Men tänk på, och öfwerwäg först följande: Då Jesus talar om att falska profeter skola kooma, säger han: "på deras frukt skolen I känna dem;" och Petrus: "I skolen icke tro hwar och en anda som talar, utan pröfwer andarna, om de äro af Gudi;" och Paulus i 2 Cor. 11 Cap. 13—15 v.: "Ty sådana falska apostlar, och bedrägliga arbetare, taga uppå sig Jesu apostlars person. Och det är ock icke under; ty sjelfwer satan förskapar sig uti en ljusets engel. Derför är icke under, att hans tjenare förskapa sig likasom wore de rättfärdighetens predikare, hwilkas ände skall wara efter deras gerningar." Summan af detta är, att man måste färst pröfwa läran, och se om den öfwerensstämmer med Guds uppenbarelser till sina tjenare i fordna dagar, och derefter döma. — Således är mormonismen kommen utur jorden.

4. "Och det hade tu horn lika som lammet." Lammet, det är Christus, se Uppb. 5 Cap. 12 v. Horn har twenne betydelser. Först betyder det konungar, se Uppb. 17 Cap. 12 v. För der andra betyder det kraft, se 5 Mos. 33 Cap. 17 v. Detta talas i liknelse som följer; "Hans (Josefs, Jacobs sons) herrlighet (hans styrka) är såsom en förstfödd oxe, och hans horn (hans kraft, ty en oxe begagnar alltid sina horn för att wisa sin styrka) såsom enhörnings horn (således starkare än oxe-horn); med dem (sin styrka) skall han stånga (samla) folken ihop, intill landets (Canaans) ända, deßa äro Efraims tiotusen och Manaße tusen." Således äro Efraim och Manaße, Josefs söner, ett horn hwardera. Denna profetia hör till den tid då Israel skall samlas till sitt Canaans land igen. Häraf ses, att horn betyder den oemotståndliga magt, som Josef skall hafwa att samla Israel till ändan af deras förlofwade land.

Wore det icke så, att horn på detta ställe betyder kraft, då frågar jag, hwad är det för tu horn som Christus har? Ty djuret skulle hafwa tu horn likt lammet. Är det twenne konungar? Åhnej, han är mästaren och konungen sjelf, han har ingen konung som råder öfwer sitt rike, han och Fadren äro ett. Men det är twenne krafter, som sinnas i Christi kyrka, nemligen prestadömet (ett horn) och de undergörande gåfworna (2 hornet), se Eph. 4 Cap. 11—14 v. och 1 Cor. 12 Cap. Marci 16 Cap. 17, 18 vv. Prestadömet i Apostlarnes tid bestod af Apsotlar, Profeter, Evangelister, Herdar, Biskopar, Lärare och Diaconer och Äldste. Dessa förrättade allt det som tillhörde Jesu församling, och predikade Jesu lära, och sammanhöllo de helige till enighet, och enighet ger styrka; detta hör till Prestadömet och är der ena hornet som lammet bar, och det finnes i Mormonismen; det är det ena hornet som är likt lammets.

De undergörande gåfworna i Apostlarnes tid bestodo uti att bota sjuka, utdrifwa djeflar af besatta menniskor, att öppna de blindas ögon, och gifwa de döfwa sin hörsel, och stumma sin talförmåga, m. m. Detta finnes också i Mormonismen, som är det andra hornet som är likt lammet. Att dessa gåfwor finnas i Mormonismen, dertill är jag ett lefwande wittne, ty jag har både känt och sett det. Se äfwen i "Mormons boks Gudomliga Trowärdighet," N:o 5. Men att sådant icke är något bewis för att Mormonismen är sanning, kan man se af följande ord af Jesus i Matth. 7 Cap. 22 v. "På den dagen warda många sägande till mig: Herre, Herre, hafwe wi icke profeterat i ditt namn, i ditt namn utdrifwit djeflar, och i ditt namn många kraftiga gerningar gjort? Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrån mig, I ogerningsmän. Det finnes nog många goda lärdomar i Mormonismen, som öfwerensstämma med bibelen, men def finnes också många förwända lärdomar. — Således har Mormonismen tu horn lika lammet Christus.

5. "Och det talade som draken." "Hwad," utropar en Mormon, "talar som draken! det är ingen möjlighet! Hit intill har jag någorlunda kunnat följa dig, men nu är det slut, du går alldeles för långt! det är ej möjligt! Mormonismen som är så god, som lärer så i öfwerensstämmelse med Jesu Evangelium i fordna dagar, den kan aldrig wara det andra wilddjuret, det måste wara något annat, för ex. när det första får sitt dödsfår igenläkt; men icke är det wärdt att komma och säga mig, att Mormonismen är det andra wilddjuret, nej då! det kommer aldrig i fråga det." Stilla, min wän, war icke så hästig! Dröj ett ögonblick ännu, dina egna lärare ha sagt dig, att du skall pröfwa först, innan du dömer. Låt mig först säga till dig, att den anda, hwari du swarade mig, bewisar, att du ej hade Guds anda hos dig. "Salige äro de saktmodige," säger Jesus, haf tålamod. Jag will ej säga annat än jag kan bewisa, war då nöjd litet, du må wäl ej tycka illa wara om jag kan bewisa dig mitt påstående; du förlorar wäl icke på om du såx se att du hyllar en falsk lära; om det är så, som du säger, att du önskar att blifwa frälst och will finna sanningen, så låt mig först tala, och döm sedan.

Hwem är draken? Jag swarar med skristens egna ord, Uppb. 20 Cap. 2 v.: "Draken, den gamle ormen, som är djefwulen och satan," märk! ormen. Hwad talade draken eller den gamle ormen? Jag swarar med skriftens egna ord i 1 Mos. 3 Cap 4, 5 v.: "Ingalunda skolen I döden dö. Förty Gud wet på hwad dag I äten deraf, skola edra ögon öppnas, och I (Adam och Eva) warden såsom Gud, wetande hwad godt och ondt är." Lägg nu först märke till ordet: "Och I warden såsom Gud." Wi skola nu se efter, antingen Mormonerna tala som draken eller icke. Jag will påpeka ställen i deras skrifter, så någon Mormon icke skall kunna säga att jag uppdiktar det sjelf.

I "Skandinaviens Stjerna," 6 Årg., 355 sid., 7 rad. nedif., säger Brigham Young följande: "antingen Adam är den person, som wi skola betrakta som wår himmelske Fader eller icke, anses af många (Mormoner) som en stor hemlighet. Jag bryr mig icke för ett ögonblick om, hur det är, det är lika godt antingen wi skola betrakta honom (Adam) som wår Gud eller hans fader eller farfader;" och 356 std. står det: "Frälsaren aflades af sin andes fader; af det samma wäsen, som är wåra andars fader." Och i 9 Arg., 165 sid., 17 rad. uppif., säger samme man: "Adam och Eva äro föräldrar till alla hwad köttet angår, och jag will ej säga att de icke också äro wåra andars föräldrar." Och i 10 Arg., 280 sid., 16 rad. nedif., säger också samme man följande: "Det är sant, att jorden blef organiserad (skapad) af tre serskilda personer, nemligen Elohim, Jehovah och Michael. Dessa tre utgöra ett qworum (regering), som i alla himmelska werldar och wid organisationen (skapandet eller ordnandet) af elementerna representeras fullkomligt i gudomen såsom Fader, Son, och Helige Ande." Och i Förbundets bok, 163 sid., 8 rad. uppif., står det: "Och likaledes med Michael eller Adam, allas Fader, allas förste, den gamle af dagar."

Då det först står, att Adam är wåra andars fader, och sedan står, att Jesu lekamen blef aflad af hans och wår andes fader, då är det klart, att meningen är den, att Adam war den som aflade Jesus. Efter Mormonernas lära är Elohim den Helige Ande, och att Jehovah är Jesus, se 6 Årg., 238 sid. 1 rad. uppif., der det heter: "Och hans röst war såsom många watns ljud, ja Jehovahs röst som sade: "Jag är den förste och den siste, jag är den som lefwer, jag är den som blef dödad, jag är eder talsman hos fadren." Och som det redan ofwanför är anmärkt, så är Michael Adam. Således är Adam Gud fader, Jehovah Jesus och Elohim den helige ande. Och i det "Celestiala (hillemska) äktenskap," 185—187 sid., står det, att "Gud, wåra andars Fader, steg ned till Jungfru Maria och personligen med henne sammanaslade Jesus, och att Jungfru Maria war hans hustru för weigheten, och Joseph hade henne blott för denna tiden." Och då det nu står först att Adam är wåra Andars fader, då är det klart att det war Adam som war hos Jungfru Maria och aflade Jesus. I ofwannämnde bok, på de samma sidor, står det äfwen, att "Jesus, då han i himmelen blef född som ande, hade också en moder." Således skulle Gud fader hafwa många hustrur. Och på 188, 189 sidd. säges, att "Jesus hade många hustrur" (mer derom framdeles). Summa summarum: Adam är Gud Fader sjelf, alltings skapare och uppehållare, och har mänga hustrur, och Jesus är Adams son, och har många hustrur, och den Helige ande utgår af Fadren Adam och sonen.

Wore det så, att Adam wore Gud Fader, då frågas: Hwem war det som sade: "Låt oß göra menniskan oß till ett beläte, det oß likt är," och sedan gjorde Adam? Se 1 Mos. 1 Cap. 26, 27 vv. Hwem war det som sade till Adam: "du skall icke äta af kunskapens trä — — på hwad dag du äter, skall du döden dö?" Skulle det kunna låta tänka sig, att Gud först skulle skapa all ting, och förkasta den engelen Lucifer (djefwulen) från himmelen, som uppsatte sig emot honom, och sedan sjelf stiga ned till jorden, påtaga sig menniskolekamen, och sedan låta en orm eller draken Lucifer förleda sig? Således skulle han hafwa syndat emot sig sjelf; således war det Gud Fader, Herren Zebaoth sjelf, som först syndade här på jorden, och påförde oß menniskor ett sådant förderf; således skulle allfadren wara så wanmägtig, att han ej kunde sjelf upprätta det han förlorat, utan måste skicka Jesus att uppråtta det Fadren hade förlorat. — Kanske tron I Mormoner, att Gud Adams fall icke skulle upprättas, förrän så långt fram i tiden som det skedde, för att folket skulle hafwa möjligtwis glömt bort det nesliga fall deras Gud gjort eller för att han, Adam, skulle hinna att hämta sig efter förskräckelsen, att han lät sig så narra af en orm? Att Adam icke är Gud Fader, det kan hwar och en med sundt förnuft förstå. Och följande bibelspråk kullkastar den läran, att Adam är Gud. Of. 6 Cap. 7 v. "Men de (Israel) öfwerträda förbundet likasom Adam: deruti förakta de mig." Jag frågar, hwilken "mig?" war det Adam? Nej, det war den store Jag är, Herren Zebaoth, som säger: "att han så älstade werlden," Adam inberäknad, "att han utgaf sin enda son, att hwar och en som tror på honom, skall icke förgås, utan få ewinnerligt lif." Joh. 3 Cap. 16 v.

Det frågas: Är detta icke "drakens tal?" Jo wisserligen! "Draken" säger "att Adam och Eva skulle blifwa like Gud." Mormonismen säger: "att Adam är Gud och Eva hans Drottning." Se Danska Sångboken Ps. N:o 86, 4 v.: "Och Adam den gamle af dagar, med Eva hans Drottning så skön."

Der är sant, att Mormonerna lära icke öfwerallt lika, ty på lämpliga ställen lära de alldeles motsatsen mot på andra. De ha flera god lärdomar, men den ena gången lära de så och en annan gång ett annat, och det läres mycket flitigt, att de Äldste här i wåra bygder icke skola omtala de "högre lärdomarne" för folket. Det står i "Förbundets bok," 155 sid., 8 rad nedif., följande: "Och om serskilda läropunkter skall du icke tala," t. ex. sådana som att Adam är Gud m. m.; och i Skand. Stjerna, 6 Årg., 139 sid., 16 rad uppif., säger Brigham Young (Mormonernas nuwarande Profet) följande: "Djefwulen förleder de Äldste emellanåt, till att säga alltför mycken sanning, — — — som wisa hushållare öfwer Guds hemligheter (sådana, som jag här ofwan framställt, kallas för "Guds hemligheter"), må de utdela dem litet efter litet, efter som folket kan emottaga dem," derföre gifwa de också blott litet för hwar gång, och det är då så långt emellan, så att de glömma bort nästan det förra, innan de få något nytt, och när de taga litet "hemlighet," så pryda de de så wäl, att folket nedswäljer det med god aptit. Men om man samlar ihop dessa små "hemligheter," såsom jag nu gjort, då kommer en Mormon-Aldste och säger: "att jag förstår det icke, att så är icke meningen" o. s. w., men skada är det dock att det står helt tydligt i deras egna skrifter. Och är icke meningen som det står, då är det icke något med alla deras skrifter, ty då man läser att de tro att Jesus är kommen, så skulle jag icke då heller få tro som det står, utan att det wore en annan mening. Men om en Mormon kommer och säger mundtligen något annat än det som står i deras egna skrifter, då kan man säga till honom: så står det i edra skrifter, och du får icke lära något som strider deremot, ty böcker är wäl för den skull utgifne att man skall se hur en sak är, och icke att det skall förstås annorlunda, ty då skulle det icke finnas något att rätta sig efter.

På sommaren 1860 kom Stockholms Conferens' President Gustaf Ohlsson (en äldste) hit till Örebro, för att se efter hur förhållandet war här ibland hans bröder i Mormonismen. Då talade jag wid honom om dessa mångfaldigt olika läror i Mormonismen angående Gudomen. Han sade, att han sjelf hade warit i "mörker" angående desamma, men att han, då han på wåren warit i Köpenhamn, hade talat wid en af de 70 Äldste wid namn Liljenqwist, som hade warit i Utah, det Zion som Mormonerna resa till, och innan Liljenqwist hade rest till Utah, woro han och Liljenqwist mycket goda wänner. Wi wilja nu låta Ohlsson sjelf fortsätta berättelsen. "Efter som särdeles god wän med honom, så wände jag mig till honom, i hopp om, att han, som warit i Zion, hade reda på hur det war, anagående det som låg på mitt hjerta. Jeg frågade honom hur det kom sig, att det läres så olika om Gud i Mormonismen; han sade: "hwaruti?" Då sade jag, att det bestod deruti, att på ett ställe står det att Adam är Gud, och på ett annat att Christus är öfwer honom; den ena gången säges att Gud Fader sjelf blef född som menniska och kallades Jesus, och en annan gång, att de äro twå särskilda personer med kött och den, och att Christus är den förstfödde efter andan. Och ytterligare på ett annat ställe står det att Christus är den högste m. m. Då sade han: "Ja, det är sådant som wi icke behöfwa att tänka på så mycket, det få wi nog reda på ändå framdeles." Imellertid kommo wi i ett längre samtal, och det gick ut på att Adam hade warit på en annan planet förut, och haft lekamen, och sedan kom hit på jorden; att Adam är Jesu naturlige fader o. s. w. Men just som han satt, så reste han sig i hast, nästan spratt till, och sade: "nej, nu går jag, längre än jag har lof till." Sedan han hämtat sig litet, sade han: "Ja det må wara hur det will nu, men wi behöfwa icke wara i begåfwelsehuset i Zion mer än i twå timmar, så få wi weta hwem Christus är, och då är han en helt annan person, än wi hafwa tagit honom för att wara." Detta war nog att trösta Ohlsson med, och derför talade han om det, för att äfwen jag skulle blifwa tröstad, hwilket sag äfwen blef i hopp på, att de, som woro Christi tjenare, skulle hafwa rätt kunskap derom; men likwäl låg detta ordet för mitt minne, och isynnerhet då jag följande sommar fick twifwel på, att Mormonismen war sann, nemligen "att Jesus skulle wara en helt annan person, än wi hafwa tagit honom för att wara." Till detta swarar jag med Pauli ord i 2 Cor. 11 Cap. 4 v. "Om någon, som till eder kommer, predikar eder an annan Jesum, den wi icke predikade, så liden I dem wäl." Det finnes icke mer än en Jesus, nemligen han som blef upphängd på korset, på Golgatha till en lösepenning för det fallna Adams slägte.

När de kunna gå så groft tillwäga här, hwad skall det då icke wara i Utah? Kan icke på detta sätt Josef Smith snart bliefwa Christus? och warföre icke? Då de kunna säga att Adam har warit i en annan werld (planet) och warit menniska, och sedan kommit hit på jorden, och blifwit menniska, lika så gerna kunde det falla dem in att gifwa ut en "hög" lärdom till, såwida de icke ha gjort det redan, nemligen: att Jesus åter har kommit på jorden i Josef Smiths person, för att blifwa lik sin fader Adam. Och Josef Smith säger att "Gud är en upphöjd menniska," se Skand. Stjerna, 10 Årg., 51 sid., 4 rad. nedif. Allt detta behöfwer ingen wederläggning, ty det wederlägger sig sjelft.

6. Det andra tecknet, att de "tala som Draken," är att han sammanblandade sanning och lögn, ty han säger: "Ingalunda skolen I döden dö." Det war lögn han sade — ty wi se att Adam blef dödlig. Men då han (Draken) säger, "att de deraf skulle känna godt och ondt," det war sanning, ty genom fallet lärde Adam att känna ondt och godt. Den som aldrig har smakat det sura, wet ej hur det smakar.

Wi skola nu se efter om sanning och lögn sammanblandas i Mormonismen. I Skand. Stjerna, 8 Årg., 169 sid., 8 rad. uppif. står det: "Nära nämde färja i Dawis County (i Amerika) som bröderna kallade Spring hill, men som af Herrans mun benämnes Adam-Ondi-Ahman, förty sade han: det är stället der Adam skall komma att besöka sitt folk," och i 9 Årg., 205 sid., 4 rad. nedif. står: "I befinnen eder nu på den öppna platsen i Adam-Ondi-Ahman, som är det stället, der Adam wälsignade sina barn, då de stodo upp och kallade honom Michael, Försten, öfwerängelen." 131 sid., 12 rad. nedif. står: "Herren will sluta sitt werk, der han först begynte det, nemligen i Jackson County, Missouri, ty det är stället, der han planterade Edens Lustgård." Och i 10 Årg., 84 sid., 5 rad. uppif. står: "Han begynte här, Edens Lustgård war detta land (Amerika); men genom Arkens drifwande på wattnet, förde Herren Noah och hans familj till ett annat land" (Asien). Summan är: att Paradiset eller Edens Lustgård har warit i Amerika. Men då wi slå upp 1 Mos. 2 Cap. 10—14 vv. finna wi, att Edens Lustgård har warit i Asien och icke i Amerika. Stället lyder som följer: "Och utaf Eden utgid en ström till att wattna Lustgården, och den delade sig i fyra hufwudfloder. Den första kallas Pison, den löper om hela Havila land, och der finnes guld. — — — Den andra floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien (Morland). Den tredje floden heter Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Frat" (Euphrath). Och dessa floder finnas i Asien ännu i dag. Och deßutom wete wi att Mose lefde omkring 2400 år efter werldens skapelse, eller omkring 750 är efter syndafloden. Mose hade wisserligen reda på, hwar land och floder woro belänga. Assyrien och Ethiopien ha aldrig funnits i Amerika, och Mose säger att floderna lupo deromkring, och floderna kommo från Edens Lustgård.

"Ja men," säger en Mormon, "har det icke kunnat blifwa förändradt genom jordbäfningar och omhwälfningar i jorden." Jag swarar: att det har mycket wäl kunnat ske, men det har det icke; en icke så ringa föränbring har wäl skett, så till wida att floderna icke riktigt ligga likasom i begynnelsen, men icke har det blifwit så mycket förändradt, att de floder, som woro i Amerika, blefwo kastade till Asien, åtminstone om wi skola tro bibelen och historien, ty en sådan omhwälfning, som det skulle blifwit, om floderna hade så kastats om, skulle hafwa förorsakat ödeläggelse af menniskorna, och i syndafloden skedde det icke, ty det war i Pelegs dagar som jorden blef delad, se 1 Mos. 10: 25, och det war något öfwer etthundra år efter floden. Se 1 Mos. 11 Cap. 10—16 vv. Jorden kunde lätt delas utan att förstöra folket, men hade det blifwit en sådan omstörtning, så att de floder, som woro i Amerika, blifwit flyttade till Asien, då hade största delen åtminstone blifwit förstörd. Och deßutom är det Mose, som gifwer oß berättelsen, och han lefde långt efter både syndafloden och jordens delning, och han wißte naturligtwis hwar land och floder woro och beskrifwer allt fullkomligt öfwerensstämmande med både geografien och kartan, och förlägger allt i Asien, omkring twå tusen swenska mil från Amerika. Således kunna wi se tydligt att sanning och lögn sammanblandas i Mormonismen. Sanningen är, att Edens Lustgård har funnits. Men att den war i Amerika, är lögn. Och detta är wisserligen "Drakens tal," i den mest bokstafliga mening. Uti det efterföljande skall läsaren tydligare få se, att de sammanblanda sanning med lögn, för att gifwa sken åt lögnen.

7. "Och det gör det första wilddjurets magt i deß åsyn." I det ofwanstående, då jag beskref det första wilddjuret, och begynte med det andra, hoppas jag att läsaren kunde se för en del, att Mormonerna göra all katholska kyrkans magt i deß åsyn. Men wi skola taga litet nogare reda på hwad det är för magt, som det första wilddjuret gjorde, och se om det andra gör det samma.

Jag har redan påpekat, att Mormonerna och Katholikerna hafwa lika stort wälde eller magt öfwer folket. Och Brigham skryter sjelf deröfwer, då han säger, se Skand. Stj., 10 årg., 309 sid., 12 uppifr: "De jordiska regenter (kunde) wilja gifwa werldar, för egandet af den inflytelse (magt) öfwer nationerna, som jag har öfwer detta folk (Mormonerna). De hafwa den icke." Och Mormonerna säga, att "Brigham har så stor magt öfwer dem, så att han styr dem lika lätt, som att röra ett finger." Så snart någon i den Katholska kyrkan satte sig upp emot deras prester, eller hade andra läror, så blefwo de dödade. Mormonerna lära det samma, nemligen, de tro att det är rätt, och säga: att så snart som de få blifwa en fristat, skola de sätta dessa lagar fullkomligt i kraft; och det är osäkert om de icke göra det redan, fastän hemligt. Men dödsstraff för hor är redan i gång, fast Liljenqwist sade bestämdt att det icke war det. I Skand. Stj. 7 årg., 219 sid., 2 rad. nedifr. står det: "att dödsstraff för hor är redan i gång, men några hafwa undsluppit det, för att icke Förenade Staternas regering skulle gifwa dem obehagligheter." Och i en skrift kallad "Bibliska hänwisningar," 7 sid., under rubriken: "apostater (affällingar) och öfwerträdare blefwo utrotade af folket," hänwisas man till 5 Mos. 13 Cap., det Moses säger, att hwar och en, som lärer något annat än de bud, som Israel hade sått af Herren deras Gud, skulle dödas; och detta gilla de och tänka äfwen att utöfwa. Ty i Skand. Stj., 6 årg., 278 sid., 13 rad. nedifr. heter det: "att om broder, son husten, eller någon önskar att leda dig bort ifrån Gud, så skall du döda dem; och hwarför? förty, när de öfwergifwa Gud, förlora de ur sigte sin ewiga tillwarelse, förderfwa sig och bringa elände öfwer sina efterkommande. Derföre är det bättre att döda några så, än att bringa förderf öfwer många." Således kunna wi se, att dessa båda magter likna hwarandra mycket. I Skand. Stj., 7 årg., 219 sid., 14 rad. uppifr. står det: "att om en som icke är Mormon kommer dit (till Utah) och han strängt passar sig sjelf, så slipper han att få några obehagligheter af Mormonerna." Och nästa sid. 4 rad. uppifr. står följande: "om en Staternas embetsman will resa dit, utan fördomar emot folket (Mormonerna), och strängt håller sig till sina egna förrättningar, röner han icke några obehagligheter; men om han skulle begynna att blanda sig i Mormonismen, då wore hans frid förbi. Intet namn, ingen ställning kunde då beskydda honom emot folkets förakt: om Mormonerna blifwa förnärmade, och de beskuta att betala förnärmaren, kunna de göra stället "för warmt för honom." Detta är just den rätta Katholska andan, och deß förfarings sätt då den hade sitt wälde. Och Brigham sitter med samma magt på sin stol, som påfwen på sin. Katholikerna kalla sig "Den allena saliggörande Jesu Christi kyrka." Och Mormonerna kalla sig för "De sista-dagarnes-heliges Jesu Christi kyrka." Således äro äfwen namnen mycket lika, den ena har påfwen, den andra profeten eller "den falska profeten." Och hwem kan icke se att "profeten" Brigham har samma "magt" i sin kyrka, som påfwen har i sin? Och Mormonismen utöfwar denna "magt," så att Katholikerna, och äfwen andra, kunna se det, det är nästan i alla menniskors åsyn, ja, ända här uppe i norden kan man se det, åtminstone den som känner något till Mormonismen. Således hafwa wi sett, att Mormonismen "gör all det första wilddjurets magt i deß åsyn."

8. "Och det kommer jorden och dem (som) derpå bo, till att tillbedja det första wilddjuret, hwilkes dödssår ingenläkt war," se 12 v. En Mormon will nu säga: "ja, men intet kunna Mormonerna komma att predika den katholska läran, de tala ju mycket emot den katholska läran, det kan aldrig komma att ske." Min wän, jag will nu tala litet wid dig härom.

Alla, som icke äro katholskt sinnade, äro emot katholicismen. Alla, som icke äro mormonskt sinnade, äro emot mormonismen. Alla, som icke äro lutherskt sinnade, äro emot lutheranismen. Alla, som icke äro baptistiskt sinnade, äro emot baptismen. Alla, som icke äro afgubabyrkare, äro emot afgudbadyrkarne m. m. Om det så wore, att mormonismen icke är det andra wilddjuret, då måste det komma; tror du då att det andra wilddjuret skall predika det förstas lära? Då tager du fel; det synes tydligt, då wi läsa 13 v. f. Capitel i "Uppenbarelseboken" om detta ämne, att det andra måste wara en stor magt för sig sjelf, efter det skall få så stort insteg hos folket, så att det skall komma jorden och dem som derpå bo att tillbedja det första. Då wi betrakta mormonismen, finne wi att den passar till profetian, ty den har gått fram med utrolig hastighet, så att på dessa tretivett år har den förökats till, om jag icke mißminner mig, öfwer en million själar.

Mormon: "Ja, men på hwad wis skola mormonerna kunna så jorden och dem som derpå bo att tillbedja det första wilddjuret"?

Jag: Jag will fråga dig: har du icke många gånger sagt med egen mun, att ju mer folket förföljer mormonerna, desto mer finna de framgång?

Mormon: "Jo, det har jag nog sagt, och det är också händelsen."

Jag: Just så, min wän, är det med katholikerna också, såwäl som med alla partier, att ju met de förföljas, desto mer förökas de; det är med dem som det war med senapsplantan, hwilken en man hade i sin träbgard: han blef förargad på henne, och sparkade henne, då foro fröna utöfwer hela trädgården, och det blef fullt med senapsplantor; om han deremot låtit bli att sparka henne, så hade fröna fallit blott nedanför. Och på detta sätt kunna de så folket att tillbedja det första wilddjuret. Du wet wäl att ett tal går bland eder, att det skall icke blifwa mer än twå hufwudkyrkor till sist, och det är mormonismen och katholicismen, och att alla andra skola dödas, som icke taga wedertecknet?

Mormon: "Ja, det wet jag, och det står i Skand. Stj., 7 Årg., 12 sid., 21 rad. nedifr., och det må wäl icke wara orätt sagdt."

Jag: Du har rätt, min wän; men du har wißt glömt, att det skall finnas äfwen den tredje magten; ty det är icke allenast det första wilddjuret, utan också den falska profeten, som skall strida emot den som sitter på den hwita hästen, nemligen emot Jesus. Se Uppb. 19 Cap. 19, 20 v. Och Jesus skall kasta dem uti den brinnande sjön, se 20 v. Och då skall profeten så se att det finnes en sådan, fast han nu förnekar det, se Skand. Stj. 10 Årg., 164 sid., 11 rad. uppifr, och med Jesus äro de helige, se Uppb. 17 Cap. 14 v. Och efter som du sjelf medgaf, så kan ju Mormonerna få "jorden och dem derpå bo att tillbedja det första wilddjuret," derföre att de så mycket tala emot katholicismen. Det största och som mest kan få folket att tillbedja mormonismen är det, att mormonerna ha så stort påstående, nemligen "att de hafwa fått uppenbarelser ifrån Gud: att de hafwa Jesu evangelium i sin renhet: att de hafwa prestadömet (det första hornet), på samma sätt som mi apostlarnas tid: att de kunna göra underwerk (det andra hornet lik lammet), såsom att bota sjuka, uppwäcka döda, som Josef Smith gjorde: att Petrus, Jacob och Johannes woro hos Smith, gifwande apostlamakten. Genom detta stora påstpende hafwa de wunnit denna myckenhet af trosförwandter. Men deßutom finnes en stor mängd, som tycker wäl att mormonismen är god, men will icke öfwergå till den, fär att de tycka sig se, att den är icke hwad den skulle wara. Och då tycka de som så, att så gerna de tillhöra döttrarna (de protestantiska kyrkorna), så kunna de öfwergå till modren (katholska kyrkan), emedan hon har det största påståendet, ty hon är äldst och leder sitt ursprung från apostlarnas tid, och påfwen har Petri nycklar och sitter på Petri stol i Rom, och då war det ju sanning som Jesus fade: "att helwetets portar icke skulle få magt öfwer församligen, som är byggd på helleberget;" och då måste det wara bäst att blifwa katholik.

Mormon: "Men kunna de se att katholska kyrkan är skökan eller det första wilddjuret?"

Jag: Nej, kära du, de äro lika böfwa och blinda för det, som Mormonerna äro för det andra wilddjuret! Men har du några öron, så hör! Har du några ögon, så låt upp dem, för Jesu skull, och för din själs salighets skull! och se det som profeterna hafwa profeterat om, om thing som nu ske för wåra ögon, som äro förutsagda för omkring aderton hundrade år sedan.

Jag will låta dig se, att katholikerna göra samma påstående om presterskap och sändning af Gud, som mormonerna; ty i en af deras böcker, kallad "korta swar på de wanligaste inwändningaremot religionen", 82 sid., 14 rad. nedifr. syns det: der talas först om protestanternas läror, sedan gifwes en föreställning, som om en protestant skulle wilja öfwertala en katholik till affall ifrån sin kyrka; da förelägges katholiken till swar: "säkerligen skulle du (katholiken) swara: hwem är du, som uppträder på detta sätt? min religion har blott en Herre, Jesus Christus. Är du sänd af honom? hur och när har han såndt dig? — bewisa mig din gudomliga sändning."

Mormon: "Men det står ju, att dödsfåret på det sörsta wilddjuret skulle wara igenläkt först, innan det andra wilddjuret skulle få folket till att tillbedja det första, och det har icke fått sitt dödssår igenläkt ännu; här har du säkerligen tagit fel?"

Jag: Det war just det som jag tänkte att säga nu. Som du wet, så war det Luther som gaf wilddjuret dödssåret, se 3 v., men det war blott ett af deß hufwud, som den store reformatorn sargade, dels genom att han gaf ut biblen bland folket, dels genom att förstar och hertigar, för att förswara Luther, gingo fram med eld och swärd och sargade det. Men i 14 v. står det, att hela wilddjuret war sargadt af swärd, hwilket har skett under hela tiden, litet småningom, men nu fullstöndigt genom Garibaldi i Italien, som i deßa dagar så undertryckt det, att påfwen måste skyddas af Franska trupper; det är just nu det är fråga om deß wara eller icke wara; det är nu det gäller som det står i Uppb. 17 Cap. 8 v. om "wilddjuret som hafwer warit, och är icke, ändock det är," d. w. s. det har warit i sin stora magt, men icke nu, dock finnes det likawäl, fast nästan utan magt. Men det skall åter uppkomma af afgrunden (bjupet), d. w. s. det skall så sitt dödsspår igenläkt: påfwedömet står nu i bjupet (afgrunden) och kana icke beskydda sig sjelft längre, men det skall åter komma derur, och få sitt dödssår igenläkt, och det har redän begynt. Ty det stod i de politiska tidningarna på eftersommaren 1861, att semhundra katholska prester, med bifall af Victor Emanuel, som är Italiens konung, hafwa uppstått för att förbättra den katholska läran och bringa henne till hennes ursprungliga renhet, och de hafwa anhängare i Frankrike, Österrike, Swerge m. m. Äfwen stod det i tidningarna för icke länge sedan, "att påfwen hade skickat ett sändebud till kejsar Napoleon af Frankrike, och begärde att han skulle beskydda påfwen ännu, hwarpå kejsaren hade swarat, att om icke påfwen wille gå in på deras förslag, nemligen att afstå från den werldsliga magten, och behålla blott den andeliga magten, så wille han icke bry sig om honom." Af detta kan man se, att de tio konungarna (se Uppb. 17 Cap. 12—18 vv.) begynt att uppstiga, som skola gifwa wilddjuret sin magt och kraft, och då det är gjordt, så kommer det andra wilddjuret att göra tecken för det första, sedan följes hela sällskapet (båda wilddjuren, i spetsen för konungarna) till Jerusalem och belägrar det och intager halfwa staden, men då uppstiga, i denna stora förföljelse-natten, som är före den tusenåriga hwilan, twenne profeter, som skoka förhindra dem att intaga staden (se Uppb. 11 Cap. och Sak. 14 Cap. Hes. 38, 39 Cap.), till deß att Jesus kommer med alla sina helige och tager wilddjuren och kastar dem i den brinnande sjön, och de andra dräper han med sitt swärd. Se Uppb. 19 Cap. 20, 21 vv.

Nu är det klart, att när den katholska läran skall förbättras, så blir hon mera renlärig än hon nu är, och påfwen har nu förut haft werldslig regering också, men då han blott hafwer den andeliga, så följer deraf, att han kan mera egna sig åt att winna anhängare, och hålla sig mera till andeliga tingen, så att han derigenom winner folkets aktning och wälwilja. Då nu dessa, som jag förut omtalade, få se detta, så komma de att sluta sig till den katholska kyrkan, och derigenom komma de "att tillbedja det första wilddjuret, hwilkets dödssår igenläkt war." Ty wi weta wäl att katholikerna bedja för påfwen.

9. "Och det gör stor tecken, så att det ock låter eld falla ned af himmelen på jorden, i menniskors åsyn." Du torde wäl påminna dig, att då Mormonerna blefwo utdrifna ifrån Nauvoo i Amerika, sålde de templet till ett folk, och Mormonerna berätta sjelfwa derom: "men det syntes att Gud wille icke, att hans tempel skulle wara hos ett annat folk, och för det de hade fördrifwit Mormonerna, så fingo de till straff, att det kom ned eld ifrån himmelen och uppbrände templet, så att blott ruinerna återstodo." Och att det äfwen är ett historiskt faktum, kan man se af följande utdrag ur en bok, betitlad "Mormonerne," som är en beskrifning om Mormonerna, af en som icka är Mormon. Derstädes sid. 140 står: "Den 19 November 1849 uppbrann största delen af denna byggnad (templet), sannolikt genom mordbrand." Detta såger författaren, emedan han icke trodde det Mormonerna sade, nemligen "att det kom eld från himmelen." Nu hafwa wi versen förklarad. Men det kan icke hindra, att det icke kan göras flera gånger.

10. "Och det bedrager dem som bo på jorden, för de teckens skull, som det gifna äro, att göra för wilddjuret: sågnades till dem som bo på jorden, att de skola göra wilddjuret, som sargadt war af swärd, och war lefwande wordet, ett beläte." Dessa tecken kommer det wisserligen att göra, ty wi skola få se, då den katholska kyrkan blifwer på nytt upprättad, om icke mormonismen kommer att stå i någon slags förening med henne, och det är icke andra wilddjuret, som skall göra belätet, utan det skall säga till dem som bo på jorden, att de skola göra belätet åt det första wilddjuret. Detta beläret blifwer ungefär sådant som det Nebukadnezar lät uppsätta, se Dan. 3 Cap., dock med den skillnad, att detta beläter skall af det andra wilddjuret "få anda, så att blätet skall tala och så beställat, att hwilken som icke tillbeder det, skall dödas." Wi hafwa förut sett, att både i katholicismen och mormonismen läres och tros, att det är rätt att döda dem som sätta sig upp emot sina lärare, och da är det icke swårt för dem att göra hwad de önska, äfwen i detta stycket.

11. Ännu ett bewis för att mormonismen är det andra wilddjuret, finnes i Uppb. 16 Cap. 12—14 vv. "Och den sjette engelen gjöt ut sin skål på den stora elfwen Euphrat; och deß watten borttorkades (icke att wattnet förswann i ett ögonblick, utan det skulle torkas bort), på det wägen skulle beredas för konungarna östan efter. Och jag såg utur brakens mun (bjefwulens) och utur wilddjurets mun (det förstas), och utur den falska profetens mun (andra wilddjurets), utgå tre orena andar, såsom paddor. Och det äro djefwulens andar, som tecken göra, och utgå till konungarna på hela jorden, att församla dem till strids på den stora allswåldiga Guds dag."

Då wi betrakta dessa verser, skola wi finna, att på samma tid som floden Euphrat uttorkades, skulle det andra wilddjuret finnas eller den falska profeten, och för att wi skola få se att floden håller just nu på att torka ut, så will jag afskrifwa ett stycke ur en Stockholds tidning, benämd "Fäderneslandet," N:o 76 för år 1861, der det läses under rubriken "Utrikes," och "Turkiet:" "från Bagdad skrifwer öfwerstlöjtnant Julius, att floden Euphrat för några år sedan ofwanför Hilleh lemnat sin strömfåra öfwer fälten kring det gamla Babylons ruiner, och tagit ett westligare lopp, hwarigenom den förlorar sig i öknen uti en mängd omätliga sjöar och träsk, som sträcka sig ända till persiska wiken. Den förra strömfåren mottager år från år allt mindre watten och är således icke i stånd att öfwerswämma fälten, så att hela denna trakt, den fruktbaraste i werlden, biblens paradis, hotas med att helt och hållet förwandlas till en ofruktbar öken. Genom denna händelse blefwo twenne profetior uppfylda, den i Uppb. 16 Cap. och den i Es. 41 Cap. 18 v. Utan jag will öppna wattufloder på högarna, och källor midtpå marken: jag will göra öknen till wattusjöar, och torra landet till wattufällor. Och kort derpå skall "en man af nordan" komma att samla Israel till sitt land igen.

Orsaken till att floden skulle uttorkas är, att konungarne från öster skola kunna komma utan så stort beswär som till att färdas öfwer floden till Jerusalem, ty flodens lopp war förut från norr till söder, men derefter, som floden nu kastat om, är den från öster till wester, således slippa de att färdas öfwer floden för att komma till Jerusalem. Men wi kunna derjemte se, att wid samma tid som floden uttorkas, är det som andarna skola gå ut från dessa tre magterna, och de skola samla konungarna till strids.

Mormon: "Men inte ha mormonerna samlat konungar till strids."

Jag: Haf tålamod! floden är icke torr ännu, men den har kastat om, håller på att torkas för hwarje år, och när den är blifwen torr, då skola andarna utgå. Och slutet blir det, att Jesus tager dessa båda wilddjur, och kastar dem i den sjön som brinner med eld och swafwel, och de andra skola dräpas af hans swärd, se Uppb. 19 Cap. 20, 21 vv., och draken blir bunden i ett tusen år, se Uppb. 20 Cap., och Jesus regerar med sitt folk uti ett tusen år i frid, glädje och herrlighet. Härutaf kunna wi se, att mormonismen är det andra wilddjuret, och icke heller är det något religionsparti, som har uppstrigit utur jorden, mer än mormonismen, och märkwärdigt nog så kallas deras ledare för "profet," alldeles som Johannes säger, eller "den falska profeten."

Mormon: "Ja, det må wara med detta huru som helst, så tror jag lika wäl, att mormonismen är Guds werk, och hwad tjenar det till att gå ur den, det finnes likwäl icke någon lära som är något bättre, och kommer det någon som är battre, så är det tids nog då att gå derifrån, men till deß står jag qwar uti den; och är det så, att det är blott till Canaans land som Israel skall samlas, så komma nog Mormonerna dit också. Men jag will följa med Mormonerna till Utah, ty jag wet att Brigham är en Guds profet, och han skall nog leda oß rätt."

Jag: Du talar som en dåre. Huru kan du säga, att du af hela ditt hjerta will söka efter sanningen, för att undslippa förderfwet, då du talar så öfwerdådigt och säger, att du will kasta dig liksom handlöst i armarna på Brigham, och han skall leda dig rätt, fast du blir warnad; du bör åtminstone pröfwa noga först. Kom ihåg profetens ord som säger: "förbannad är den som förlitar på menniskor eller sätter sig kött till arm." Det wore betsamma som om on wandringsman mötte en annan, och den han mötte skulle säga till honom: "om du will rädda ditt lif, så gå icke fram utan wänd om, ty ser du att der kommer ett helt band af röfware och banditer, som icke låta någon slippa från sig med lifwet, de döda alla som komma i deras wäg, wänd om, wänd om;" och den förste mannen skulle swara: "jag går lika wäl, det må wara huru det will, så tror jag icke att det är farligt, är det så, så får jag wäl se det då." Skulle någon kunna hålla en sådan man för att wara rätt klok? Du som säger dig wilja wandra på liffens stig, skulle icke du så mycket mer göra dig förwissad om, att du icke bedrager dig sjelf, och äfwen blir bedragen. År det så att mormonismen är falsk, då är det också klart, att den är af diefwulen; skall jag då tjena honom blott för det att Guds rike icke finnes i sin renhet på jorden? Nej, o nej!

Kan jag icke wandra i det ljus jag har, till deß jag får se Guds rike på jorden, d. w. s. att ett folk finnes på jorden, som har den sanna läran i all ting, som det war då Jesus och hans Apostlar lefde på jorden? Jo, wisserligen! Ty "den till honom kommer kastar han icke ut." Han fordrar icke mer af oß, än han gifwer oß krafter till, förutsatt att wi af hela wårt hjerta ödmjuka oß för honom, och anropa honom om kraft och bistånd.

Du har rätt i ditt påstående, att "mormonismen är ett Guds werk, och Brigham hans profet." Dock på det sätt, som konung Pharao uti Egypten, nemligen för att Gud wille bewisa sin kraft och magt på honom, och "Guds werk" på det sätt, att han har tillåtit satan att spela en stor roll, och i denna roll måste mormonismen wara med, på det Herrans arm skall uppenbaras på ett kraftigt och storartadt sätt.

Och blir du trofast i mormonismen, så skall du nog, om du lefwer, komma till Jerusalem, men det blir då i det partiet, som Herren skall bewisa sin magt uppå, genom att döda alla som sätta sig emot honom, se Uppb. 19 Cap. 20, 21 vv. "Wilddjuret och den falska profeten skola kastas i den brinnande sjön, och de andre wordo dräpna af hans swärd som satt på hästen, och alla foglar wordo mättade af deras kött." Derför, innan du reser till Utah, så gör dig först säker på att du icke är bedragen, ty kommer du wäl dit en gång, blir du nog indragen i deras hemliga wederstyggligheter, och då har du swårare att komma ifrån deras willo-meningar och förwända läror, som de ha sammanblandat med de sanningar som de hylla; ty med den magt, som Brigham har öfwer folket, så drager han dem in uti sina hemliga wederstyggligheter. Det finnes wisserligen der äfwen de, som icke känna till förhållandena som de äro, derföre tag dig i tid till wara, att du ej kommer i satans snara. Hwarför jag säger detta, skall jag längre fram wilsa dig. Jag will nu sluta detta kapitel med en kärleksfull förmaning till dig, käre läsare, att du med allwar tänker på din odödliga själs frälsning och ewiga salighet, som icke är att leka med. Må det ske för Jesu skull, Amen.