et var ej länge sedan
I sommarsol’n jag satt.
Nu piskar hösten redan
Med regn min silkeshatt.
Ej trastens sånger blandas
Som förr med siskans slag:
Tungt nordanvinden andas,
Och så gör äfven jag.
Fy attan! hvad han gloppar
Den gamla atmosfer!
Jag känner hur det droppar
I nacken mer och mer.
Det forsar uti gränder,
Det stormar uti sky,
Och ut och in sig vänder
Mitt gamla paraply.
Jag med en viss förfäran
I Rådstu’n mig infann.
Jag skulle ha’ den äran
Att välja riksdagsman.
Der har jag tåligt setat,
Och saken utföll så —
Jo pyttsan! fick ni veta’t,
Hvem jag har röstat på.
Jag nitisk som de flesta
Gick dit, fast regnet flöt:
Det är för statens bästa
Man lägger sig i blöt.
Må det till gagns nu lända,
Det val, vi gjort i dag!
Sjelf riksdagsman kan hända
En annan gång blir jag.
Jag märkt, i Rådhusrätten,
Att man blir svång och tom.
Jag bor vid Djurgårdsslätten
I Hiertas egendom.
Der skall mig riktigt smaka
Min middagsrisp igen:
Den vill jag ej försaka
För alla riksdagsmän.
