Jul-Kalender 1887/Arf
| ← Vid Borgå syförenings 25 års jubileum. |
|
Kalle Petter. → |
Arf.
Hon var ju känd af alla,
Fast stapplande och svag
Hon sågs för lifvet kämpa
Den långa, långa dag.
Fast stapplande och svag
Hon sågs för lifvet kämpa
Den långa, långa dag.
Med korgen hängd på armen
Hon steg inom din dörr
Och hemvan slog sig neder ―
Du kände det sen förr.
Hon steg inom din dörr
Och hemvan slog sig neder ―
Du kände det sen förr.
En ringa gåfva fick hon,
Det var den armas lön,
Du fick dock mer i gengäld;
En from och tacksam bön.
Sen dess ha vintrar snöat
Och lund i grönska stått ―
Nu hvilar hon i mullen,
Frän strid och jemmer ― godt.
Och lund i grönska stått ―
Nu hvilar hon i mullen,
Frän strid och jemmer ― godt.
Men dock skall hennes minne
Ej lika snart förgå,
Ett arf hon också lemnat,
En lärdom rik som få:
Ej lika snart förgå,
Ett arf hon också lemnat,
En lärdom rik som få:
Att hur än dagens möda
Kan tyckas tung och svår,
Den också sist skall ändas,
Då fridens hem du når.
Kan tyckas tung och svår,
Den också sist skall ändas,
Då fridens hem du når.
V. L.