Invokation

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Invokation
av Anna Maria Lenngren
Diktad 1809.


Inför din tron i ett bedjande skick,
Mäktige Febus, jag dristar mig sänka!
Muntran och mod med en gynnande blick
                        Värdes mig skänka!

Gif af din skyddande godhet ett rön:
Bifall en ifrig försökares yrkan!
Uppfyll min önskan, behjerta min bön,
                        Gilla min dyrkan!

Bland den alldagligt dig offrande här
Ställ mig, o Febus, ej bortskymd i hopen,
Den du blott lusten och rimmet beskär,
                        Tröttad af ropen!

Lär mig att skåda vidt fjerran ifrån
Vägen till ryktbarhet, brant och besvärlig,
Icke mig tro, när jag stiger på tån,
                        Bål och förfärlig;

Hänför min inbillning, elda min blod,
Gif mina tankesprång syftning och styrsel!
Gif mig eteriska sångarens mod,
                        Icke hans yrsel —

Icke den ton, du åt lycksökarn gaf,
Skalbaggar lik, som vid jordbrynet surra —
Kraften af sången, när skimret drags af,
                        Bara ett hurra ...

Icke den bardens, som färdig och snar
Sporrar sin vingade fåle till Pinden,
Osar och viftar ett rökelsekar,
                        Styr efter vinden!

Gif mig, Apollo, den ädlare lott,
Styrka och lenhet i vexlande blanning,
Tonen egentlig för koja och slott,
                        Klarhet och sanning!

Måtte min sång i vår stojande verld
Väcka förfinade känslor för nöjet,
Fåfängans, skrytets och höghetens flärd
                        Agas af löjet!

Lär mig att stundom, pindarisk i glans,
Alstra ett qväde, som hopen förstummar!
Värj dock min skaldmö från skrik utan sans,
                        Intryckta tummar!

Gif mina målningar värma och färg,
Enighet, klokhet och ordning i sätten,
Hejd och försyn att ikläda en dverg
                        Rustning af jätten!

När i en odes högstrålande sken
Hjeltarnes bragder jag går att beprisa,
Låt ej min sångmö, förhesad och klen,
                        Tralla en visa!

Måtte, då krigarn i härnad och blod'
Trotsande mött de eldsprutande svalgen,
Lofsångens platthet ej pröfva hans mod
                        Mer än bataljen!

Offren åt dygder, som pryda vårt land,
Likne af blomstren det friskande doftet,
Icke en vallmo, med pris-girig hand
                        Räckt utur stoftet!

Låt af exempel mig aldrig förförd
Bryta hos grannen ett ax uppå tegen:
Blifve en rik eller knappare skörd
                        Alltid min egen!

Febus, det offer, min dyrkan dig bragt,
Värdes ej dömma som lättsinnig yra!
Bönhör mig, eller, försmådd af din makt,
                        Krossa min lyra!