Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Hedvig Charlotta Constantina Harling

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Maria (Mary) Wilhelmina Hammarfeldt
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar
av Johannes Svanberg

Hedvig Charlotta Constantina Harling
Ida Walborg Landelius  →


[ 191 ]

Hedvig Charlotta Constantina Harling, sedan fru Willman. K. T.ne 1 juli 1863—30 juni 1875; gästspel: 16 och 22 april 1877; fast engagerad: 1 juli 1877-30 juni 1887.

Född i Stockholm den 18 juli 1841 (föräldrar: klädeshandlaren P. A. C. Harling och Emelie Charlotta Wåhlsten). Hon debuterade i början af år 1858 hos Carl Gustaf Hessler på Ladugårdslandsteatern i divertissementet »Midsommarvakan» af Selinder. Därefter kom hon till Oscar Andersson, med hvars sällskap hon sommaren 1858 uppträdde på Humlegårdsteatern. Spelåret 1858—1859 var hon elev hos Edvard Stjernström vid [ 192 ]Mindre Teatern, där hon under de följande fyra åren var engagerad som aktris och debuterade som Maritana i »Don Cesar de Bazano». Hon fick där tillfälle att lägga i dagen en intelligent uppfattning, som i förening med ett lifligt uppträdande och en ståtlig apparition fäste publikens blickar på henne och föranledde att hon vid Mindre Teaterns försäljning år 1863 fick medfölja en del af Stjernströms personal till Kungl. Teatern. I början af sin anställning vid de kungliga teatrarna uppträdde hon i talroller, såsom Berthe i »Blond eller brunett» och Amelie i »Förbjuden frukt». Efter ett par år öfvergick hon till den lyriska scenen, och ehuru icke i besittning af några större röstresurser lyckades hon dock, tack vare scenisk begåfning och energiskt arbete att på ett förtjänstfullt sätt lösa många viktiga uppgifter, bland hvilka må nämnas Anna i »Friskytten», Katarina i »Kronjuvelerna», Elvira i »Don Juan», Zerlina i »Fra Diavolo», Urbain i »Hugenotterna», Violetta i »Den vilseförda», Margareta i »Faust» och Marie i »Regementets dotter», hvilken sistnämnda roll torde kunna räknas som hennes förnämsta sceniska prestation; däri tillvann hon sig också vid ett gästspel på det Kongelige Theater i Köpenhamn år 1869 stort bifall. Den 24 sept. 1871 ingick hon i Norrköping äktenskap med operasångaren Anders Willman. År 1877, då Willman blef föreståndare för de kungliga teatrarnas elevskola, blef det fru Willman, som tog de kvinnliga elevernas utbildning om hand, och hon lade där i dagen den energi och det förstånd, som utmärkte henne som utöfvande konstnär. Som lärarinna vid elevskolan verkade hon till juni 1885. 1 början af 1880-talet återgick fru Willman till den dramatiska scenen, där hon uppträdde bl. a. som Grefvinnan i Beaumarchais' »Figaros bröllop», en roll, som hon äfven framställt i Mozarts opera, Elmire i »Tartuffe», Etatsrådinnan i »En skandal» och Julie i »Grefvinnan Lea». »Fru Willman ägde mycken scenisk begåfning, stor viljekraft och ihärdighet. Som rent dramatisk konstnärinna skulle hon helt visst, därest hon uteslutande ägnat sig åt denna konstart, hunnit en långt mera betydande plats än hvad nu, då hennes kraftigaste tid ägnades åt operan, kunde blifva fallet.» Hon afled efter en längre tids svår och plågsam sjukdom på villan Amalienborg å Djurgården den 15 aug. 1887.