Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Frans Albion Victor Örtengren

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar

av Johannes Svanberg

Frans Albion Victor Örtengren. K. T:ne 1 sept. 1881—30 juni 1888. K. Dr. T. 1 juli 1888—30 juni 1898. Dr. T. 1 juli 1898—30 juni 1907. K. Dr. T. (den nya) från 1 juli 1907.

Född i Torsåker i Gefleborgs län den 29 nov. 1854 (föräldrar: kaptenen vid Helsinge regemente Sven Reinhold Örtengren och Selma Lovisa Hedlund). Student i Gefle 1873 blef han samma år e. o. kammarskrifvare i tullverket. Hans håg stod emellertid till scenen, och sedan han under åren 1875—1877 idkat teaterstudier för fru Bertha Tammelin och balettmästaren Sigurd Lund (och äfven varit elev vid musikkonservatoriet i violoncellspel under år 1877) engagerades han hösten 1877 utan debut på fru Tammelins rekommendation af fru Louise Stjernström vid Nya Teatern. Hans första roll där blef Adam Swinney i Heinrich Laubes »Ståthållaren i Bengalen», och han fick af kritiken erkännande för »god uppfattning och en [ 156 ]säkerhet som icke lät åskådaren ana debutanten». Hans första större roll på denna scen blef emellertid Erasmus Montanus i Holbergs komedi. Äfven må från denna period framhållas hans Filippo i François Coppées komedi »Instrumentmakaren i Cremona». Efter en treårig anställning vid Nya Teatern öfvergick han hösten 1880 till Emil Hillbergs nya teaterföretag i Göteborg. När detta upphörde kom Örtengren tillbaka till Stockholm, där han fick debutera å Kungl. Stora Teatern den 25 maj 1881 som Knut Algotson i »Bröllopet på Ulfåsa», hvarefter han från hösten s. å. blef engagerad med aktörskontrakt. Han har sedermera alltjämnt varit fästad vid den kungliga teaterinstitutionen. Bland hans många roller må nämnas bl. a. Tartuffe, Briquet i »Nya garnisonen», Napoleon i »Madame Sans-Gêne», Gregers Werle och Werle d. ä. i »Vildanden», Antonio och Shylock i »Köpmannen i Venedig», Angus i »Under Stuarts fana», Pastor Manders i »Gengångare», Gloster i »Kung Lear», Peleaz i »En kritikers debut», Castelnovo i »Järn och blod», Krasinsky i »Profpilen», Mikkelsen i »Lynggaard & C:o», Hertig Alba i »Egmont», Ludvig XI i »Gringoire», Uriel i »Uriel Acosta», Claudius i »Hamlet» och Pierre Huët i »Fregattkaptenen».

Under spelåren 1892—1893 och 1898—1904 var Albion Örtengren föreståndare för Dramatiska Teaterns elevskola, och spelåren 1892—1897 och från 1898 har han varit lärare vid densamma, såväl i scenisk framställningskonst som i deklamation och diktion. Den 1 dec. 1895 erhöll han medaljen »Litteris et artibus» och blef riddare af Vasaorden den 6 juni 1918.

Gift i Stockholm den 16 nov. 1884 med sin kusin, Selma Maria Örtengren (född 1857, dotter af förvaltaren Carl Henrik Örtengren, Korså bruk, Dalarne, och Charlotta Runer).