Herren är min herde (af Wirsén 1884)
| ← Herrens gårdar |
|
Sorg → |
Herren är min herde.
Herren är min herde,
Mig skall intet fattas,
Fast den skatt jag vunnit
Lågt af verlden skattas.
Han mig hvila låter
På de ängar gröna,
Bland de friska blommor,
Under palmer sköna.
När af törst jag smäktar
I den mörka natten,
För han mig ur ångest
Till de lugna vatten.
När om rätta stigen
Jag är mest förlägen,
Han mig vederqvicker
Och mig visar vägen.
Skulle än jag vandra
Genom mörka dalar,
Intet ondt jag fruktar,
Du mitt bröst hugsvalar.
Gud, din staf en tuktan,
Tröst och ledning är mig,
Och mitt hjerta känner:
Herre, Du är när mig.
Midt bland ovänsskaror
Du ett bord mig reder,
För ditt altar, Herre,
Får jag falla neder.
Djupt fördolda håfvor
Der min själ beskäras,
Jag af Din lekamen
Och Ditt blod får näras.
Du mitt trötta hufvud,
När det frid behöfver,
Smörjer med Din olja,
Bägarn flödar öfver.
Idel nåd Du ger mig
Alla lifvets dagar,
Ej mitt hjerta rädes,
Ej min tunga klagar.
Sist jag får, när målet
Vinkar vandringsstigen,
Gud, i Dina gårdar
Bo evinnerligen.