Jo jo men!, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893
Jo jo, men!
Jag satt en dag uti mitt tjäll
Med ögat vattnadt utaf sorgen;
Jag Fikens ja fick tisdags-qväll
Och onsdagsafton fick jag korgen.
Jag gick att klaga för en vän —
lian svarte endast: jo jo, men!
Jag lurad blef på flera håll:
En dag bestals jag på tulubben,
Galoscherna i Par Brikoll,
Och hatten da'n förut på klubben.
Jag gick som vanligt till min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!
En söndag i min Tants salong
Vi dansade, förstås, och drucko.
Men plötsligt i en cottillon
Ohjelpligt mina byxor sprucko.
Jag talte om det för tnin vän —
Han svarte endast: jo jo, men!
Jag till förtviflan nästan tvangs
Utaf förlusterna och sorgen:
Qvartalet gick på préférence,
Och jag blef lagsökt för en borgen.
Jag gick, som vanligt, till min vän —
Han svarte endast: jo jo, men!
Det är ett eget sätt att ömma
Vid andras sorg med: jo jo, men!
Om lyckans häfvor på mig strömma,
Så får jag samma svar igen.
Hvad skall man göra med en vän,
Som endast svarar: jo jo, men?
