Nr 6 under rubriken Första Afdelningen. Böne-Röst i Andelig Dufworöst. Sjungs till samma melodi som Du wida wilda haf. På Wikipedia finns en artikel om Andelig Dufworöst.
1.
I Guds Namn öpnar jag förnögd min ögnalock!
Min kropp har hwilat ut, samt mina sinnen ock;
Dock är det owist än, om jag får afton se.
Jag ställer der til Gud: Min Faders wilja ske!
2.
Dig, Fader, prisar jag, af alt mitt hjertas grund,
För Din beredda Nåd, som är så ewig-rund.
Du hafwer mig, i natt, så Faderlig betäckt,
At ingen nöd ell' sorg mig, i min ro, förskräckt.
3.
Du hafwer satans magt så nådigt från mig wändt,
At Mörksens förste ej et hår uppå mig brändt.
Ledsaga ock i dag, på rättan wäg, min fot,
Och lät Din Ängels hand, för fall, mig taga mot.
4.
Regera Du mitt sinn' och bög det helt til Dig,
At onda lustan ej til synd får leda mig.
Förlän, at jag mitt kall med glädje drifwer så,
At ock min flit och swett af Dig wälsignas må.
5.
För slikt, då dagen sig inunder jorden bögt,
Jag låfwar Dig et lof, som stiger Himmels högt.
Tag Du all omsorgs last uppå Din Faders rygg,
Och lätta korsets tyngd, så lefwer jag helt trygg.
6.
Och om nu denne är min sidsta lefnads dag,
Så lät min utgång ske, alt efter Ditt behag;
At jag må wäl beredd i trone fast bestå,
Och så, förklarad, in i stora dagen gå.
