Hur sällt det är, o Herre
| ← O vilken salig värld |
|
Vad skall det bli, o Herre kär → |
| Femte upplagan |
25
Hur sällt det är, o Herre,
Att fast på jorden än,
Vi hava dock därovan
Hos Dig vårt rätta hem;
Ty varest Du nu sitter,
I tron vår ro vi fått;
För oss är himlen öppnad,
Se’n Du ur graven gått.
2 I anden re’n däruppe
Snart vi, som på Dig tro,
Till kropp och själ fullkomna,
Med Dig få evigt bo.
Din Faders hulda omsorg
Gör törnestigen ljus,
Ditt leende förljuvar
Vår väg till Fadrens hus.
3 Hugsvalaren härnere
Oss tröstar med din nåd
Och ger oss re’n en försmak
Av allt ditt kärleksråd.
Med ynnest Du oss hugnar
Och städs’ omgiver här,
Till dess det nya namnet
Vår panna en gång bär.
4 Din härlighet vi bida;
Vårt hem är icke här,
Men bland den frälsta skaran
Hos Dig, vår Herre kär.
Oss kan ej rätt behaga
En plats, där Du ej är,
Och att hos Dig få vara
Är nu vår själs begär.