Se glad ut!, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893.
Var glad blott!
Mel.: «Se Movitz, hvi står du och gråter?»
Man bör väl tro allt som är skrifvet?
Ja visst, om det rimlighet har. Att sorgen är skuggan af lifvet,
Det tror jag man vet något hvar.
Då bör man väl unna sitt hjerta
Hvar solglimt i skuggornas dal. Var glad blott! och fyll din pokal,
Och skingra din smärta.
På fröjdernas njugghet man klagar,
Fast orsaken aldrig betänks:
Gör man sig ej roliga dagar,
Nog slipper man få dem till skänks.
Att näktar af surkål begära,
Dertill ingen rimlighet ges. Var glad blott! det är min katkes,
Min lag och min lära.
Och vore jag prestman tillika
Med krage och långkappa bak,
Jag skulle i templet predika,
Så glädjen stod högt uti tak.
Jag skulle ej vattna som dessa
Med tårar er andliga växt: Var glad blott! det blefve min text,
Min sång och min messa.
Och vore jag född att regera,
Då skulle jag styra mitt land
Allvarligt, men äfven rangera
Att folket fick roligt ibland.
Den smaken ar gammalt inbiten,
Kung Gustaf, han visste det han: Var glad blott! det gör hvad det kan:
Och stärker krediten.
De glada, dem vill jag försvara,
De trumpna förtjena sin graf.
Och vore jag mästerman bara,
Jag högg deras dumhufvun af.
Om Ödet sig anmäla låter,
Och kanske din olycka vill, Var glad blott! så skäms det slå till,
Och vänder nog åter.
Må jordiska sorgerna pressa,
Blott hoppet i putten ej går.
Må tiden fritt snöga min hjessa,
Blott hjertat har blommande vår.
Och ropas jag oförtänkt redan
Af döden, då säger jag än: Var glad blott! min himmelska vän
Så följas vi sedan!
