Kasen
| ← Kinnekulle |
|
Qvallstad → |
Sakta, böljor! Susen tyst, J vindar,
Omkring Kasens sekelgamla lindar!
Här bor friden, gömd för verldens larm,
Frid i hydda, frid i menskobarm.
Jätteskalden, nordens Esaias,
Han, det storas sångare, det frias,
Lände hit en vacker julidag,
Och med honom följde äfven jag.
Blå stod himlen, blåare stod vågen,
Men som hafsvik gick den gröna rågen.
Dal och höjder! — hvilken älsklig syn!
Hvilken tafla från ett berg i skyn!
Svensk natur kring skottska höglandsminnen,
Rena tankar uti enkla sinnen,
Ossians andar kring ett forndags-tjäll,
Och dertill nu Ossian sjelf i qväll!
Vesterhaf, kläd storm af dina vindar!
Ljungeld, vörda Kasens gamla lindar!
Tid i uppror, kom dig ej härvid! —
Store Barden lyste Kasens frid.