1.
Jag har Gud, och jag har nog,
O, hvad vill jag bättre hafva?
Har jag då ej högsta fog
Att all sorg i fröjd begrafva?
När min herde Herren är,
Går jag trygg, hvart vägen bär,
Ty då skall min fot ej snafva.
2.
Jag har Gud, och jag har nog,
O, hvad vill jag mer begära?
Han åt korsets tunga plog
Kan ett lustigt ok beskära.
Hvad han gifver eller tar,
Är han dock min Gud och far,
Som mig upptar sist med ära.
3.
Jag har Gud, och jag har nog,
Ljus han är i mörka natten,
Väg för mig i stiglös skog
Och i öknen klippans vatten.
Är än ringa här min lott,
O, jag har dock allt så godt,
Ty jag har den bästa skatten
4.
Jag har Gud, och jag har nog,
Ja, hvad skulle se’n mig kränka?
När han själf till barn mig tog,
Skulle han ej allt mig skänka?
Jag är rik, och trycker än
Någon nöd, hur ljuft att den
I min faders sköte sänka!
5.
Jag har Gud, och jag har nog,
Herren vare lof och ära!
Mig han i sin kärlek drog
Närmare sin famn, den kära,
Tills han där slöt helt mig in,
Och nu är han evigt min,
Och hvad kan mig se'n förfära?
