Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Johanna Lovisa Fahlman

[ 203 ]

Johanna Lovisa Fahlman, född Jensen. K. T:ne 1 sept. 1887—30 juni 1888. K. Dr. T. 1 juli 1888—30 juni 1898. K. Op. soiréer (med biträde af Kungl. Dramatiska Teaterns personal) 8 maj 1894 o. 11 maj 1897. Dr. T. 1 juli 1898—30 juni 1901.

Född i Njurunda, Västernorrlands län, den 30 juni 1856, dotter af skeppsbyggmästaren Severin Georg Jensen och Julia Hanson. Hon tog sångstudier vid konservatoriet, gifte sig vid 19 års ålder i Stockholm den 10 april 1875 med bokhållaren Frans Georg Eugéne Fahlman och blef änka 1876. Hon började nu taga lektioner i talets konst för fru Bertha Tammelin och debuterade på Nya Teatern (under fru Stjernströms styrelsetid) den 2 maj 1878 som Mary Morris i Bret Hartes skådespel »Äfventyrarlif». Redan den 25 maj uppträdde hon i en ny roll Marie Letellier i »Huset Fourchambault». Hon vann publikens och kritikens ynnest, tack vare sitt strålande yttre, sitt friska, hurtiga uppträdande och ej minst tack vare sin varma och djupa, sällsynt fylliga och klangfulla röst. Hon stannade vid Nya Teatern under det närmast följande spelåret och spelade bl. a. grefvinnan i »Bertrand de Born» och (aug. 1879) Karin Månsdotter i Börjesons »Erik den fjortonde». Från den 1 okt. detta år var hon engagerad vid Stora Teatern i Göteborg, där hon stannade två år, först under A. Regnérs, därefter under Emil Hillbergs chefskap. I Göteborg uppträdde hon bl. a. som Boccaccio och lär ha rett sig ganska väl, äfven med sångpartiet. Sommaren 1881 medverkade hon på Djurgårdsteatern, där Tivander då förstärkt sin trupp med flera tillfälliga »gäster». Bl. a. uppfördes där »I smyg» (»Sällskap där man har tråkigt», som då för första gången presenterades för den svenska publiken) med fru Fahlman i grefvinnan de Cérans roll. Från hösten detta år till 1887 tillhörde [ 204 ]hon åter Nya Teatern i Stockholm, som nu stod under Josephsons och Holmquists befäl. Hon blef där flitigt använd i mycket varierande uppgifter: mrs Clarkson i »Främlingen», Furia i »Catilina», Kristina i »Mäster Olof» vid första uppförandet af Strindbergs skådespel, Regina von Emmeritz, prinsessan Eboli i »Don Carlos», Celia i »Som ni behagar», Jacqueline i »Ljusstaken», titelrollen i Lilla slarfvan och Messalina i »Arria och Messalina», som blef en verklig glansprestation.

Våren 1887 uppträdde hon på Södra och Djurgårdsteatern som Cyprienne i »Låt oss skiljas» och Clotilde i »Familjen Benoiton».

Vid den kungliga scenen, där hon var anställd 1887 till 1901, fick hon till sin första roll Thalea i »Häxan» (på Stora Teatern), som ej låg rätt för hennes lynne och läggning. På Dramatiska Teatern spelade hon under dessa år Beatrice i »Mycket väsen för ingenting», grefvinnan i »Gnistan», Kristina i »Mäster Olof» (verseditionen, vid dess första uppförande på scenen), grefvinnan Zicka i »Dora», Suzanne d’Ange i »Falska juveler», lady Milford i »Kabal och kärlek», Sanda i »Bröllopet på Valéni», titelrollen i Grefvinnan Sarah, Magda i »Hemmet», Messalina, grefvinnan Orsina i »Emilia Galotti», Lona Hessel i »Samhällets pelare», Rosa i »Pater noster», Clotilde i »Fjärilsfebern» och Clotilde i »Råttan», fru Noirel i »Lilla svärmor», prinsessan Elise i »Madame Sans-Gêne», Claire de Beaulieu i »Herr Derblays giftermål» (på en soaré den 11 maj 1897), Regina von Emmeritz, markisinnan Elena i »På nåd och onåd», Odette, drottningen i »Hamlet», Fru Inger till Östråt, Basilea i »För kronan».

Sommaren 1901 tog fru Fahlman engagement hos Alb. Ranft. Hon uppträdde först på Djurgårdsteatern i en fransk fars »Sendraget», därefter hufvudsakligen på Svenska Teatern. Bland hennes roller voro Tekla i »Fordringsägare», Adelaide i »Johan Ulfstjerna», majorskan i »Hjältar», Herodias i »Johannes», mrs Warren i »Mrs Warrens yrke», majorskan på Ekeby i »Gösta Berlings saga», den kvinnliga hufvudrollen i Nihilisten, grefvinnan Terzky i »Wallenstein», fru Haberland i »En kvinnas roman», fru Gudula i »De fem Frankfurtarna», fru Lavinia i »Det lyckliga valet», grekinnan i »Primrose». Älskvärda, spirituella och hjärtevarma äldre damer utförde [ 205 ] hon nu con amore, komedien och det samtida skådespelet var alltid hennes bästa område, och hennes prestationer på detta fält utmärktes i regeln för friskhet, äkthet och naturlighet.

Under de sista åren fick hon ganska få roller. Hon var dock mycket upptagen och blef högt skattad som lärarinna i deklamation; fru Fahlman öfvertog fru Bertha Tammelins ställning på detta område. Den 1 dec. 1896 hade hon erhållit medaljen »Litteris et artibus». — Hon afled utan föregående sjukdom den 18 okt. 1918.