Kalmar 1894-08-20
[ sida ]
Kalmar.
Prenumerationspris: för helt år 5 kr., för tre fjerdedels år 4 kr., för halft år 2:75, för fjerdedels år 1:50, för en månad 60 öre. Lösnummer a 5 öre säljas å tryckeriet, Södra Långgatan N:o 36.
| N:o 128. | Redaktion: J. A. Johansson, redaktör och utgifware. J. A. Wallin, redaktionssekreterare. |
Måndagen den 20 Augusti | Tryckt i Kalmar å Tidn. Kalmars Aktiebolags tryckeri. (f.d. Westinska Boktryckeriet.) |
1894. |
Annonspris: 10 öre pr petitrad före texten, 8 öre pr d:o efter texten samt 12 öre pr d:o för alla utländska annonser. Annonser emottagas å tryckeriet dagarne före utgifningsdagarne till kl. 5 e.m. Längre annonser böra dock inlemnas före kl. 12 midd.
Den ärade publiken underrättas härmed att
Badrestauranten
i Borgholm
är nu efter genomgången reparation öppen för frukost-, middag- och aftonservering à la carte och efter beställning samt sexor till olika priser.
Hel inackordering med till middag smörgåsbord och fyra rätter (table d'hôte) kr. 2:50, ensamt middag kr. 1:50. Hel inackordering med smörgåsbord och tre rätter till middag kr. 2, ensamt middag kr. 1:25. Middag med tre rätter mat eller smörgåsbord med två rätter kr. 1:25. En måltid afdrages icke, utan endast hel dag. Vördsamt: Sal. Svanfeldt.
Den ärade publiken underrättas härmed att
Svanfeldts källare
(öppen fr. 8 f.m. till 11 e.m.)
serverar
a 45 öre (en rätt väl lagad mat med bränvin och öl);
a 70 öre (två rätter mat med bränvin och öl).
Hel inackordering (med två rätter mat och öl till middag) à 35 kr. pr månad.
Öl från fat a 10 öre pr seidel!
Vördsamt:
Sal. Svanfeldt.
A. Engdahl & C:o Pappers- och Parfymhandel.
Skrifmaterialier, Kammar, Borstar, Tvål m. m. Billiga priser!
Elise Håkanssons Sybehörs-Affär
Att jag denna dag härstädes eta-
blerat Ångbåtskommissionärsrörelse i förening med Speditions-, Kommissions- och Agenturaffär får jag härmed vördsamt tillkännagifva; utlofvande att genom redbarhet och tillmötesgående samt skyndsamhet och billigt arvode göra mig förtjent af det förtroende, mig kan komma till del.
| Kalmar den 15 aug. 1894. | C. H. T. Schmidt. |
| 31 aug. | dragas i Sydsvenska Konstindustri-Lotteriet i Lund 1,000 vinster till ett värde af 33,000 kr., deraf 20 anvisningar fr. 310 till 2,000 kr., tillsamman 10,970 kr., för eget val. Klasslott kr. 2:00, serielott (2:dra och 3:dje klass) kr. 3:75. |
Hufvudkollektion: Fabriks- och Handtverksföreningen i Kalmar.
Underkollektörer: Guldsmed J. G. Hentzell, Kalmar; bokhandl. A. Åhman, Mönsterås; fotografen Ivar Funqvist, Borgholm; bokhandlare Ljungdahl, Nybro; urmakare E. J. Carlström, Algutsboda.
— Dödsfall.
| Tillkännagifves |
| att |
| min innerligt älskade Make |
| Sjökaptenen |
| Gustaf Engelhart Landberg, |
| född i Kalmar den 16 maj 1856, |
| afled |
| i Hull den 14 augusti 1894; |
| djupt sörjd och saknad af Maka, Barn, Moder, Syskon, Svärföräldrar, många Slägtingar och talrika Vänner. |
|
Farväl, farväl, farväl och tack för allt, |
| Anna Landberg, |
| född Nyström. |
Förrådsförvaltaren Karl Olof Åkerlund, 37 år, 14 aug., Stockholm. — Handelsresanden Frans Liberg, 37 år, 14 aug., Stockholm. — Enkefru Christina Bookman, 76 år, 14 aug., Stockholm. — Landtbrukaren Otto Sandberg, 41 år, 14 aug., Göingegården. — Enkefru Maria Christina Walter, f. Öfverström, 88 år, 13 aug., Göteborg. — Handlanden Johan Christian Christoffersson, 68 år, 12 aug. Göteborg. —F. possessionaten Johan Heinrich Stade, 63 år, 11 aug., Göteborg. — Fru Marianne Clara Christina Schön, f. von Schlegel, 76 år, 13 aug., Upsala. — Fröken Aja Brogren, 16 år, 15 aug., Göteborg.
| Grafkransar och Buketter | |
| af alla sorter till billiga priser. | Stadsparken. |
Kalmar Rådstufvurätt
kommer att tisdagen den 21 augusti 1894, kl. 11 f.m. upptaga sjöförklaring angående skonerten »Kristin».
Närmast helgfria dag dessförinnan klockan 12—2 finnes den anmälan, som föranledt sjöförklaringen, jemte tillhörande handlingar tillgänglig å Södra Långgatan 6, nedra botten, till höger i förstugan.
D:r C. A. V. Sjögren.
Bostad: Södra Långgatan 21, 1 tr. upp.
Mottagningstid: kl. 10—12 f.m. och 2—3 e.m.
Hårläkaren
GUSTAF AHLBOM
från Göteborg
behandlar alla slags
hårsjukdomar
samt meddelar råd för hårets skötsel.
Träffas i Kalmar å Svanfeldts Hotell från och med torsdagen den 23 till och med lördagen den 25 augusti, kl. 4 e.m.
Beställningar af prima hårarbeten mottagas. Lager finnas.
Mottagningstid 9—2, 3½—5½.
Många intyg, hvaraf ett följer:
Under sommaren 1893 uppstod i mitt hufvud en hårsjukdom, som å flera delar af mitt hufvud helt och hållet borttog mitt hår. Jag vände mig då till hårläkaren hr Gustaf Ahlbom i Göteborg, och blef mitt hår af hans behandling efter cirka 2½ månader alldeles återstäldt och är ännu idag till fullo friskt och godt, hvarför jag med glädje det goda resultatet tacksamt intygar. A. F. Engström.
Undertecknad, som följt sjukdomens gång, kan det ofvan sagda till fullo intyga. Göteborg den 27 januari 1894. A. Högström.
Bemyndigad utlottning
16 st. Sotmålningar med radering, infattad i ramar, utlottas i augusti under myndigheternas kontroll.
Lotter à 1 kr. säljas i stadens boklådor samt hos P. R. Florin. 117
|
Snörlif! |
| bästa och mest välsittande, ständigt lager, | |
| billigast hos Frances Linddahl. | |
| Ångf. Kalmar Sund n:r 6 | ||||
| från | Kalmar till Borgholm | kl. | 10 | f.m., |
| „ | Borgholm till Kalmar | kl. | 7 | e.m. |
| Hwarje torsdag: | ||||
| från | Kalmar till Färjestaden | kl. | 4 | e.m. |
| „ | Färjestaden till Kalmar | kl. | ½ 8 | e.m. |
Extra, fin, stark
och i blomdofter rikt parfymerad Eau de Cologne till påfyllning i tomma flaskor, endast uti
Lundbergs Etablissement.
Är Ni en vän
af kaffe, så bör Ni alltid blanda det med
Intubikaffe
af
Stockholms Kaffe-Aktiebolags
berömda tillverkning, ty derigenom erhåller Ni en mera välsmakande, helsosam och billig kaffedryck än om endast kaffe drickes. Paketer à 25 och 10 öre finnas i hvarje välordnad specerihandel, men bör Ni akta Eder för värdelösa efterapningar med lika utstyrsel som bolagets paketer samt derför noga efterse, att på paketen är tryckt firmans namn, Stockholms Kaffe-Aktiebolag samt dess fabriksmärke med ordet “PATENT”, ty endast dessa paketer äro verkligt äkta och innehålla den af professorer och läkare erkända bästa, helsosammaste och billigaste kaffetillsättning. 115
Lösnummer af ’Kalmar’
säljas à 5 öre
å tidningens tryckeri,
i Appeltofts bokhandel,
i Rubens tobakshandel,
i Palmquist & Hellmans d:o,
hos handl. Andersson vid Tullslätten,
hos handl. Ljungstedt å Malmen,
hos handl. Henrik Nilsson i Gamla staden samt
hos handl. G. Zinnerström å Ängö.
Från Drätselkammaren.
Genom offentlig auktion, som
inför Drätselkammaren hålles å dess lokal måndagen den 3 instundande september, kl. 5 e.m., kommer att till den högstbjudande uthyras de Kalmar stad tillhöriga lägenheterna f. d. Rosénska trädgården och fastigheten № 176 AB. B. på Malmen i närheten af slöjdskolan. Bland auktionswilkoren, som tillkännagifves wid auktionstillfället, förekommer, att inropare skall ställa nöjaktig säkerhet för fullgörandet af sina hyresförbindelser.
Kalmar den 11 augusti 1894. 125
Drätselkammaren.
N. A. Dillbergs Bokhandel
(f. d. Holtsbergs). — Kaggensgatan 16. — Telefon n:r 16. —
Svensk och utländsk Literatur, Musikalier, Kartor och Planschverk, Psalmböcker, Kontorsböcker, Papper, Kuverter, Album, Resväskor, Portmonnäer, Glasögon, Pincenezer, Kikare, Parfym, Eau de Cologne, Violiner, Guitarrer, Strängar, Visit- och Bjudningskort m. m.
100 Postpapper och 100 Kuverter för 90 öre 4
En välsorterad Klädeshandel
öppnas af oss under firma
Bröderna Carlson
omkring den 1 nästkommande september vid Larmtorget.
Kalmar i augusti 1894.
Städernas Lösöreförsäkringsbolag
— bildadt år 1842 —
meddelar försäkring mot skada genom brand explosion eller åska. Allt uppstående öfverskott användes till ökande av bolagets reservfond.
Vidare upplysningar lemnas af bolagets ombud i Kalmar: 6 (G. 10027.)
Grosshandlare Edv. Bergh.
Pianinos
från utmärkta fabriker, hvaribland särskildt nämnes den berömda firman A. Hoffman i Stockholm, samt Orglar af Skandinaviska orgelfabrikens tillverkning. För instrumenternas godhet och varaktighet lemnas garanti.
Kalmar i december 1890.
Regenerateurn,
Lundbergs
riksbekanta Hårmedel,
af tusentals personer numera användt, mot mjell och hårets affallande, finnes, jemte bruksanvisning, samt in- och utländska intyg, i Kalmar endast uti
LUNDBERGS Etablissment.
OBS.! Priset billigare, då tomflaskan återlemnas.
Sjöfart.
— Karlskrona d. 18 aug. Marie, P. A. Blomqwist, t. West-Hartlepool.
Kalmar.
— “Kurir-Tournén.” Under detta namn börjar den 1 september i Norrköping en rundresa med utstyrselstycket “Tsarens Kurir”. Tournéns ledare herr Emil Ljungqwist har iscensatt flere af de dekorationspjeser som på senare tider gifwits i Stockholm och Göteborg. “Tsarens Kurir” har der den gifwits emottagits med lifligaste bifall och bjuder, såsom många känna, utom ögonfägnad på ett innehåll som akt för akt spänner åskådarens intresse. Den öfriga repertoiren kommer att bestå af folkpjeser och lustspel nästan uteslutande af nyheter. Sällskapet består af följande medlemmar.
Hrr. E. Ljungqwist, förste regissör, G. Tegnér, kassör och sekreterare, A. Wiberg, andre regissör, Th. Hedin, kapellmästare, Larsson, maskinmästare, samt skådespelarne hrr. C. Browallius, G. Bruno, C. Engelbert, C. Frank, E. Ljungqwist, H. Sjöberg, A. F. Stenfelt, J. Sondell, F. Schar, G. Tegnér, A. Wiberg och damerna G. Browallius, F. Braun, F. Carlsson, M. Johansson, F. Ljungqwist, S. Ljungqwist, F. Stenfelt och J. Tegnér.
Den ifrågawarande tournén är att hitförwänta i slutet af oktober månad.
— Stadsfiskalen J. P. Kindbom blef af rådhusrätten härstädes dömd att för olaga häktning och för det han tagit mutor wara från sin tjenst afsatt. Hofrätten upphäfde emellertid rådhusrättens utslag, men beswär ha häröfwer hos k. m:t anförts. Nu har hos justitieombudsmannen anhållits, att då Kindbom står under tilltal för brott af urbota beskaffenhet, han måtte genom justitieombudsmannens försorg skiljas från sin befattning till dess målet blefwe af k. m:t slutligen afgjordt.
— Utnämning. Till rektor wid skeppsgosseskolan i Karlskrona har utnämnts fil. d:r G. A. Karlsson.
— Inventering af riksbankskontor. Bankofullmäktige hafwa uppdragit åt vice häradshöfdingen K. G. Herlitz att werkställa inventering och undersökning wid riksbankens afdelningskontor i Wisby och Kalmar.
— Qwarlåtenskap efter sjöman. Till kommerskollegium har swenske och norske generalkonsuln i London insändt qwarlåtenskap efter en swensk sjöman, Charles Peterson från Kalmar, hwilken, 28 år gammal, under tjenst å britiska ångfartyget “Cosmopolitan” omkommit genom drunkning den 21 februari 1894.
Då oaktadt anstälda efterforskningar någon upplysning om den aflidnes arfwingar icke wunnits, anmanas wederbörande att anmäla sig hos kollegium för qwarlåtenskapens utbekommande.
— För egen hand. I tisdags ingick telegrafisk underrättelse, att befälhafwaren å i Oscarshamn hemmahörande barkskeppet Richard, kapten Gustaf Engelhart Landberg, samma dag aflidit i Hull, der fartyget för tillfället låg. Ett senare telegram medförde det owäntade och smärtsamma budet, att den aflidne fallit för egen hand, skrifwer Osc.-Tidn. Kl. half 8 på morgonen aftryckte han twenne revolverskott mot pannan och kl. 11 f.m. utandades han sin sista suck.
Hwad som förmått den i sin fulla mannakraft warande mannen att taga detta sorgliga steg, har icke framgått af de hittills från fartygets styrman ingångna underrättelserna, och några skriftliga meddelanden tyckes han icke efterlemnat hwarken till anhöriga eller rederi. Det uppgifwes endast, att han på senaste tiden wisat sig grubblande. På grund af åtskilliga omständigheter hade Landberg för afsigt att i wåras lemna befälet öfwer fartyget, men satte likwäl icke sitt beslut i werket. Han war af ett mycket känsligt sinnelag och wisade sig betryckt wid minsta motighet.
Af kamrater ansågs Landberg för att wara en duglig och god sjöman, och att ett godt förhållande rådt emellan befäl och besättning, derom tala flere till manskapets anhöriga i orten ingångna bref, i hwilka önskan uttryckts om hyrans förnyande.
Kapten Landberg har under de senaste 10 åren seglat som befälhavare. “Richard” har han fört i tre år. Den hädangångne sörjes närmast af maka och twå barn samt syskon.
Begrafningen egde rum i torsdags.
— Allmän kyrkovisitation har, under stort tillopp af folk, försiggått på wanligt sätt i Ryssby under sistförflutna lördag och söndag. Förrättningsman war domprosten d:r R. Warholm i Kalmar, och öfwerworo flera af kontraktets prester visitationen. Några anmärkningar förekommo ej, så widt eder meddelare har sig bekant.
— För lösdrifweri har öfwerståthållareembetet i Stockholm dömt f. d. drängen Swen Fredrik Karlsson, född 1875 i Kalmar, till twångsarbete i sex månader.
— Ångfartygsbolaget “Södra Sweriges” passagerareångare “Drottning Sofia” undergår en genomgripande reparation och ombyggnad wid Göteborgs mekaniska werkstad, hwilket arbete nu nalkas sitt slut. Fartyget har förlängts 20 fot och försetts med nya ångpannor samt en ny trippelmaskin om 520 indikerade hästkrafter. Inredningen blir så godt som helt och hållet ny och utföres i närmaste likhet med samma bolags elegante ångare “Birger Jarl”. Bolaget sparar såsom wanligt inga kostnader för att kunna tillfredsställa de största anspråk på beqwämlighet och lyx hos en reslysten publik. (G. H.-T.)
— Bland sökande till hamnfogdebefattningen i Malmö, med hwilken tjenst äfwen är förenadt åliggande att wara befälhafware å isbrytareångaren, nämnes kapten H. A. Wahlgren, 1:e styrman å stockholmsångaren “Swea”, kapten B. Nilsson, 3:e styrman å ång. “Rhea”, kapten A. G. Ohlsson, 1:e styrman å “Æolus”, G. W. Cederblad, 1:e styrman å “Skandia”.
De sökandes antal uppgår till 23.
— Uppgift å postsparbankens werksamhet. Wid postsparbankskontoren i riket utgjorde under juli månad 1894 insättningarnes belopp 1,026,712 kr. samt uttagningarnes 420,457 kr. 1 öre. Wid utgången af nämnda månad utgjorde delegarnes antal 343,640 med ett innestående kapital af 26,459,526 kr. 21 öre.
— Utsigterna för biskopswalet i Wexiö stift ha, sedan wi, skrifwer Smålandsposten, sist yttrade oss om desamma, än klarare preciserat sig i den rigtning wi då angåfwo, beträffande de båda hufwudkandidaterna för twenne hwarandra ganska konträrt motsatta partier. Det stundande walet artar sig nu bestämdt att bli en strid mellan prosten Lindström i Glemminge och biskop Johansson i Hernösand. Någon sammanjemkning tyckes icke wara möjlig; på högst få walsedlar, om ens någon, torde båda de namnen komma att stå.
— Spanmålstullen. Från Westerwik telegraferas den 18 augusti: Hushållningssällskapet har wid talrikt besökt extra sammanträde i dag enhälligt beslutit petitionera till regeringen om högre spanmålstullar.
— Ett misstänkt dödsfall inträffade i fredags i Hernösand, i det en hustru Larsson afled under koleraliknande symptom. Stadsläkaren antager att här blott föreligger ett fall af kolera nostras, enär ingen anledning till asiatisk kolerasmitta kan tänkas.
— Allmänna helsotillståndet i Stockholm år 1893. Förste stadsläkaren, prof. Klas Linroths “Berättelse till kungl. medicinalstyrelsen om allmänna helsotillståndet i Stockholm under året 1893” har nu utkommit i tryck och utgör med sina tabeller och bilagor en diger volym i 4:o. Enligt denna berätelse war sjukligheten i Stockholm under nämnda år öfwer hufwud taget ringa och mindre än under det närmast föregående året. Wid årets början war influensan ganska spridd, men aftog snabbt efter mars månad. Under årets sista månader uppträdde på nytt en influensa-epidemi. Af öfriga epidemiska sjukdomar wisade endast kikhostan större freqvens än året förut. Matsmältningsorganens sjukdomar wore afgjordt mindre freqventa. Hufwudstadens folkmängd ökades under 1893 med 3,691 individer. Antalet under året födda war 6,946, och dödsfallens antal war 4,840. Nativitetsöfwerskottet blifwer sålunda, 2,106 och öfwerskottet af inflyttade utöfwer utflyttade 1,585. Företeelsen under år 1892 af flere ut- än inflyttade kan sålundas betecknas såsom ett undantagsförhållande. Folkmängden har under de sistförflutna årtiondet wuxit från 190,115 individer till 252,938 eller med 33 procent af folkmängden wid periodens början. Februari wisar det högsta antalet födda eller 631, december det lägsta eller 508. Antalet dödsfall på 1,000 inwånare utgjorde, om till beräkningsgrund tages mantalsskrifna folkmängden wid årets början, 19,42 samt 19,27, om medelfolkmängden lägges till grund för beräkningen. Detta är den lägsta dödlighet som statistiken har för Stockholm att uppwisa. Af årets månader har december största antalet dödsfall eller 492, dernäst komma januari med 456, minsta antalet dödsfall förekom i september med 323.
— Dödsfall. Åter har ett dödsbud ingått från Kongo. Löjtnanten vid Jönköpings regemente Tore Frisell har nemligen aflidit i Djabbir den 19 sistlidne maj.
— Kronofogden i Uppwidinge fögderi C. R. Granqwist afled hastigt i fredags afton å Wexiö lasarett, der han för tillfället wårdades, i en ålder af 49 år.
— Ändrad spårwidd. Wexiö—Klafreströms jernwägsaktiebolag hade af k. m:t erhållit rättighet att anlägga och till allmänt begagnade upplåta jernwäg af 0,6 meters spårwidd från Wexiö till Klafreström i Nottebäcks socken af Kronobergs län. Uppå derom gjord ansökan har k. m:t nu tillåtit bolaget att på förut medgifna wilkor bygga ifrågawarande jernwäg med en spårwidd af 0,891 meter.
— Förswunnen är sedan i går fjorton dagar t. f. häradsskrifwaren C. R. Pettersson, hwilken då nedreste till Göteborg. Man gissar att han, som war i ytterlig grad närsynt, utsatts för någon olycka, som medfört döden, skrifwer G. H.-T.
— Wår in- och utförsel af spanmål. Under detta års 7 första månader har till Swerige importerats 61,790,000 kg. hwete mot 59,059,000 kg. motswarande tid i fjor, 34, 928,000 kg. råg mot 42,641,000 kg. i fjor, 7,139,000 kg. korn mot 2,657,000 kg. i fjor, 4,329,000 kg. majs mot 4,858,000 kg. i fjor, 13,446,000 kg. hwetemjöl mot 18,156,000 kg. i fjor samt 8,064,000 kg. rågmjöl mot 7,738,000 kg. i fjor.
Från Swerige exporterades under detta års 7 första månader 3,962,000 kg. hafre mot 132,928,000 kg. samma tid i fjor, 3,197,000 kg. korn mot 1,627,000 kg. i fjor, 250 kg. hwete mot 11,000 kg. i fjor, 39,200 kg. råg mot 213,000 kg. i fjor, 74,300 kg. hwetemjöl mot 155,000 kg. i fjor samt 58,200 kg. rågmjöl mot 54,000 kg. i fjor.
— Stor sågwerksanläggning. Öfre Norrlands största sågwerk är nu under uppförande på de s. k. Norrby-skären i Nordmalings socken i Westerbotten. Werket anlägges af Mo och Domsjö aktiebolag i Örnsköldswik med grosshandlaren Frans Kempe i spetsen, hwilket bolag inköpt Håknäs gamla sågwerk med tillhörande widsträckta skogar och hemman och hwars rörelse nu nedlägges. Det nya etablissementet kommer att förses med icke mindre än 12 ramar.
— En man, som burit mycket penningar i sina dagar, är waktmästaren wid flottans kassa i Karlskrona S. Nilsson, hwilken under 36 år innehaft denna befattning. Enligt låg beräkning har Nilsson under denna sin tjenstetid burit till och ifrån flottans kassa 600,000,000 kr., stundom en fjerdedels million på en gång, utan att någonsin hafwa derwid förlorat en enda krona. Nilsson, som i måndags fylde 70 år, är ännu så kry att han kan antagas komma att bära på åtskilliga millioner till.
— Anarkisterna. Från Paris telegraferas den 17 augusti: En komplott emot konseljpresidenten Dupuys lif skall ha blifwit uppdagad. Tre anarkister från Barcelona hade blifwit utsedda att genom ett dynamitattentat bringa konseljpresidenten om lifwet under hans wistelse i Bernet-les-Bains (Pyrénées-Orientales). Spanska polisen skall ha underrättat franska regeringen härom och gifwit signalement på de sammanswurna.
Polisen har äfwen kommit ett annat tillämnadt attentat mot Dupuy på spåren. Detta war förberedt i Frankrike. Upphofsmännen äro polisen bekanta. I Bernet-les-Bains äro omfattande skyddsåtgärder widtagna.
Från Berlin telegraferas den 17 augusti: De senaste dagarna hafwa flera anarkister häktats härstädes, af hwilka några uppenbarligen drifwit propagande i handling. Hos en del af dem hafwa anträffats explosiva ämnen och andra anarkistredskap, hwaraf polisen drager den slutsatsen, att något anarkistiskt dåd warit under förberedelse.
[ sida ]
Eleganta rum för resande
|
Svanfeldts Hotell | Eleganta rum för resande
|
| serverar middagar och supéer á la carte och efter beställning samt sexor till olika pris. Första klassens restauration. Enskilda rum för såväl damer som slutna sällskaper finnas. | ||
| Table d'hôte | ||
serveras från 2—5 e. m. à 1 kr. 50 öre (smörgåsbord och 4 rätter mat) Middagsbiljetter tillhandahållas à 30 kr. per månad. Hel inackordering (med smörgåsbord och 3 rätter mat till middag) à 50 kr. pr månad | ||
| 167 Vördsamt Sal. Svanfeldt. Man spricht deutsch — English spoken — On parle français. |
— Rösträttsmötet i Örebro öppnades i torsdags eftermiddag i arbetareföreningens lokal.
Till ordförande utsågs d:r David Bergström från Stockholm och till sekreterare redaktör Bülow från Lund; vice ordförande blefwo riksdagsman Hahn från Örebro och redaktör Hellberg från Karlstad. Vice sekreterare blefwo folkskolläraren Ahlén från Grängesberg samt jur. stud. Gallers från Finspong. Ytterligare waldes kassakomiterade och revisorer, hwarpå beslöts att tillsätta tre utskott på sju ordinarie medlemmar hwartdera, men med yttranderätt för samtliga mötets ledamöter, nemligen ett organisationsutskott, ett för ekonomiska frågor samt ett för s. k. fraktionsfrågor.
En stunds debatt uppstod om den frågan, huruwida i utskotten skulle kunna som ordinarie medlemmar med rösträtt wäljas äfwen enskilda mötesdeltagare. Med 29 röster mot 22 beslöts emellertid att endast ombud för rösträttsföreningar borde inwäljas i utskotten. De tre utskotten blefwo derpå tillsatta.
35 motioner föreligga till behandling. I mötet deltaga ett 70-tal ombud samt 7 enskilda deltagare.
Enligt telegram i fredags middag till Sw. D. har mötets utskott fått följande sammansättning: I 1:sta utskottet är redaktör Kjellberg ordförande och boktryckerifaktor Österberg sekreterare, i 2:dra utskottet folkskolläraren Lindblad ordförande och boktryckaren Malmgren sekreterare, i 3:dje utskottet bokbindaren Roos ordförande och redaktör Hellberg sekreterare.
På fredagen hade utskotten sammanträde, hwarwid 3:dje utskottet, hwars förhandlingar äro af mera allmänt intresse, ifråga om en swensk nationaldag framhållit Engelbrektsminnet såsom grundläggande för nationens enhet och egnadt att upplifwa de politiskt rättslöse till arbete för medborgerliga rättigheter, samt förordat ett uttalande till tidningspressen om understöd i rösträttsarbetet.
— Walen till Första kammaren. Så widt hittills är kändt komma tolf ledamöter af Första kammaren att inom kort wäljas.
I tur att ur kammaren afgå äro följande representanter, hwilka fullgjort sitt nio-års-mandat, nemligen för Hallands län landshöfdingen L. W. S. Lothigius, för Elfsborgs län hofmarskalken frih. A. R. von Kræmer, statsrådet frih. F. von Essen och grosshandlaren P. Em. Lithander, för Gefleborgs län bruksegaren Ch. Lundeberg samt för Westerbottens län f. kommendören R. F. von Hedenberg och generaldirektören Aug. Almén.
Afsägelser ha ingifwits af friherre Sten Leijonhufwud (Södermanlands län), fabriksidkaren L. J. Wingqwist (Elfsborgs län) och grosshandlaren M. Arhusiander (Westernorrlands län).
— Slut med swenska jernmarknaden på Tyskland. I sin berättelse rörande jerninförseln till Tyskland skrifwer swensk-norska generalkonsultatet i Stettin till kommerskollegium: “Handeln med swenskt jern aftager fortfarande, och torde, som förhållandena woro år 1893, detsamma äfwen blifwa följande under år 1894. Tysklands jern har nu, sedan Siemens Martins-metod för jernets rensning allmänt kommit till anwändning, blifwit så godt, att det swenska jernet, förnämliglast walsjern, nu ej längre behöfwes i Tyskland. Följden har blifwit, att, då det tyska jernet numera nära nog kan jemföras med det swenska och dessutom är billigare, Tyskland söker så mycket som möjligt undwara all import af swenskt jern.”
— Rykte om ministerkris. Ett rykte förmäler, enligt hwad i privattelegram till “Helsingborgsposten” uppgifwes, att om jordbrukarnes fordran på en snar tullförhöjning skulle segra inom konseljen, komme troligen i följd af tullfrågans och norska frågans beröring statsministern Boström att utträda ur regeringen och med honom dess andre excellens, utrikesministern Lewenhaupt. Och ett annat rykte har redan wetat utpeka statsrådet L. Åkerhielm som hr Boströms efterträdare och höfdingen i Upsala län L. Douglas såsom den, hwilken skulle aflösa grefwe Lewenhaupt.
— Revolverdramat i Upsala.. Swea hofrätt har i likhet med Upsala rådhusrätt till lifstids straffarbete och ständig wanfred för mord dömt O. J. Lindahl, som den 30 maj i år på Flustret med revolver skjutit sin trolofwade Hildur Ahlström, så att döden följt.
— Grefwinna — folkskollärarinna. Till lärarinna wid Mjölnarströms folkskola på Ljusterö har utnämnts fröken Elvira Creutz, tillhörande grefliga ätten Creutz.
— För lingonexportörer att beakta. Beträffande exporten af lingon från Swerige till Tyskland skrifwer swensk-norska generalkonsulatet i Stettin, att importen dit af lingon allt mer och mer tilltager. Under år 1893 infördes till Stettin från Swerige 582 tons emot 372 tons under 1892.
Generalkonsuln derstädes påpekar, att det är af stor wigt att exportörerna ytterst noggrant emballera lingonen, att derwarande köpare åstunda att lingonen skickas i tudelade trälådor, som äro 100 cm. långa, 50 cm. breda och 20 cm. höga, samt att locket bör wara af spjelor på det luften må ha fritt spelrum.
Prisen å lingon woro i Stettin förra året högst 26 och lägst 16 mark per 100 kg. och frakten från Swerige omkring 1 mark per låda.
— Om rågmarknaden i Riga skrifwer en korrespondent derifrån: Hela werlden förhåller sig för närwarande afwaktande. Det är denna brist på köplust, som gör att prisnoteringarna nu ställa sig så lågt.
Här utbjuder leverantörerna råg mycket billigt, men naturligtwis ej disponibel wara, utan på leverans, och det får anses mycket twifwelaktigt om effektiv wara kan levereras så billigt, äfwen om skörden wisar sig öfwer förwäntan glänsande. Wid närwarande prisnotering får producenten för 1 pund råg 20 kopek, hwilket är detsamma som 20 öre pr lispund; och som arbetslönerna i det inre äro orimligt höga, så får nog mycken spanmål blifwa stående på halmen oskuren. Många landtbrukare försöka sälja spanmålen såsom den står på fältet, men hwem skall köpa den?
Korn och hafre håller sig tills widare bättre i pris än rågen.
— Underbar räddning. Nedgående tåget från Sollefteå öfwerkörde i torsdags afton mellan stationerna Ragunda och Hässjö banwakten Olssons 2-åriga dotter, som lekte på banwallen. Ehuru lokomotivet och 3 wagnar gingo öfwer den lilla blef hon dock oskadd.
— Emigrationen till Amerika. Från Washington telegraferas den 16 aug.: Senaten har i dag antagit förslaget om förbud för utländska anarkister att inwandra i Förenta staterna.
Senaten har widare beslutit att till nästa session uppskjuta behandlingen af frågan om konsulära intyg för utwandring till nordamerikanska republiken.
— Nordborna i Paris. Franska tidningen Soleil har på senaste tiden haft en serie kåserier om främlingar i Paris, och turen har också kommit till nordborna. Här ett par citat:
“De nordiska qwinnorna ega mera hjerna än hjerta, mera förstånd än känsla, mera resonnemang än lidelse. De kunna wara “förlofwade” i många år med en man utan att någonsin frestas att hoppa öfwer strecket. De kunna utan att rodna diskutera ämnen, som wi härnere i allmänhet anse uteslutande egnade för diffusion bland män. Ja, om wi skola döma af ett bland den nordiska litteraturens skådespel, låta de til och med sin kärlek till mannen wara afhängig af dennes “förtid”.
Det fins många nordbor i Paris. De äro stora till wäxten som ryssarne och ha en anmärkningswärd tung, wi skulle nästan säga bondsk gång. Till det yttre äro de ljusa och rödblonda. Särskildt kännetecken: deras män ha aldrig pomada i håret. De ha wanligen många kunskaper och kunna så godt som alla uttrycka sig på fyra språk: deras eget, franska, engelska och tyska.
Skandinaverna dela sig som bekant i tre nationer, danskar, norrmän och swenskar. Då jag för ett par år sedan besökte Köpenhamn sade man mig, att swenskarne woro nordens fransmän och norrmännen nordens enfants terribles. Min hemulsman, en dansk, war antagligen för blygsam för att lemna sin egen nations karaktäristik; jag måste då söka finna den sjelf, och när jag tänker efter, måste jag bekänna, att jag aldrig har sett qwinnor, som klädt sig så smaklöst som de danska. De kunna då närmast betecknas som nordens tyskor — männen tala wi nemligen icke om; de äro lika fula öfwerallt. För öfrigt woro danskarne utomordentligt älskwärda och gästfria.
Café de la Régence wid Place du Théatre Francais är nordbornas samlingsplats. Här läsa de tidningarna från hemmet, här skrifwa de sina bref. Karaktäristiskt: de dricka gerna ackurat ett glas mer än wi fransmän.
Många af dem äro affärsmän och göra i tran, timmer, fisk, mjöl och andra saker; men de flesta äro skriftställare och konstnärer, som antingen bo här fast eller blott för en tid. Danskarna, hwilka ha namn som Herman Bang, Georg Brandes och Kröger att uppwisa, räkna talrika wänner bland oss; de swenska målarna Zorn, Hagborg och författaren Strindberg äro längesedan presenterade för wår publik; norrmännen, som ha så många kända skalde- och musiknamn att fara med, att wi icke wilja börja att uppräkna dem, äro för närwarande de afhållna (?) och beundrade underbarnen, som befinnas “snälla” och till och med då de ha warit elaka.
Den nordiska kolonien räknar bortåt 2,000 medlemmar.
— Hur kung Oscar blef mästerskytt har omtalats för redaktören af “Hwad nytt från Stockholm?” af en person, hwilken i somras uppehöll sig i Ems. Han berättar:
Uppe wid Hohenmalberg, det höga berget i närheten af Ems, dit man åker på en bana med kugghjul, finnes en skjutbana, som är mycket freqventerad.
En förmiddag, då skjutningen som bäst pågick, syntes en äldre, distinguerad man i sällskap med ett par herrar närma sig banan, utanför hwilken en mängd tyskar hade samlat sig.
Den nyanlände stälde sig en stund att åse skjutningen, yttrade derpå några ord på ett främmande språk till sitt sällskap, lade ifrån sig cigarren, klef in på skjutbanan och fick sig ett gewär.
— Nu skall jag skjuta prick på den der! sade han på klingande tyska och pekade på den swåråtkomligaste skottaflan — en neger, som nickade fram och tillbaka med hufwudet, i det han höll en kritpipa mellan sina glänsande tänder. Den som sköt så, att pipan träffades, förklarades för “mästerskytt”.
— Jelinge wohl! ropade skytten gemytligt på äkta berlinerdialekt och lade an.
— Das geth nicht! replikerade några af tyskarne.
Pang!
Stor sensation.
Kulan hade träffat kritpipan “midt i flinten”, så att den sprungit i tusen bitar. I samma ögonblick upphörde negern att nicka! Han hade lagt hufwudet på sned och “bara stormglodde…” alldeles som den öfriga åskådaremängden.
Men i nästa ögonblick swängdes hattarne, och lefwerop höjdes för den främmande mästerskytten, som leende mottog hyllningen.
Då, i det han tände sin cigarr, han skulle aflägsna sig, ropade en nyankommen: Lefwe konungen af Swerige!” ty det war werkligen konung Oscar, som nyss anländt till Ems, och “Lefwe konungen af Swerige!” upprepades nu af entusiastiska stämmor.
Och sedan talade man de dagarne i Ems icke om annat, än hur den swenske monarken wardt “mästerskytt”.
— Swenskt sockerkrig. Det möte, som under ett par dagar pågått i Malmö, mellan samtliga sockerproducenter och raffinadörer i riket, har, efter hwar Sydsw. Dbl. erfarit, icke fört till något resultat. Förslaget är för gemensam räkning exportera det öfwerskott utöfwer konsumtionen, hwilket man emotser, föll på ett mindretals wägran att deltaga i den på utförseln uppkommande förlusten. Kriget i sockermarknaden, med deraf härflytande nedpressade pris på såwäl socker som sockerbetor, torde wäl derför nu få betraktas såsom oundwikligt, tillägger tidningen.
— En lustjakt af aluminium, tillhörig ingeniör A. Nobel och ämnad att anwändas wid Bofors, har anlänt till Stockholm. Den är bygd i Zürich, håller 11 meter i längd, och metallen är 2 ½ mm. tjock. Jakten har twå master, likaledes af aluminium. Förstäfwen är prydd med en wacker gallionsbild, föreställande “Mignon”. De olika delarne komma wid Finnboda warf att sammansättas, hwarpå detta, det första fartyg i sitt slag inom wårt land, afgår till sin bestämmelseort, säger St.-T.
— 1,300 dörrar ha nyligen efter beställning afsändts till Tyskland från Norrköpings träförädlingsaktiebolags snickerifabrik wid f. d. Motala warf. 2,800 dylika skola under de närmaste dagarne ytterligare levereras dit.
— Den olyckshändelse, som träffade storfursten Alexander och storfurstinnan Xenia på deras bröllopsdag, lär hafwa berott på ett attentat.
Den wagn, hwari det storfurstliga paret skulle färdas från Peterhof till slottet Roscha, nedstörtade i en djup graf, emedan en bro, som måste passeras, war itusågad på midten. Storfurstinnan Xenia bröt högra armen, storfursten blef illa skadad i hufwudet och kusken dödades. Den ryska censuren har förbjudit att meddela sakens rätta sammanhang.
— Sportöfweransträngningens följder. I Breslau har nyligen hållits en stor gymnastikfest, hwari omkring 16,000 tyska “turnare” deltogo. Sportens skuggsidor, när den öfwerdrifwes, trädde wid detta tillfälle i owanlig grad fram i dagsljuset, och den s. k. “sanitetskolonnen” fick icke mindre än 768 “fall” under behandling, nemligen 3 benbrott, 5 wrickningar, 21 andra ledaffektioner, 23 kontusioner, 138 sår (stick-, hugg- och brännsår o. s. w.) 144 hudafskrapningar, 123 inflammationer, 21 insektstygn med blodförgiftning, 11 fall af muskelförslappning, 3 solstygn, 65 swimningar, 3 hjernskakningar, 109 fall af inre sjukdom, 63 fall af wåldsam näsblödning, 4 fall af främmande kroppars inträngande i ögat, 3 krampfall och 20 mindre anfall af solstyng.
— Intressant fornfynd. Universitetets i Kristiania museum har i dagarne riktats med ett ytterst intressant fynd, nemligen ett bronskärl, det största hittills kända i sitt slag.
Denna art af bronskärl anses härröra från tiden för folkwandringarna, d. w. s. från sjunde eller åttonde århundradet efter Kristi födelse. De hafwa ofta anträffats såsom grafkärl i större, rikt utsmyckade grafkamrar. Naturligtwis hafwa dessa kärl ursprungligen blifwit förfärdigade till hushållsbruk; ett säkert bewis härpå är, att de ofta äro sotiga och bära märken efter att hafwa undergått reparation. Det nu af museet förwärfwade kärlet är ett werkligt jättekärl utan motstycke; diametern är nemligen öfwerst 87 centimeter och omkretsen på den punkt, der kärlet är bredast, är mer än 3 meter. Kärlets höjd är 43 centimeter, alltså, såsom förhållandet wanligen är med dessa kärl, mycket liten i förhållande till bredden.
Kärlet hade anträffats på Övregaard på Bjarkø; det låg på bottnen af en omkring 1,30 meter tät myr med den öfre, massiva kanten på sandbottnen, alldeles öfwerwäxt med bränntorf. Tywärr har bottnen fallit ur, men nästan alla stycken finnas qwar, så att dess ursprungliga form tydligen kan ses. Hela öfre delen är deremot synnerligen wäl bewarad. Spår af handtag kunna ej upptäckas, så att man icke kan draga något slutsats i afseende på det sätt, hwarpå det warit upphängdt. Att kärlet blifwit anträffadt så högt uppe i norden, är ej det minst märkliga. Utom Norge, säger norska Morgenbladet, hwarur ofwanstående meddelande är hemtadt, hafwa dylika kärl blott ytterst sällan anträffats, i Swerige icke alls, och i Danmark, enligt hwad man kan erinra sig, endast en gång. I södra England och i Frankrike finnas deremot några, och man har deraf dragit den slutsatsen, att de egentligen härröra från westra Europa. Detta utesluter dock ej, att några af dem werkligen kunna wara gjorda i Norge, ehuru efter utländskt mönster. Detta kärl wittnar i likhet med andra kärl af samma slag om den mest fulländade metallteknik.
— Möjligen godt fynd. Till G.-P. skrifwes: Den 13 dennes instälde sig å Barne härads kronofogdekontor i Wara hemmansegaren Aug. Hellström i Storegården, Skarstads socken, och anmälde, att han någon dag i förra weckan å sin gård funnit en klump af någon gulglänsande metall, hwilken han, med afseende på dess tyngd och utseende, förmodade wara guld. Fyndet, som af Hellström medhades och aflemnades, bestod af 4 ft. omkring 11 centimeter långa oarbetade tenar, af hwilka de tre woro omslingrade af den fjerde, alltsammans wägande 633 gram. Fyndet låg ofwan jord i en hafreåker.
Någon fast fornlemning finnes icke i grannskapet, men en gängse sägen förmäler, att å det ställe, der fyndet anträffades, under något krig i gamla tider warit en lägerplats, hwilket rykte möjligen bestyrkes deraf, att fynd af gamla hästskor, wapendelar och dylikt icke äro så sällsynta.
Hellström underrättades om, att fyndet, jemlikt förordningen angående forntida minnesmärkens samlande och bewarande, skall hembjudas staten till inlösen och för sådant ändamål öfwersändas till kgs befhde i Skaraborgs län; och begärde Hellström, att fyndet, derest det icke ansågs böra för statens samlingar inlösas, måtte till högst gällande pris försäljas till kungliga myntwerket.
— Ett misstag. I lördags middag inkom i Kjertemindes hamn en större, norsk ångare, lastad med kol från England. Då fartyget efter någon manövrering lagt till wid bålwerket, kände ingen den af kaptenen uppgifne mottagaren till lasten, och det wisade sig wid närmare undersökning af fartygets papper, att det war bestämdt till Karrebæcksminde i stället för Kjerteminde. Kaptenen, som icke syntes widare lifwad wid denna upptäckt, gick fortast möjligt ur hamnen, efterlemnande 100 kr. till hamnkassan och en tia till lotsen. Det förstnämda beloppet hoppades han dock kunna få tillbaka efter ansökning derom.
— Swenska pengar i Norge. Då de grufarbetare, som i slutet af förra månaden reste från Sala till Sulitelma, stego på båten wid Bodö för att resa widare, nekade kaptenen att taga emot betalning i swenska sedlar, emedan, som han uttryckte sig: “sådana kunna de göra i hwarje swensk bondby”.
Då de sedan skulle wexla till sig norska mynt, drogo de menniskowänliga norska bröderna af 10 öre på hwarje sedel, hwilket naturligtwis från deras sida betraktades såsom någonting alldeles riktigt, säger S. A.
— Jalousi wid kungabesöket. Till Stockholms-Tidningen skrifwes från Sundswall:
Som bekant, har i alla tider en wiss jalousi rådt mellan de goda städerna Hernösand och Sundswall. Den förra är ju residensstad med biskop och domkapitel och en wiss klassisk och förnäm anstrykning öfwer sig, men Sundswall är större och företagsammare och rikare. Nu berättas, att den gamla konflikten tillspetsats genom Sundswallsbornas önskan att draga en projekterad jernwäg från Sundswall upp till någon punkt på Sollefteåbanan, under det Hernösandsborna wilja hafwa linien Sundswall—Hernösand. Och så kommer det lustiga. Länets höfding påstås ha blifwit så förgrymmad öfwer Sundswalliternas tredska, att han beslutat afstyra ett kungabesök i Sundswall. När kungen efter färden på Indalselfwen om aftonen kommit ned till Alnösundet, hade det naturliga warit, att färden fortsatts in till det en och en half timmes wäg aflägsna Sundswall, som majestätet wäl kunde ha nöje af att skåda uppståndet ur askan. Men höfdingen hade annorlunda beslutat och widtalade för den skull Wifstawarf att hysa de höga gästerna om qwällen och natten och bespisa dem wärdigt.
När Sundswallsborna fingo den saken klar för sig, grepos de af wrede och inbjödo kungen officielt att gästa Sundswall. Ja, kungen skulle komma. Men dermed rubbades den ursprungliga planen. Kungen kom om aftonen till Sundswall, superade, war mycket belåten och säkerligen wid midnatt ganska trött. Men nu måste han företaga hela återresan genom Alnösundet, som egentligen inte är snabbaste wägen till Hernösand, för att sofwa i en säng på Wifstawarf och kl. 8 på morgonen fortsätta till Hernösand. På denna resa hade h. m:t ett säkerligen icke af wederbörande åsyftadt nöje af en briljant och sagolik eklärering. Men Wifstawarf? Jo, det arma bolaget fick nöjet att hysa landets trötte konung under några nattliga timmar, dess direktör mottog en wacker kråsnål i present, och bolagets utgifter för natten öfwerstego — trettio tusen kr., påstå Sundswallsboarna.
— Nära att bli mördad å Wislanda station war härom dagen en resande. Han hade råkat ut för en sinnesförwirrad medpassagerare. Händelsen har på följande sätt blifwit Sm.-P:n berättad:
Stationsinspektor Nordholm från Skenninge och hans twå systrar hade under resa söderut kommit att befinna sig å samma bantåg som en arbetare, hwilken sedermera befans wara en filare från Stockholm. Denne led af förföljelsemani och hade fått för sig att hr N. “wille honom något illa”. Under uppehållet å Wislanda station kommo de twå att uti ingången till klosetterna stå öga mot öga, och härwid ryckte filaren upp en revolver samt afsköt på ett par armslängders håll ett skott på hr N:s hufwud. Kulan gick tätt förbi tinningen och borrade sig in i taket till den täckta gången. Hr N. kastade sig härwid framstupa, och räddade derigenom lifwet, ty den wansinnige sköt ånyo, nu hållande revolvern så lågt att skottet skulle träffa i bröstet, om hr N. stått upprätt.
Med hjelp af tillskyndande personer lyckades det härefter att taga revolvern från den farlige passageraren. Ortens kronolänsman kom af en tillfällighet till stället, men antagligen gjorde hr N. inga påståenden, ty filaren fick fortsätta sin resa (som närmast gick till Wexiö) utan annan påföljd af attentatet än att revolvern fick hamna på kronolänsmanskontoret.
— En afbruten kärlekstragedi. En ung man, som kommit till Stockholm för att idka wetenskapliga studier, men lik så många andra hängaf sig åt ett vagabondlif, utan tanke på hwart det skulle bära hän, hade på ett outransakligt sätt lyckats wäcka ett ömmare intresse hos en ungmö från någon norrländsk ort, som der uppehöll sig. Det ena steget följde på det andra, det blef den gamla historien, ett lif i sus och dus, så länge hertill funnos tillgångar. När dessa tröto och ingenting fans, som representerade något wärde hos pantlånaren, då tyckte han, att werket borde krönas med sjelfmord, ett modern dubbelsjelfmord.
Den wilseförda flickan hade dock ännu en tanke på sina föräldrar, hwad de warit för henne, hwad de hoppades af henne och hwad hon war dem skyldig, och detta wäckte hennes återstod af besinning.
Med den makt han emellertid wunnit öfwer henne och hwilken icke torde ha warit främmande för
[ sida ] hypnotisk inwerkan, beherskade han henne dock fullkomligt, och så skulle de dö tillsammans. Hon kunde dock icke gå bort utan att säga föräldrarne farwäl. Hon skref till dem i hemlighet. Om med beräkning eller af slump kom brefwet så tidigt fram, att fadern hann telegrafera till en bekant der om saken, hwilken satte polisen i rörelse, så att det wärda paret upptäcktes några timmar innan det hemska uppsåtet hann sättas i werket. Alla förberedelser dertill woro widtagna. Ledd af sina kemiska insigter, hade han walt ett hastigt werkande gift, hwarmed de skulle afsluta en brottslig tillwaro.
Det skall ha warit rörande att se den glädje flickan wisat, då man kom och bröt den förtrollning, den beklaganswärda iråkat. Hon sändes omedelbart till sitt hem och han fick undergå förhör och blef näpst, men alldeles för mildt. Sådana uslingar, som han, borde lagen wisa raka wägen till tukthuset. (Sw. D.)
— Ett farwäl till socialismen. Den
holländske socialistledaren van Zinderen Bakker säger
i en skarp artikel i Fries. Volkblatt socialismen
sitt farwäl och läser samtidigt lagen för sin
hittillswarande kamrat, den äfwen utom Holland kände,
anarkistiskt färgade fanatikern Domela Nieuwenhuis
på följande sätt:
“Domelas metod är:
- att skrifwa hwarje individs missgerning på det systems räkning, som gjort individen sådan;
- att kalla sig fritänkare i religiöst hänseende, men wara fanatiker i tron på en samhällsordning, sådan man utfunderat den;
- att prata fraser om broderskap och menniskokärlek, men utså hat och förbittring mot hwarje annorlunda tänkande;
- att för att slippa kritik göra ingenting, men göra andra misstänkta, då de söka wara praktiskt werksamma;
- att skräfla om blod och hämd, men wara för feg
- att bekänna, att man hör till “handlingens propaganda”;
- att wilja kallas apostel för en lära, som skulle sammanfatta menskligheten till ett harmoniskt helt, men wara hatfullare och mindre fördragsam än medeltidens kättardomare;
- att med läpparne förkunna satsen “Den som will wara den störste måste kunna tjena alla”, men utan förbarmande nedtrampa allt som står i wägen för ens egen uppblåsta sinneswilla;
- att föra lösen “åt hwar och en sitt” i munnen, men när så passar sig taga mer än man förtjenar;
- att begagna stora fraser, men förlöjliga andra, som grubbla på huru och hwarför;
- att smäda nutidens samhällsinrättningar, men aldrig göra ett praktiskt förslag till deras bättrande;
- att wilja, bildlikt taladt, bo i ett nytt hus, men wara för lat att skaffa byggnadsmaterial.”
Bakker slutar sin skarpa straffdom öfwer socialdemokratiens ledare sålunda:
“Lika litet som på sin tid Konstantin kunde införa kristendomen med wåld, lika litet är det nu möjligt att på revolutionär wäg bilda ett idealsamhälle; och äfwen antaget, att det lyckades att öfwermanna den förmenta fienden (kapitalet), skulle dock egoismen, fåfängan och oenigheten bland dem, som eröfrat friheten, blifwa orsak till att man hemfölle åt ett nytt slafweri — och det ett wida wärre än det förra.”
Bakker påstår, att många socialdemokrater börjat inse detta.
Kors och Twärs.
Literära ströftåg af A. U. Bååth.
(Eftertryck förbjudes.)
Anarkismens fäder.
Den franske författaren Jean Torel har nyligen i den förträffliga franska tidskriften “Revue bleue” offentliggjort en artikel om anarkismen samt deri framlagt de idéer, som dölja sig bakom de fruktanswärda dynamitattentaten eller senast satt dolken i presidentmördarens hand.
Dessa idéer stamma, enligt hans mening, företrädeswis från trenne män: den ryske agitatorn och revolutionsmannen Mikael Bakunin, de tyske filosoferna Kaspar Schmidt — pseud. Max Stirner — och Friedrich Nietzsche.
Torel anmärker till en början, att anarkismens förfaringssätt ofta förwexlas med dess grundsatser, att meningarne om det förra äro mycket delade inom anarkisternas eget läger, medan deremot den allra skönaste endrägt råder rörande det mål, emot hwilket man skall kämpa.
Det beror på ett missförstånd, säger han, när man gifwer titeln “anarkismens fader” åt den franske socialisten Pierre Proudhon, som i en skrift af 1840 fördömde egendom såsom warande stöld. Han war endast en förelöpare och blef dertill förnekad af partiets werklige ordnare, ryssen Bakunin.
Icke på grund af personliga olyckor eller af sann medkänsla för de fattiges och undertrycktes materiella elände blef Bakunin den orubblige revolutionsman, han under hela sitt lif war. Han war född adelsman och rik. Wid tjugo års ålder war han redan officer och hade grundligt ledsamt i en liten garnison, der ingen gagnande werksamhet kunde frälsa honom från hans drömmar. Han försummade tjensten och måste taga afsked, hwarefter han drog till Moskwa, der de wetenskapliga kretsarne, som på denna tid tillika woro politiska, fullständigt hängåfwo sig åt de omstörtande slutsatser, man drog af den tyska hegelska filosofien. Snart nog förde honom hans hänförelse till dennas hufwudstad, Berlin, der de mest olika hegelianska sekter stredo om ungdomens gunst. Och redan på andra året uppträdde han der som flitig författare i den af Arnold Rüge utgifna tidskriften “Deutsche Annalen”, hwari han fritt kunde tumla sig med de slutledningar, han dragit af sina filosofiska studier.
Dessa upplöste sig utan widare i en enda formel, som kastar ett klart ljus öfwer den berömde revolutionsmannens hela upprörda lif: för honom är sjelfwa lifwet det onda, som måste aflägsnas. Denna tanke iklädde han naturligtwis underliga öfwersinliga uttryck, såsom alla filosofers, isynnerhet tyskarnes wana är. Hans wåldsamma fältrop war alltså: må man utan förbarmande ödelägga lifwet, ödelägga allt! Men t. o. m. i Tyskland woro sinnena ännu icke nog beredda att förstå den “dödens katekes”, som han trettio år senare skulle utgifwa tillsammans med sin landsman Netschajew och som på sätt och wis blifwit anarkismens evangelium.
Drifwen af öfwermäktig trängtan att handla, att tillintetgöra, ställde han snart nog sin begåfning som agitator i alla de revolutionära sträfwandes tjenst, som han påträffade i Frankrike, Tyskland, Österrike, — öfwerallt, hwarest det gällde att nära ett uppror, ja, t. o. m. om detta gick ut på att främja den förmögnare borgarklassens intressen.
Då han i elfwa år warit rysk fånge och slutligen gjort sig fri genom flygt från Sibirien, fann han wid sitt nya utträde i lifwet socialismen redan fullt utwecklad. Gerna wille han nu gå samman med dess förkämpar, d. w. s. beherska dem, men han blef gjord misstänkt och utesluten ur deras led. Det war då han författade tillsamman med den nämde Netschajew sin revolutionskatekes, hwari han — förmodligen derför att han hade ej hopp att uppnå något med en massrevolution — predikar “den enskilde revolutionen”, hwilken egentligen blifwit till det, man nu kallar anarkism d. w. s. “öfwerdriften af frihetens idé liksom socialismen är öfwerdriften af jemlikhetens”.
För utwecklingen af den anarkistiska läran har Max Stirners berömda arbete “Den enskilde och hans egendom”, som 1845 utkom i Leipzig, warit af den allra största betydelse.
Man kan icke läsa någon anarkistisk ströskrift — den må tillhöra hwilken partigrupp som hälst — utan att deri återfinna denna boks idéer. Bakunin sjelf har hemtat åtskilligt ifrån den.
Personligen spelade Stirner ingen roll inom det anarkistiska partiet. Han lefde som en fattig oansenlig lärare intill sitt fyrtionde år, då han utgaf ifrågawarande arbete. I följd häraf förlorade han alla sina underwisningstimmar, och han dog i Berlin tio år senare i den yttersta fattigdom. Arbetet utmärker sig för stor klarhet, kraftig och kärnfull och den djupaste uppriktighet. Följande uttalanden klargöra tillfyllest dess innebörd.
I ett diktade menskligt wäsens namn säger han:
“Jag har intet öfwer mig, intet utanför mig. Jag är icke underkastad några andens lagar; anden såwäl som köttet är blott att betrakta såsom egenskaper, som mitt jag:s egendom. Hwad man kallar andlig frihet är jagets slafweri, ty mitt jag är mera än kött och ande. Språket saknar ord för att förklara det menskliga jaget. Jaget är det outsägliga. Man säger understundom om Gud: intet namn förmår att beteckna honom. Det samma gäller om jaget. Man säger också, att Gud är fullkomlig och alltså icke kan eftertrakta fullkomlighet. Det samma gäller om menniskans jag. Wi äro icke, såsom religionen säger, alla syndare — wi äro alla fullkomliga, ty wi äro allt hwad wi kunna wara, och wi kunna icke wara mera och behöfwa icke häller att wara mera. Lika litet som jag har något öfver mig, lika litet har jag något vid sidan af mig, som binder mig och som ålägger mig pligter. Jag har icke att betrakta mig som en personlighet wid sidan af andra sådana utan som den enda personlighet, som för mig existerar. Allt annat — menniskor lika wäl som ting — är mitt gods, min egendom i den utsträckning, min kraft tillåter mig att tillegna mig det”.
Ja, sjelfwa frihetens idé är, enligt Stirner, underordnad denna hans första synpunkt, personlighetens förgudning: “man är fri i den mån man är stark; det finnes ingen annan sann frihet än den, man tager sig sjelf”.
Stat, religion, humanitet, socialism — allt förswinner för det allhärskande jaget, mitt eget jag; det har inför detta intet att betyda. Orden rätt, pligt, moral blifwa utan mening. Sjelfwa ordet sanning har ej längre något att betyda.
Tankarne äro ett af mitt eget jag skapadt werk; de äro icke jaget sjelft. Att tro på en sanning wore att uppgifwa sig sjelf”.
En hwar kämpar mot alla, och alla wapen äro tillåtliga, ty erkänner man först Max Stirners utgångspunkt såsom riktig, är det alldeles tillräckligt att blott begära en sak för att strax ha full rätt att besitta den.
Från dessa satser utgå anarkismens hemska apostlar, hwilka dertill äro nog naiva att förkunna, att på deras härifrån utstakade wäg skall ett lycksalighetens tillstånd komma till menniskorna; ty så snart personlighetens lif blifwit fritt från hwarje yttre inskränkning, skola menniskorna sämjas och warda lyckliga!
En sådan dåraktigt wacker slutsats drog wisserligen icke Stirner sjelf af sina allt upplösande satser. Han synes sjelf alls icke hafwa begärt något för lifwet anwändbart utslag af dem. Han slutar nemligen boken med dessa ord: “det är hwarken af menniskokärlek eller sanningskärlek, jag nedlagt mina tankar i detta werk. Jag har endast skrifwit för mitt nöje. Jag har talat derför, att jag eger en stämma, och jag har hänwändt mig till menniskorna derför, att jag behöfde öron, så att min stämma kunde höras”.
Det är hans lärjungar, anarkisterna, som tywärr sörjt för, att hans för eget nöjes skull nedskrifna satser fått och förmodligen fortfarande få sin fruktanswärda tillämpning.
Den tyske filosofen Nietzsche, om hwars läror så mycket på senare tiden äfwen i wårt land skrifwits, räknas af den franske författaren såsom den tredje af anarkismens fäder.
Af hans läror ha anarkisterna begagnat sig — genom att förwrida dem. I fall Friedrich Nietzsche i den anstalt för sinnessjuka, hwari han f. n. uppehåller sig, ännu kunde förstå, hwilken anwändning wissa wanwettiga menniskor göra af hans teorier, skulle han säkerligen ej hafwa nog starka uttryck för det förakt, han kände för dem.
Nietzsche för allt tillbaka till den medfödda “wiljan till makt”. Af fullt hjerta frammanar han wisserligen den mest tygellösa frihet — han önskar se werlden befriad från alla moraliska länkar och hundraåriga fördomar — men detta blott på det att de wäsenden, som ha det största anlag att herska, d. w. s. de rikast utrustade, “öfwermenniskorna”, måtte kunna när som helst fatta tyglarna. Anarkisterna sätta emellertid uteslutande den råa styrkan, wåldet i den andliga begåfningens ställe.
Den franske författaren framhåller till sist, att anarkisterna, trots allt, dock gjort samhällena en icke ringa tjenst: de hafwa nemligen klarare, än hwad man tilläfwentyrs eljes skulle welat medgifwa, påwisat, hurusom dessa ännu äro fjerran från det ideal: att ej blott en och annan enskild utan sjelfwa nationens själ genomtränges af kärlekens och offerwillighetens ande. Anarkisterna hafwa på samma gång utfört den nyttiga gerningen att klargöra, huru ringa och otillräckliga de ansträngningar äro, som wi synas underkasta oss för att nå detta ideal. Samhällenas sjelfwiskhet är det sår, som äter sig in i dem.
Och förf. påpekar, att det nu förwisso är på tiden att minnas det sköna ord, som för hundrade år sedan blef upptaget i den franska republikens walspråk — det enda betydelsefulla deri: broderskap.
Den största moraliska förwandling, som någonsin egt rum på jorden, skedde den icke derför, att menniskorna i några århundraden omsatte i handling den föreskrift, som tillropades några fattiga fiskare af Honom, hwars lära innehålles i de enkla orden: älsken hwarandra!
Hustruns uppgift i ett arbetarehem.
En god hustru kan icke skattas nog högt, och en dålig hustru är sin mans ruin. Det kan man se öfwerallt och icke minst i arbetarehem. De förmögnare hemmen ha så många hjelpmedel till att skyla öfwer skröpligheter och ha råd att på annat wis ersätta hwad som felas. Men i arbetarens hem hwilar nästan allt på hustrun ensam; hon är den första om morgonen och den sista om qwällen och den som det hela dagen frågas efter.
Ett arbetarehem har sin fasta grundwal i mannens regelbundna arbete och weckolön. Är han nykter och ordentlig, så har hans hustru, om också inga stora summor, dock det tillräckliga trygga, hwarå ett trefligt och lyckligt hem kan byggas.
Att göra hemmet trefligt och lyckligt är hustruns lott, hennes sköna lifsuppgift. Den uppgiften påtog hon sig, då hon gaf mannen sitt ja, och den uppgiften swiker ingen god qwinna, men wäl kan hon fråga: hur skall jag kunna fylla den?
Det beror delwis på, i hur hög grad hon skaffat sig de husliga färdigheter, som kräfwas redan på förhand.
En flicka, som har tjenat en längre tid hos en duglig husmor, wet hwad som skall göras i ett hem och hur och när det skall göras. Hon har öfning och erfarenhet, kan laga mat och duka den snyggt och aptitligt.
I detta afseende äro de arbetarehustrur wida sämre ställda, som under sin flicktid arbetat i fabriker eller på liknande sätt. De äro ofta bedröfligt okunniga i allt husligt. Hos dem erfordras det mycken god wilja och omsorg för att kunna lära sig hwad som brister. De, som icke äro för högfärdiga att sjelfwa märka och erkänna sina brister, kunna få många goda råd — kanske icke längre bort än hos grannhustrun. En god husskötsel kommer sannerligen icke af sig sjelf.
Det må wara att hoppas, att de begynnande skolköken må hjelpa till i detta afseende.
En okunnig husmor kommer lätt till att göra ett af de twå; antingen håller hon sig så mycket som möjligt till det lättaste och det hon kan, och det är wanligen att koka kaffe i tid och otid, hwilket är ett stort oskick; eller också går hon motsatt wäg och köper onödigt dyra saker (ty godt skall det wara också i hennes hem, tycker hon), såsom onödigt dyrt kött, för mycket hwetebröd o. s. w., och till på köpet bli kanske i hennes hand och på hennes bord dessa saker icke så wälsmakande och aptitliga, som de kunde wara. Och så gör det så djupa hål i penningpungen.
En god husmor kan göra mycket af litet och förstår att tillaga wälsmakande rätter äfwen af billiga saker. Det kan en hwar lära sig genom eftertanke och genom att taga råd af erfarna husmödrar.
Synålen och stoppnålen äro mycket nyttiga ting i handen på den som kan begagna dem — en hel barnaflock kan då hållas hel och snygg!
Somliga arbetarehustrur ha det felet att wilja stå efter “fint folk”. På det sättet bygger hon icke sitt hems lycka. Goda och snygga barn är hwarje mors ädla ärelystnad, men icke utpyntade och utspökade.
Barnens uppfostran hwilar mest på modern; far är borta nästan hela dagen, och när han kommer hem, är han trött.
Låt icke barnen få sin wilja fram i allt, men gnata icke oupphörligt på dem. Låt dem ha sin naturliga barnafrihet, men säg bestämdt nej, när det är något du ej tycker om, och lär barnen att förstå, att när du sagt nej så menar du det också och det förblir nej. Låt icke barnen uppfostra sig sjelfwa på gatan. Se icke slött på, att de äro smutsiga och gå med mössan på sig inne.
Gif barnen kärlek och omsorg, men icke snask och sötsaker. Passa på, att de lära sig sina lexor.
Och far sjelf sedan! Hans lif är oftast arbetsamt och tungt; hans hem skall derför wara det ställe, der han får hwila och wederqwickelse. Om han förlorar hågen för hemmet, får han lätt lust för krogen.
Ett angenämt hem, rent och ordentligt, litet blommor och framförallt wänliga ansigten — då gläder han sig under arbetet åt den stund, då han får gå hem. Tala så om för honom hwad du upplefwat och hört, dela alla tankar med honom, men göm sorger och förtret.
Låt allt ditt arbete i hemmet icke blifwa endast pligtarbete, utan ditt egna kära arbete i ditt eget kära hem. Winn din mans förtroende, så att du får pengarna om hand och blir familjens kassörska. Tag icke på kredit mer än absolut nödwändigt — det kommer så surt efter. Undwik det helst alldeles.
Om det är möjligt, så spara till en egen liten stuga. En liten wackert målad stuga med en liten trädgård, som är din mans och din egendom — det är ett mål wäl wärdt mycken uppoffring.
Om söndagen måste det wara söndagsprägel öfwer hela hemmet, allting snyggt och rent och trefligt. Det är hemmets dag, då far och mor och barnen kunna wara tillsammans.
Om lifwet än bjuder arbetarens hustru mången sträfsam stund, så bjuder också hennes hem henne mången lycklig stund. Om hon får en god ande att råda der och sammanbinda små och stora, så kan det blifwa ett förnöjsamt wälstånd, mannens och barnens kärlek blir hennes lön, och hon har en trygg och fredad plats i lifwet.
Framgång följe hwarje duktig och god arbetarehustrus gerning och hem! (Efter “Landsbladet”.)
— Fatalt. Han: “Ser ni, min fröken, jag har föresatt mig att aldrig skämta med personer, som stå under mig!”
Hon: “Så ledsamt! Då får ni ju aldrig tillfälle att skratta!”
“Mästermannen.”
Wilhelm Bang har nyligen i “Aarbog for Dansk Kulturhistorie” lämnat en intressant skildring af skarprättarewäsendet i Danmark under de twå närmaste århundradena efter reformationen. Som skarprättarewäsendet och hwad dertill hörde är i hög grad betecknande för dessa tiders hela lif och åtskilligt nytt i ämnet framdragits med denna skildring, wilja wi meddela ett och annat ur densamma.
I benämningen “bödel” låg något hånande eller nedsättande — hwaremot “mäster” eller “mästerman” war en titel, hwarmed skarprättaren gerna lät sig kallas. Ja, bödlarne erhöllo mera än en gång genom laga förordningar rätten att låta titulära sig “mäster”, hwarigenom de alltså på wisst sätt kommo att stå i samma rangklass som de lärde män, hwilka tagit magistergraden och hwilkas lärda titel i forna dagar blef förfuskad till “mäster”.
Det synes emellertid ej ha warit i allmänhet så lätt att få folk till detta dystra, opopulära wärf, hwarför det ofta hände, att öfwerheten benådade en dödsdömd förbrytare på det wilkor, att han framdeles skulle tjenstgöra såsom bödel.
En karl wid namn Rasmus Klausen hade 1556 på Langeland stulit sju swin från sin broder och halfannan skäppa korn från Peder Thorsen, en af kronans bönder. Han blef förd till tinget med det stulna kornet, erkände tjufnaden och tiggde om lifwet. Han bad att få tjufmärke och blifwa bödel der på ön. Hans åklagare “unnade honom för herremännens bön lifwet på slika wilkor, hwarefter häradsfogden tillsamman med åtta nämdemän dömde honom på Nörre Herreds ting att mista det ena örat och på så sätt få “tjuf- och bödelsmärke”.
Wi se alltså, att Langeland i det sextonde århundradet haft sin egen skarprättare, och troligen har hwarje liten landsdel i långa tider haft sin egen bödel, som utan twifwel haft tillräckligt att beställa.
Af den ansökan om skarprättareplats, som Hans Henrik Hørker inlemnade 1705 till stiftsamtmannen i Aarhus, framgår det, att mästermannen warit allsidigt utbildad i sitt fack. I sin ansökan uppräknar han alla de “förrättningar, som han utfört till allas belåtenhet!”
Han har, skrifwer han, under loppet af 3 till 4 år gjort sig meriterad af följande: afrättat en qwinna på Samsö, som mördat sitt eget barn, samt twå dragoner af öfwerste Prehns regemente, af hwilka den ene, som med en tjuderklubba dräpt sin hustru, blef steglad den andre bränd; afrättat med swärd på Marselisborgs gods tre missdådare, bränt derstädes en och hängt en annan, en hästtjuf; hängt twå bofwar på Ragaards gods; straffat med ris twenne wid Skarderborg, den ene miste sina fingrar och blef bränd i pannan; bränt i Randers en tjuf både i pannan och på ryggen; afrättat i Horsens med swärd en samt hudstrukit derstädes en annan; afrättat i Wiborg fyra, piskat derstädes tre; piskat i Skive twå tjufwar och bränt dem i pannan. Dessutom hade han wisat sin duglighet på många syndare och missdådare utomlands, i Brandenburg, Polen och Schlesien.
Såsom äfwen af denna meritförteckning synes, ålåg det helt naturligt mästermannen att bringa till werkställighet äfwen de straff, som ej gingo å lif. Sålunda skulle han på menedare afhugga högra handens tre främsta fingrar, hwilka woro riktade uppåt, då den falska eden swors. Falskmyntarne sluppo ofta med att mista tummen och pekfingret, de twå, som haft mest att göra med penningar. Skarprättaren skulle ombestyra brännmärkningen, ware sig märket sattes i pannan, på ryggen eller på skuldran med det glödande högtidliga jern, som antingen bar den regerande konungens namn eller föreställde en galge. Widare ålåg det honom att sätta folk i stocken eller i halsjern, hwilket hånfulla straff understundom kunde blifwa lifsfarligt, när benen sweko en gammal stackare och hans hufwud sjönk ned, då han i så fall lätt nog qwäfdes. Härpå gifwes mera än ett exempel. Likaledes hade mästermannen att skära näsa och öron af dertill qvalificerade personer, t. ex. ficktjufwar.
Han skulle kläda den dertill dömde i den “spanska kappan” — d. w. s. sticka honom in i en tunna, så att hufwud och armar woro fria. Sedan skulle han föra honom omkring genom stadens gator och gränder.
Han skulle anföra processionen, när en qwinna war dömd att “bära sten af bly”. Twå stora gråstenar, som woro länkade samman hängdes om hennes hals, och med denna börda fördes hon af bödeln och hans swenner genom gatorna med pukor, trummor och trumpeter, alltså under full musik, till alla portarne wid den stad, från hwilken hon för alltid war bortwisad. Kom hon tillbaka kostade det henne lifwet.
Oftast hade hon dessförinnan blifwit “påstruken”, slitit spö, ett straff, som anwändes så wäl på män som på qwinnor. På en bred uppmurad grund reste sig en hög påle, ofwanpå hwilken understundom satt en med jerngaller omgifwen brädskifwa. Wid pålen bands syndaren, som af bödeln fick sina reglementerade spö- eller piskslag, naturligtwis på bara kroppen.
Då denna akt war förbi, blef förbrytaren satt ofwanpå pålen, der han, sig sjelf till spott och likfinnande till warnagel, måste under en längre tid sitta som i en fågelbur. På wissa ställen i Tyskland war brädskifwan så inrättade medels en sinnrik mekanism, att den wred sig rundt, så att stackarn fick sin extra karuselltur.
Den offentliga kroppsliga bestraffningen synes åtminstone i de större städerna hafwa hört till ordningen för dagen. Och den liksom afrättningarna war ett offentligt folknöje. Särskildt de senare täflade hög och låg om att få beskåda.
Jöns Birkerod, som föddes i Odense 1658 och dog 1718 som biskop i Aalborg och hwars efterlemnade dagböcker sätta oss klart in i hans tids dagliga lif, meddelar såsom ett af sina första barndomsminnen, huruledes han i en ålder af något öfwer fem år war tillstädes, när en mördare, hattmakaren Knud Basse i Odense, afrättades. Han berättar, att han stod i borgmästaren Peder Pedersen Lerches sal mellan pastorn från Kjöge, Nils Randulf, och dennes hustru.
“Dessutom”, heter det, “woro många andra förnäma spectatores församlade både från staden och från landet, och bland annan diskurs hade de äfwen sitt lifliga gespräch med stadsfogden Antoni Ottesen, för det han hade, innan justifikationen skulle försiggå, efter gammal sed trädt in i kretsen, och lyst fred öfwer pöbeln, som nu skulle företaga sin första afrättning“ — alltså ett helt gemytligt samtalande alldeles som under mellanakterna på en teater. —
Under medeltiden hörde utan twifwel en galge, som ett nödwändigt inventarium, till hwarje någorlunda wälordnad köpstad. Den hade ju sin plats utanför staden, medan schavotten stod på torget. På galgen hade man ofta nedlagt mycket arbete. Sålunda beskrifwes Ribe galge i 16:de århundradet som en temligen ansenlig byggnad med en dörr på ena sidan, så att man kunde gå in i den. Ofwanpå woro tre pelare murade med tre bjelkar mellan sig, “en för konungens, en för stadens och en för de främmandes tjufwar”.
Då man gifwetwis wille hafwa så litet som möjligt att skaffa med skarprättarne, måste dessa stundom hänwända sig till den högsta myndigheten, konungen sjelf, för att få honom att inskärpa hos landets öfriga innebyggare, att de äfwen hade pligter gentemot dessa embetsmän. 1698 kom till Aarhus' magistrat en troligen föga kärkommen kunglig skrifwelse, hwari det bl. a. heter: “Som det eljes blifwet oss allerunderdånigst anmält, att öfwerhetspersoner i åtskilliga köpstäder samt deras hustrur undandraga sig att wara tillstädes wid barndop eller begrafning hos mästermannen och att när deras qwinnor äro i barnsnöd, ingen hjelp dem gifwes af jordgummorna eller öfwerhetens och borgerskapets hustrur, utan att de måste med stor kostnad från andra orter förskrifwa annat folk af deras egen profession, så befallens I härmed, att I och edra hustrur ej mån wägra att tillstädeswara wid sådant barndop eller sådan begrafning, så ofta I derom anmodade blifwen, äfwensom att edra och borgerskapets hustrur, liksom jordgummorna, måtte sig infinna, när skarprättarens hustru kommit i barnsnöd”.
Man har ett fall från Ribe af 1692, att en skarprättare ej kunnat få folk att biträda wid dopet af hans barn. I kyrkboken heter det fattigt nog om denna förrättning: “faddrar — ingen; och bar han barnet sjelf till dopet”.
“Den enes död är den andres bröd.” Detta ordspråk hade i forna tider sin säkraste tillämpning på skarprättarne. De lönades nemligen delwis med sportler, så att ju flera förrättningar, de hade att omsörja, desto större blefwo deras inkomster; och att förrättningarnas mängd war stor, hafwa wi sett. När derför — längre fram i tiden — konung Fredrik VI benådade den ene dödsdömde efter den andre, inlemnade en af landets skarprättare till honom en skrift, hwari han beklagade sig öfwer, att han under de senaste åren, på grund af de många benådningarne, förlorat så mycket af sina inkomster, att han knappt hade bröd för dagen.
Under den gamla goda tiden hade de det åter i ekonomiskt afseende lika godt, om ej bättre, än kommunala tjestemän i allmänhet. Wanligen hafwa de haft särskildt boställe, hwilket ståtligt nog kallades “residens”. I wissa orter ha de burit en egen drägt, ett slags embetsuniform. Sålunda får man weta af Aalborgs stads räkenskaper för år 1600, att staden då bestått sin mästerman bl. a. en synnerligen dyrbar hatt, wärderad till ej mindre än 15 mark. (G. H-T.)
Spridda nyheter från utlandet.
Jordens jernwägar. Den sammanlagda sträckan af jordens jernwägar utgjorde 1892 ej mindre än 653,937 kilometer. Amerika ensamt egde 352,230 kilometer, alltså omkring 50,000 mer än de fyra öfriga werldsdelarne tillsammans. I andra rummet kommer det till arealen: wida mindre Europa med 232,317 kilometer. Asien med sin oerhördt stora yta har ett ännu relativt obetydligt jernbanenät, nemligen 37,367 kilometer; en wäsentlig tillwäxt kan dock wäntas, när den af Ryssland påbörjade twärbanan genom Sibirien blir fullbordad, i det att stora bibanor sannolikt komma att anknytas till densamma. Äfwen i det turkiska Asien, der under de senare åren stora bansträckor blifwit byggda, har man att wänta en ytterligare ökning af jernbanenätet. Dessutom kommer Kina, som hittills intagit en afwisande hållning, då det gällt jernwägsanläggningar, att på detta område ansluta sig till de öfriga nationerna, så snart den sibiriska banan är färdigbyggd. Äfwen Afrika har i förhållande till sin areal och sin folkmängd endast få jernbanor, sammanlagdt 11,607 kilometer, hwilka hufwudsakligen finnas i Algier och Egypten samt i den engelska Cap-kolonen i Natal, i den sydafrikanska republiken och i Orange-republiken.
I Centralamerika finnas, oaktadt dess stora utsträckning, endast helt få påbörjade jernwägsanläggningar; men äfwen här emotser man en ansenlig tillwäxt genom den planerade och delwis påbörjade linien på Congo-området. Oaktadt Australien är så mycket mindre än Afrika, har det dock en ungefär dubbelt så lång sträcka af jernbanor, nemligen 20,416 kilometer. De olika kolonierna på det australiska fastlandet och ön Nya Zeeland söka öfwerbjuda hwarandra i fråga om utwidgning af nuwarande anläggningarna. Priset för en kilometer jernwäg är i Europa i medeltal 278,571 kronor, men i de öfriga werldsdelarne endast 141,649 kronor. Det till slutet af år 1892 anwända kapitalet till samtliga banor belöpte sig till omkring 125 milliarder kronor.
En twå-årig brodermördare. Wid Place des Alpes, Paris, bor en 27-årig arbetarehustru Justine Courfout, moder till twå små gossar, af hwilka den äldste, Lucien, nu är twå år gammal, och den yngste endast 6 månader. Allt sedan dennes födelse har lille Lucien wisat en påtaglig och häftig motwilja att ej säga afundsjuka mot den yngre brodern. För några dagar sedan nödgades modern aflägsna sig i något ärende utom hemmet. Wid sin återkomst efter en half timme skulle hon taga upp den lille, som syntes sofwa, ur waggan för att gifwa honom di. Till sin fasa märkte hon att han war död och hade en lång hattnål stucken genom det ena ögat. Wid den arma, förtwiflade moderns rop tillskyndade nu grannarne, och inför dessa omtalade den lille mördaren Lucien öppenhjertigt att det war han som stuckit nålen genom den sofwande broderns öga.
Den stora sjöormen i Stilla hafwet. Kaptenen på barken “Losagana” såg tillika med sitt manskap för någon tid sedan nära Santa Cruz-öarne en underlig, grå, 30 meter lång ormliknande fisk, som han, enär odjuret under en timmes tid lugnt simmade bredwid fartyget, hann rita utaf. Trots de talrika skott, som man aflossade mot sjöormens pansar, lyckades man ej döda djuret och bogsera den märkliga fångsten in till Sidney, hwadan man här fått nöja sig med kaptenens skizz och manskapets muntliga beskrifning.
[ sida ]
Jordbruk, handel och näringar.
Förra lördagens torg- och hamnpriser i Kalmar.
| Hwete | 9: | 75 | à | 10: | 25 | pr | 100 | kg. |
| Råg (Smålands) | 7: | 50 | à | 8: | 25 | „ „ | ||
| Korn | 8: | — | à | 8: | 50 | „ „ | ||
| Hafre | 8: | — | à | 7: | 50 | „ „ | ||
| Fläsk (helslagt) | — | 60 | à | — | 65 | „ kg. | ||
| Ister | — | 80 | à | — | — | „ „ | ||
| Nötkött (helslagt) | — | 45 | à | — | 47 | „ „ | ||
| Kalfkött | — | 30 | à | — | 70 | „ „ | ||
| Fårkött (helslagt) | — | 55 | à | — | 60 | „ „ | ||
| Talg | — | 30 | à | — | — | „ „ | ||
| Hudar | — | 25 | à | — | 27 | „ „ | ||
| Ull | 2: | 35 | à | — | 70 | „ „ | ||
| Kalfskinn | 1: | — | à | 2: | — | „ st. | ||
| Fårskinn | — | 60 | à | — | 75 | „ „ | ||
| Ankor | — | 75 | à | — | — | „ st. | ||
| Gäss | 2: | — | à | 2: | 50 | „ „ | ||
| Höns | — | 75 | à | — | — | „ „ | ||
| Kyckling | — | 40 | à | — | 65 | „ „ | ||
| Tjäder | 3: | 50 | à | — | — | „ par. | ||
| Hare | 1: | — | à | 1: | 50 | „ st. | ||
| Smör (mejeri-) | 1: | 60 | à | — | — | „ kg. | ||
| Ägg | — | 65 | à | — | 80 | „ tjog. | ||
| Potatis | 3: | - | à | — | — | „ tunna. | ||
| Aborre | — | 30 | à | — | — | „ kg. | ||
| Böckling | 1: | 20 | à | — | — | „ wat. | ||
| Flundra | — | 60 | à | — | — | „ kg. | ||
| Gädda | — | 40 | à | — | 70 | „ „ | ||
| Gers | — | - | à | — | 10 | „ „ | ||
| Kräftor | — | 15 | à | — | 30 | „ tjog. | ||
| Ort | — | 40 | à | — | — | „ kg. | ||
| Panka | — | 20 | à | — | — | „ „ | ||
| Ål (färsk) | — | 60 | à | 1: | — | „ „ | ||
| Rödlök | — | 20 | à | — | 25 | „ „ | ||
| Gräslök | — | 2 | à | — | 3 | „ knippa. | ||
| Rädisor | — | 5 | à | — | — | „ „ | ||
| Rabarber | — | 10 | à | — | — | „ „ | ||
| Hwitkål | — | 10 | à | — | 20 | „ hufwud | ||
| Blomkål | — | 10 | à | — | 25 | „ „ | ||
| Spenat | — | 20 | à | — | — | „ kg. | ||
| Kålrötter | — | 60 | à | — | — | „ fot. | ||
| Morötter | — | 75 | à | — | — | „ „ | ||
| Palsternackor | — | 75 | à | — | — | „ „ | ||
| Rödbetor | — | 75 | à | — | — | „ „ | ||
| Purjo | — | 2 | à | — | — | „ st. | ||
| Silleri | — | 2 | à | — | — | „ „ | ||
| Kummin | — | 20 | à | — | — | „ liter. | ||
| Krusbär | — | 12 | à | — | — | „ liter. | ||
| Winbär | — | 10 | à | — | — | „ „ | ||
| Gurkor | — | 5 | à | — | 30 | „ st. | ||
| Syltlök | — | 35 | à | — | 70 | „ kg. | ||
| Dill | — | 2 | à | — | 3 | „ knippa. | ||
| Perselia | — | 2 | à | — | 3 | „ „ | ||
| Pepparrot | 1: | 75 | à | — | — | „ kg. | ||
| Skärbönor | 2: | 75 | à | — | — | „ fot. | ||
| Windrufwor | 1: | 75 | à | 2: | 25 | „ kg. | ||
| Aprikoser | — | 6 | à | — | 10 | „ st. | ||
| Plommon | — | 25 | à | — | — | „ liter. | ||
| Päron (kanel-) | — | 20 | à | — | 25 | „ liter. | ||
| Rättikor | — | 2 | à | — | 5 | „ st. | ||
| Äpple (astrakan-) | — | 25 | à | — | — | „ liter. | ||
| Körsbär | — | 20 | à | — | — | „ liter. | ||
| Hallon | — | 30 | à | — | — | „ „ | ||
| Björnhallon | — | 30 | à | — | — | „ „ | ||
| Blåbär | — | 10 | à | — | — | „ „ | ||
| Lingon | — | 10 | à | — | — | „ „ | ||
| Hasselnötter | — | 15 | à | — | — | „ „ | ||
| Björkwed | 8: | — | à | — | — | „ famn. | ||
| Tallwed | 6: | — | à | — | — | „ „ | ||
Stockholms börs den 17 aug. 1894.
I spannmålsmarknaden hafwa wi ej att förmäla någon som helst lifaktighet. Tillförseln af ny skörd är ännu till följd af de trägna skördearbetena obetydlig. Emellertid har af de små partier ny wara, som hitförts, hwete betingat omkring 11 kr. samt råg 8:50 à 8:75.
Korn fortfar ännu att wara utan affärer.
Gammal hafre omsättlig för konsumtion efter 10 kr.
| Prisnota den 17 augusti 1894. | ||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Wid partihandel. | ||||||||
| Pr 100 kg. | ||||||||
| Hwete | 11: | — | à | 10: | 75 | |||
| Råg | 9: | — | à | — | — | |||
| Korn: | Mälarprov. | 2-rad. | 9: | 50 | à | 9: | — | |
| Korn: | d:o | 6-rad. | 9: | 25 | à | 9: | 50 | |
| Hafre | swart, gammal | 10: | 25 | à | 10: | — | ||
| Ärter | 11: | 50 | à | 10: | — | |||
| Hwetemjöl: | härwarande qwarneg:s | 16: | 50 | à | 17: | 50 | ||
| brutto för netto incl. säck. | ||||||||
| Rågmjöl: | härwarande qwarnegares: swenskt | 10: | 50 | à | 10: | 75 | ||
| brutto för netto incl. säck. | ||||||||
| Linfrökakor: | hela, af G. Sommelius & C:o tillwerkning | 13: | — | pr 100 kg. | ||||
| Linfrökakor: | krossade | 13: | 25 | „ „ „ | ||||
| Rapskakor: | Stettiner- och Danziger- | 12: | 50 | |||||
| Solrosfrökakor: | 11: | 50 | ||||||
| Tjära: | fin o. ord. | 14: | — | à 13:50 pr tunna. | ||||
| Vexelkurser. | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Hufwudkurs. | |||||||
| à vista: | k. | s. | 3 m. d. | ||||
| London | 18: | 13 | — | — | — | — | |
| Hamburg | 88: | 85 | — | — | — | — | |
| Berlin | 88: | 85 | — | — | — | — | |
| Paris | 72: | 05 | — | — | — | — | |
| Brüssel | 72: | 05 | — | — | — | — | |
| Amsterdam | 150: | 05 | — | — | — | — | |
Auktioner.
Genom offentlig auktion, som
förrättas i jernhandlanden Albert Johanssons konkursmassas handelslokal (Nya Jernhandeln) wid Södra Wallgatan här i staden fredagen den 24 dennes och påföljande dag om så erfordras, med början kl. 10 f.m., kommer att försäljas återstoden af nämnda konkursmassas warulager, bestående af: plogar, liar, fjederstål, ekspik, galvaniserad båtspik och flere andra sorter spik, galvaniserad plåt, bleckplåt, messingsplåt, jern, bly, sågar, yxor, bjellror, bjellerkransar, stridskor, större och mindre grytor, kokspislar, kaminer och kakelugnsbeslag m. m., m. m.
J. G. Jonsson.
Till salu.
Norsk Pressjäst,
hittills känd för att wara den bästa, inkommer dagligen, till nedsatt pris i parti hos C. H. Ohlson.
För Syltsäsongen:
Holl. Kross-socker i bitar,
Topp-, Kross- och Farinsocker,
Hwit Sirup, Kork och Lack
till nedsatta priser hos C. H. Ohlsson.
|
|
Vermouth, | 
|
| Noilly Prat & C:o, |
Herrar Jordbrukare!
Bästa och billigaste
Gödningsämnen
på lager wid Djurswik, Björnö och Kalmar. J. Bruun.
| Sjölägenhet. | ||
|---|---|---|
| Direkt till Stockholm | ||
| afgår ångf. | Gauthiod, kapten Alb. Rydell, hvarje torsdagseftermiddag kl. 5,00, | |
| Svithiod, kapten Hj. Blomberg, hvarje söndagseftermiddag kl. 5,00, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Direkt till Lübeck | ||
| afgår ångf. | Gauthiod, kapten Alb. Rydell, hvarje måndagsmorgon kl. 5, | |
| Svithiod, kapten Hj. Blomberg, hvarje torsdagsmorgon, kl. 5, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Stockholm och Norrköping, eventuelt anlöpande Oscarshamn och Westervik, | ||
| afgår ångf. | L. Torstenson, kapten E. Åström, onsdagarne den 1, 15 och 29 augusti, kl. 6 f.m. | |
| Bore, kapten J. E. Beskow, onsdagarne den 1, 15 och 29 augusti, kl 6 f.m. medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Karlskrona och Lübeck, | ||
| afgår ångf. | L. Torstenson, kapten Emil Åström, tisdagarne den 31 juli, 14 och 28 augusti, kl. 6 f.m. | |
| Bore, kapten J. E. Beskow, tisdagarne den 7 och 21 augusti, kl. 6 f.m. medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Direkt till Stockholm | ||
| afgår ångf. Æeolus, kapten P. O. Söderquist, hvarje onsdagseftermiddag, kl. 5, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Malmö och Köpenhamn anlöpande Karlskrona och Ronneby, | ||
| afgår ångf. Æeolus, kapten P. O. Söderquist, hvarje lördagsmorgon, kl. 7,30, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Direkt till Stockholm | ||
| afgår ångf. | Birger Jarl, kapten Gust. Brandt, torsdagarne den 9 och 23 augusti, kl. 8 e.m., | |
| Skandia, kapten O. H. Sundell, torsdagarne den 2, 16 och 30 augusti, kl. 8 e.m., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Göteborg och Kristiania anlöpande Karlskrona, Ronneby, Malmö, Landskrona och Helsingborg, | ||
| afgår ångf. | Birger Jarl, kapten Gust. Brandt, onsdagarne den 1, 15 och 29 augusti kl. 9 f.m. | |
| Skandia, kapten O. H. Sundell, onsdagarne den 8 och 2 augusti, kl. 9 f.m., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Stockholm, anlöpande Oscarshamn och Westervik, | ||
| afgår ångf. | Konung Oscar, kapten J. C. Åberg, söndagarne den 29 juli, 12 och 26 augusti, kl. 6 f.m. | |
| Södra Sverige, kapten H. Bodman, onsdagarne den 5 och 19 augusti, kl. 6 f.m. | ||
| Hyperion, kapten Arnold Friberg, tisdagen den 21 augusti, kl. 6 f.m., | ||
| Rhea, kapten E. L. Paulsson, tisdagarne den 31 juli, 14 och 28 aug., kl. 6 f.m. | ||
| Transit N:o 1, kapten C. E. Paulsson, lördagarne den 28 juli, 11 och 25 aug., kl 3 e.m., | ||
| Nore, kapten J. G. Söderbergh, lördagarne den 4 och 18 aug., kl. 3 e.m., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Göteborg, anlöpande Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona och Helsingborg. | ||
| afgår ångf. | Konung Oscar, kapten J. C. Åberg, fredagarne den 3, 17 och 31 augusti kl 8 e.m. | |
| Södra Sverige, kapten H. Bodman, fredagarne den 10 och 24 augusti kl. 8 e.m.,.medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Göteborg, anlöpande Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg, Ystad, Malmö, Landskrona och Helsingborg, | ||
| afgår ångf. | Rhea, kapten E. L. Paulsson, söndagarne den 5 och 19 augusti, kl. 8 e.m., | |
| Hyperion, kapten Arnold Friberg, söndagen den 26 augusti, kl. 8 e.m.,medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Malmö och Köpenhamn, anlöpande Karlskrona, Karlshamn, Åhus och Cimbrishamn. | ||
| afgår ångf. | Nore, kapten J. G. Söderbergh, fredagarne den 10 och 24 aug., kl. 8 f.m., | |
| Transit N:o 1, kapten C. E. Paulsson, fredagarne den 3, 17 och 31 aug, kl. 8 f.m., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Norrköping, anlöpande Borgholm, Påskallavik (eventuelt) och Oscarshamn, | ||
| afgår ångf. Transit N:r 3, kapten E. T. Lengqvist, måndagarne den 30 juli, 13 och 27 aug., kl. 10 f.m., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Halmstad och Göteborg, anlöpande Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Ystad, Malmö, Landskrona och Helsingborg. | ||
| afgår ångf. Transit N:r 3, kapten E. T. Lengqvist, lördagarne den 4 och 18 aug., kl. 3 e.m. medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Hernösand, anlöpande Oscarshamn, Gefle, Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall, | ||
| afgår ångf. Vesta, kapten J. B. Morin, lördagen den 25 aug., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Wisby och Stockholm | ||
| afgår ångf. Thjelvar, kapten Bernh. Sandström, hvarje onsdagseftermiddag kl. 5, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Ångaren hitkommer från ofvannämnde platser hvarje måndagsmorgon. | ||
| Till Wisby och Stockholm anlöpande Borgholm, | ||
| afgår ångf. Wisby, kapten H. Gardsten, hvarje lördagseftermiddag kl. 5, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| OBS! Borgholm anlöpes endast på resan från Kalmar. | ||
| OBS! Med resan lördagen den 25 augusti upphör ångaren Wisbys resor härifrån för året. | ||
| Ångaren hitkommer hvarje fredagsmorgon. | ||
| Till Norrköping anlöpande Borgholm, Oscarshamn och Westervik, | ||
| afgår ångf. Ostern, kapten J. A. Silfversparre, hvarje fredagseftermiddag, kl. 3, kl. 5, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| OBS! Gamleby anlöpes på södergående. | ||
| Ångaren hitkommer hvarje torsdagseftermiddag. | ||
Närmare meddelaSven Söderbergh & Bolin.
| ||
| Till Stockholm, anlöpande Borgholm, Oscarshamn och Södertelje, | ||
| afgår ångf. | Blekinge, kapten Aug. Svensson, hvarje måndag kl. 3,30 e.m., | |
| Ronneby, kapten P. Svensson, hvarje torsdag, kl. 3,30 e.m.,medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Åhus, anlöpande Karlskrona, Ronneby och Karlshamn, | ||
| afgår ångf. | Ronneby, kapten P. Svensson, hvarje tisdagsafton kl. 10, | |
| Blekinge, kapten Aug. Svensson, hvarje fredagsafton kl. 10,medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| OBS! Tur- och returbiljetter, gällande under seglationstiden på återresa med Ronneby eller Blekinge, säljas med rabatt. | ||
| Till Hernösand anlöpande Norrköping, Gefle, Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall, | ||
| afgår ångf. Germania, kapten S. J. de Flon, onsdagsaftonen den 22 augusti, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
Närmare meddelaH. P. Holmström
| ||
| Till Sundsvall och Hernösand, anlöpande Gefle, Söderhamn och Hudiksvall, | ||
| afgår ångf. Östersjön, kapten Manfred Svenson, måndagen den 20 dennes, kl. 4 e.m., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
Närmare meddelaJ. A. Sjögren.
| ||
| Till Stockholm, anlöpande Borgholm, Oscarshamn och Westervik, | ||
| afgår ångf. Södern, kapten N. E. Hansén, hvarje onsdagsmorgon kl 6., medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Ångaren hitkommer hvarje lördagsafton omkring kl. 10. | ||
Närmare meddelaUno Petersson.
| ||
| Till Stockholm och Norrköping, anlöpande Mönsterås, Oscarshamn och Westervik, | ||
| afgår ångf. Prins Bernadotte, kapten C. A. Svensson, hvarje torsdagseftermiddag kl. ½ 2, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
| Till Karlskrona, anlöpande Degerhamn, Bergqvara och Kristianopel, | ||
| afgår ångf. Prins Bernadotte, kapten C. A. Svensson, hvarje tisdagseftermiddag kl. 3, medtagande passagerare och fraktgods. | ||
Närmare meddelaP. A. Nelsson & C:o.
| ||
Likkistor, alla storlekar, finnas ständigt å lager i Likkistmagasinet, № 1 wid Ström- och Larmgatorna (f. d. Engströmska gården) inwid ridhuset. Thilda Petersson.
Emigranter, sen hit!
Största och billigaste lager af reseffekter finnes ständigt hos C. F. Sjögren, Fiskareg. 49.
Åstundas köpa.
Gamla bref samt handlingar
och brefkort från 1850 till 1870 köpas till högt pris af
Diverse.
|
|
Plats sökes |
för en wäl försigkommen, pålitlig smedlärling, 17 år gammal, med fallenhet för mekaniskt arbete samt för en 18-årig jordbruksarbetare. Reflekterande wände sig personligen eller skriftligen till Fröbergska uppfostringsanstaltens föreståndare å Norrgård. 125
Handelsföreståndare.
Sökes en duglig, kunnig handelsföreståndare för diversehandel, hwilken är fullt förtrogen med en sådan affärs skötsel. Betygsafskrifter insändas till “God plats”, Kalmar postkontor.
Arbetsrättare,
gift, nykter, driftig och pålitlig samt med de bästa rekommendationer erhåller plats på större utgård. Betygsafskrifter och lönewilkor insändas till Fogelfors Bruk, Lillsjödal.
Ett fruntimmer, som är skick-
lig i wäfnad, kan få stadigwarande arbete. Anwisning å Larmgatan № 11, en tr. upp.
En rask och willig gosse med.
föräldrawård och som har lust att lära bokbindareyrket, får plats hos C. Edward Wickström.
En ung, anspråkslös flicka, wan
wid handel, önskar plats i butik eller familj. Små pretentioner. Tryckeriet anwisar. 128
Med senaste post.
— Komminister Olsson förklarad inkompetent. Wid pröfning af sökandenas till kyrkoherdebeställningen i Malmö S:t Pauli församling kompetens har domkapitlet förklarat alla kompetenta med undantag af stadskomministern R. H. J. Olsson, hwilken domkapitlet icke ansett sig kunna förklara skicklig att ifrågawarande befattning innehafwa, sedan k. m:t en gång wägrat att konfirmera hans wal till densamma.
— Till koleraskyddets historia. I Hels.-Posten läses: Oss har berättats, och med full tillförlitlighet dessutom, att en swensk passagerare, som medföljde ångaren “Wasa” på dess senaste resa från Helsingfors, i Hangö utan det minsta bråk eller hinder tilläts byta ångare för att derifrån med “Astrea” fortsätta resan via Köpenhamn i stället för via Stockholm, och detta ehuru kolerasymptomer redan strax efter afgången från Helsingfors konstaterats ombord å “Wasa”, hwilken äfwen nu, som bekant, qwarligger wid Fejan. Passageraren i fråga fortsatte emellertid sin resa öfwer Köpenhamn till Helsingborg och undslapp all slags karantän.
— Släpad på taggigt stängsel. Då landtbrukaren Johan Andersson från Sandåkra, Bexheda socken, i onsdags f.m. körde i närheten af jernwägsstationen i Hwetlanda, blef, skrifwes till Sw. M., hans häst skrämd och råkade i sken, hwarwid åkdonet stjelpte och Andersson släpades ett stycke bredwid på flaket med taggig stängseltråd och blef af taggarna swårt söndersargad på benen och underlifwet. Han fördes till sjukhuset i Hwetlanda, der han förbands, men det är knappast troligt, att mannens lif kan räddas.
— Hög hedersbewisning åt wetenskapsmän. Universitetet i Oxford hade inbjudit ett antal utländska wetenskapsmän att wara universitetets gäster under weckan närmast efter den 8 dennes, då British association for the advancement of science under lord Salisburys ordförandeskap skulle sammanträda i Oxford. Af swenskar woro inbjudna professorerna Nordenskiöld och Mittag-Leffler. Endast den senare har emellertid närwarit, och han jemte ett par andra utländingar, prins Roland Bonaparte, fysiologen Engelmann, biologen van Beneden och fysikern Wahlrausch, mottogo onsdagen i förra veckan wid högtidlig seance i Sheldonian theatre, universitetets stora festsal, den akademiska purpurn, manteln med krage och hatt samt utnämndes till hedersdoktorer “of civil law”, universitetets högsta hedersbewisning.
— Telefonbakterier. Den 1 december förra året i Stockholm aflidne medicine licentiaten Gustaf Sundström hade kort före sin död werkstält omfattande undersökningar af hufwudstadens telefoner och derwid, enligt St.-T., funnit i apparaterna samlad en mängd bakterier, hwarjemte han genom noggranna observationer konstaterat olika sjukdomsfall, som direkt härledt sig från smittoförande telefoner.
Framför allt befunnos de för allmänheten tillgängliga telefonerna och i synnerhet de i kiosker wid hamnar och försäljningsplatser anbragta i hög grad förorenade och farliga. Talapparaten hade föranledt flere bewisliga fall af hals- och bröstsjukdomar, men hörapparaten (handtelefonen, “luren”) hade wisat sig om möjligt ännu wådligare. Från beröring med sjuka öron hade den till friska öfwerfört tuberkulösa, skrofulösa, syfilitiska m. fl. inwerkningar.
— Smittoförande sedlar. I måndags i förra weckan afled å Ilja gästgifweri i Pälkjärwi i Finland handlanden i Värtsilä by Maxim Moldakoff, som enligt t. f. provinsialläkaren i Tohmajärvi d:r K. Schröders anmälan insjuknat i kolera. Handl. M. hade warit på en resa i Wiborg och Sordavala och hade i förstnämnda stad wid uppgörandet af sina affärer erhållit en bundt från Ryssland komna sedlar. Han hade räknat sedlarne och derwid tid efter annan wätt fingrarna med tungan. Sjelf hade han trott, att han härigenom blifwit kolerasmittad, och läkaren har kommit till samma öfwertygelse, berättar en finsk tidning.
— Den swenska riksdagsbyggnaden som mönster för en dansk sådan. Också i Köpenhamn står frågan om uppförandet af en ny riksdagsbyggnad på dagordningen och man har redan träffat wissa förberedelser härför. Sålunda har man skaffat sig en reproduktion af teckningarna till den nya swenska riksdagsbyggnaden, som skall uppföras på Helgeandsholmen. Andra kammarens f. d. talman d:r Herslow i Malmö har på anmodan af folketingsförmannen hr Högsbro tillsändt denne en kalkering af de swenska originalförteckningarna och planerna.
— Kautschuken blir öfwerflödig. En uppfinning, som wäckt ej ringa uppmärksamhet, är, säger Arboga Tidning, den isoleringsmassa för elektriska ledningstrådar, som framstälts af ingeniör A. Jernander i Arboga. Massan beredes af stearinaffall och swafwel samt feta oljor m. m. i olika proportioner och är afsedd att fullkomligt ersätta kautschuk. Patent är uttaget i Swerige, Tyskland, Italien, Amerika o. s. w. Det swenska patentet är såldt till Liljeholmens fabrik.
Hr Jernanders uppfinning har fått ett smickrande omnämnade i franska tidningen “Le Temps”, der en “wetenskaplig kåsor” bland annat yttrar: “Om hr Jernanders uppfinning, som naturligtwis är sorgfälligt skyddad genom patent, håller allt hwad den lofwar, så få nog de wildar, som haft till yrke att utrota kautschuksträden, wälja ett annat mera inkomstbringande yrke.”
— Anarkisterna. Från Berlin telegraferas den 17 d:s: Berlinerpolisens senaste åtgärder mot anarkisterna framkalla allmän oro, ehuru inga tillförlitliga meddelanden ännu föreligga.
Polisen har länge bewakat anarkisterna, och i måndags afton uppstod mellan anarkisterna Schewe och Dreyer samt de poliser, som observerade dem, en ordstrid, som öfwergick till handgripligheter, hwarwid Schewe sårade twå poliskonstaplar. Slutligen blef han arresterad.
I hans bostad fann man twå fylda bomber och anarkistiska skrifter. Bombernas innehåll är okändt, och Schewe wägrade uppgifwa hwartill de warit afsedda och hwem som förfärdigat dem. Antagligen ha de tillwerkats af Dreyer, som är mekaniker. Denne blef häktad i tisdags morse; i hans bostad hittades bl. a. en medlemsförteckning öfwer anarkistpartiet.
— Ny Illustrerad Tidning för lördagen den 18 augusti innehåller bland annat porträtt af den nye landshöfdingen i Södermanlands län Filip Boström, den afgående danske konseljpresidenten Estrup, den nye chefen för konungens hofförwaltning, kabinettskammarherren Otto Printzsköld, den kinesiske vice-konungen Li-Hung-Chang och den aflidne artisten Carl Hedelin, jemte hans sista teckning med motiv från Gripsholms slott. Widare har Viktor Andrén lemnat ett par såsom wanligt eleganta teckningar från konungens fest å Drottningsholms slott för amerikanistkongressen, och Hugo Samzelius begynner i numret en serie bilder från flydda dagars jägarlif, börjande med den gamle hofjägmästaren Anders Schönberg.
Minneslista.
Augusti.
Måndag 20 (Samuel). Senast denna dag inlemnas handlingar, som skola föredrags wid nästa stadsfullmäktigesammanträde. — Kl. half 8 e.m. samlas grofarbetarne till möte å Norrdahl.
Tisdag 21 (Josefina). Auktion å 1⁄16 mtl Östra Lillawerke i Oscars socken.
Onsdag 22 (Henrietta).
Torsdag 23 (Zakeus). Förrättas bouppteckning efter afl. rektor Geijerstam.
Öfvergifven
av Agnes Fleming
Del 15
[ sida ]
Öfvergifven.
Af Agnes Fleming.
Öfversättning för denna tidning af Öda.
(Forts. från föregående. №).
Hon höll upp en gren af blå blommor, som Laurence liknöjdt betraktade.
— Jag tillstår att jag vet allt, men jag vet inte detta. Om du gift dig med gamle Gilbert, min älskling, så skulle din törst efter kunskap kunnat blifva tillfredsstäld. Det fins ingenting, från nationernas lagar till namnet på gräset som gror, som han icke har på sina fem fingrar. Ack, Norry, en sådan lång dag det varit — femtioåtta timmar så visst som en!
Han kastade sig i sanden vid hennes fötter, drog hatten öfver ögonen och gäspade högt och länge.
Hennes lyckliga ansigte mulnade och de mörka ögonen sågo tankfullt på honom.
— Det är enformigt för dig, älskade, sade hon ömt med en liten darrning i rösten, men för mig tyckas dagarne allt för korta. Jag är allt för lycklig, förmodar jag.
Han såg upp på henne, svagt kämpande mot en lång gäspning.
— Du är således lycklig Norry? Nästan lika lycklig som hemma — nästan lika lycklig som om du gift dig med denna societetens prydnad Richard Gilbert i stället för den oduglingen Laurence Thorndyke?
Hon knäppte ihop händerna såsom hon alltid gjorde då hon erfor sinnesrörelse.
— Ack, så lycklig, så outsägligt lycklig! Huru kunde jag någonsin hafva tänkt på att gifta mig med någon annan än dig, Laurence, dig som jag älskat från första stund!
— Skulle — han tvekade litet — skulle det göra dig mycket olycklig om vi blefve tvungna att skiljas, Norry?
— Skiljas! sade hon med en ryckning och blef mycket blek medan ögonen vidgades af förskräckelse i det de sågo på honom. Laurence, hvarför frågar du så? Olycklig! Det skulle döda mig.
Han skrattade lätt med ett visst obehag och vände bort sin blick från hennes förskräckta ögon.
— Döda dig! Nej, du är inte af det slag som dör så lätt. Se inte så förfärad ut, barn. Jag menade ingenting — åtminstone ingenting allvarsamt. Men vi ha varit här nästan en månad, och det är på tiden att jag begifver mig till min ärade onkel på besök. Han har på senaste tiden börjat framställa obehagliga frågor — hvar jag är och hvad jag gör och hvarför jag ej kommer till honom. Norry, det kan inte hjelpas; jag måste taga en tripp till Newyork.
Hon satte sig hastigt ned med handen på hjertat, hvit som den klädning hon bar.
— Naturligtvis behöfver jag inte stanna länge, fortfor mr Thorndyke med hatten forfarande öfver ögonen, men jag måste resa — det fins ingen möjlighet att undvika. Kanske kan jag också — om ett tillfälle yppar sig — framställa saken för honom — om dig naturligtvis. Jag finner det svårt att lemna dig och dylikt; men i alla fall — jag beror uteslutande af honom. Pengarna börja taga slut och flera måste anskaffas. Äktenskaplig kärlek är en utmärkt sak, men en menniska kan inte lefva på den. Du måste stanna här hos de två Waddles, göra handarbeten, läsa böcker och promenera, och du skall få se att tiden går som ett intet tills jag återkommer.
— Huru länge stannar du borta? frågade hon med egendomlig, tvungen ton.
— En två eller tre veckor kanhända. Jag har affärer att sköta och — och sådant der. Men jag skall återkomma så fort som möjligt, det är du säker på.
Hon yttrade ej ett ord utan stod och såg ut öfver sjön med samma förstörda uttryck i sitt ansigte.
— Hör nu, Norine, utbrast han otåligt, du är väl inte ett barn, hoppas jag. Om du älskar mig som du säger dig göra —
Hon vände sig och såg på honom och han ändrade plötsligt frasen med ett besväradt skratt.
— Nå ja, eftersom du älskar mig så högt, Norry, så måste du förska ha lite vanligt sundt förnuft. Du kan väl begripa att vi inte kunna tillbringa hela vårt lif här kuttrande som turturdufvor. Det skulle naturligtvis vara alldeles förtjusande — här gäspade han grundligt — men — för tusan, hvem är det?
Han reste sig på armbågen, stötte tillbaka hatten och stirrade skarpt på en annalkande person. Norine följde hans blick och såg figuren af en liten mager karl komma framåt sanden.
— För tusan! sade Laurence Thorndyke och sprang upp samt stod väntande. Mannen kom närmare, lyfte på hatten för damen och såg med en blick af lugnt igenkännande på herrn. Det var en liten mager, blek och allvarlig man med små ljusblå skarpa ögon och tunna skägglösa läppar samt icke allt för väl klädd.
— God dag, mr Thorndyke, sade han lugnt.
— Liston! utbrast mr Thorndyke, medan en rodnad af vrede uppsteg på hans ansigte. Sysselsatt med att snoka efter mig på ert vanliga sätt. Får jag fråga —
— Huru jag fått reda på er? afbröt mr Liston med samma lugna röst. Jag visste hvar ni fans för tre veckor sedan, mr Thorndyke; ty jag råkade Maggs — pastor Jonas Maggs — i Boston.
Han höjde sin skarpa blick för en sekund till Laurence Thorndykes ansigte och lät den derpå sjunka till marken.
Rodnaden på den unge mannens ansigte blef djupare och hans ögon blixtrade.
— Jaså, har ni det, sade han med undertryckt vrede. Har den druckne uslingen —
Mr Liston afbröt åter:
— Ursäkta, mr Laurence, men om ni ville tillåta mig att tala med er enskildt. Här är emellertid två bref — ett från er onkel och det andra —
— Hm; godt, Liston, sade Thorndyke hastigt och med en varnande blick. Min onkel har som vanligt sändt er att taga reda på mig, kan jag tro?
— Ja, mr Laurence. Han befaller er att genast komma till Newyork.
Åter uppsteg färgen på den unge mannens ansigte och åter blixtrade hans ögon.
— Menar ni, Liston, att ni eller den der falske gynnaren Maggs —
— Mr Thorndyke, sade Liston, afbrytande för tredje gången och lätt höjande sin röst, jag har några ord att säga er enskildt, om den unga damen ursäktar mig.
Han bugade sig litet för Norine och såg förstulet på henne, der hon stod helt stilla med ögonen på det ena brefvet, som var litet, parfymeradt och rosafärgadt med utanskriften härrörande från en damhand och bärande monogrammet H. H.
Thorndyke stoppade hastigt båda brefven i fickan och drog Norine åt sidan.
— Gå tillbaka till huset, Norine, sade han hastigt. Jag måste höra hvad karlen har att säga. Han är sekreterare och allt i allo åt min onkel, och jag önskar att hin tagit honom innan han upptäckt mig här.
Hon lydde mycket blek och stilla.
— Den falske gynnaren Maggs! upprepade hon för sig sjelf. Hvilket förskräckligt sätt att tala om en prest!
— Nå? sade Thorndyke och vände sig till Liston med rynkade ögonbryn.
— Blif inte ond, mr Laurence, sade främlingen lugnt — jag har inte gjort något. Er onkel befalde mig söka upp er, och det har jag gjort.
— När gjorde han det?
— För en vecka sedan, mr Laurence.
— För en vecka sedan! Jag tyckte ni sade —
— Att jag mötte Maggs för tre veckor sedan — jag, det gjorde jag. Han var nästan dödfull, och han sade mig allt. Sedan dess har jag hållit ögonen på er. Mr Laurence, mr Laurence, jag undrar att ni inte är rädd!
Mr Laurence svarade endast med en undertryckt ed under det han bet i mustascherna och borrade ner klackarne i sanden.
— Ni är en djerf sälle, mr Laurence, fortfor mr Listons entoniga röst, och ni har företagit er många djerfva handlingar i ert lif, men denna sista är ändå den förnämsta. Jag trodde att
[ sida ] förklädda prester, låtsade giftermål och nattligt bortförande af unga flickor kommit ur modet med Gretna Green. Om mr Darcy någonsin får höra det, så är det bäst ni tar ett rep och hänger er ju förr desto bättre. (Forts.)