Kantat
| ← Prolog |
|
Till D.D. M.M. Konung Oscar II och Drottning Sophia vid deras silfverbröllopsfest, från Svenska Akademien → |
| Tonsatt av Ivar Hallström (1826–1901) |
Kantat
vid D.D. M.M. Konung Oskar II:s och Drottning Sophias silfverbröllop den 6 Juni 1882.
Chör.
Verk, som menskohänder bygga,
Stå ej fasta, stå ej trygga,
Om ej englar öfverskygga
Dem med himmelrikets nåd.
Viggar ek och myrten splittra,
Kungastäders murar vittra,
Stjernor sprängas, bäst de glittra,
Efter Herrens vink och råd.
Det är Han, som uppehåller
Tänkarns tanke, barnets joller,
Hyddor, troner, diadem,
Fogelbon och solsystem.
Han, som helgar denna stund
Minnet af ett ljuft förbund.
Recitativ och qvartett.
Hvarhelst du randas, dag, som skönt beseglar
I slott och tjäll ett fjerndels sekels frid,
Från forna år du lyfter tunga reglar
Och återkallar lifvets ungdomstid.
Det är ej snön, när flingor lätt den stänker
På mörka lockar, som ger festen namn,
Det är det milda silfverljus, som blänker
När stjernan lyser seglarn huldt i hamn,
Den ton, som djupt ur tvenne själar klingar
Om tro och ära, luttrad, silfverklar,
Det är ett sken från silfverhvita vingar.
Som hållit vård om tvenne makars dar.
Chör.
Ett tack och lof, ett glädjerop
Må från det rike stiga,
Der folk och konung hålla hop
Med fröjd endrägteliga.
Välsignad är den svenska bygd,
Och staters styrka, hemmets dygd
Får ständigt ega värn och vård
I kungaslott och bondegård.
Du ädla folk, statt upp och sjung
Ditt hjertas tack till Herran,
Hvars arm har hägnat land och kung
Och hållit örlig fjerran!
Han halp oss förr i kamp och slag,
Han halp oss förr på Lützens dag.
Han värnar än i lust och sorg:
Vår Gud är oss en väldig borg.