Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Sarah Bernhardt
| ← Isabel Wennberg |
|
Anna Maria Javette → |
Sarah Bernhardt med eget franskt sällskap. K. St. T. 29 maj—2 juni 1883, 6 ggr. K. T. 13—19 okt. 1902, 7 ggr, båda gångerna med eget franskt sällskap.
Född på ön Belle-île vid Frankrikes västkust den 23 okt. 1844. Fadern var en fransk adelsman, modern judinna. På faderns föranstaltande blef hon döpt och uppfostrad i ett kloster. Därefter genomgick hon Paris-konservatoriet under åren 1858—1862. Sistnämnda år debuterade hon på Théâtre Français som Iphigénie i »Iphigénie en Aulide», men blef föga bemärkt. Hennes andra roll var Valérie i Scribes och Mélesvilles komedi »Valérie» (hvari hon sedan uppträdde under sitt första gästspel i Stockholm), men ej heller i den rollen lyckades hon tillvinna sig någon synnerlig uppmärksamhet. Så försvann hon från scenen, uppträdde efter något år på Gymnase, därefter på Théâtre de la Porte-Saint-Martin 1866, men först efter sitt inträde på Théâtre de l'Odéon började hon få framgång. År 1871 anställdes hon vid Théâtre Français, där hon snart blef världsberömd såsom denna scens förnämsta tragedienne. Våren 1880 bröt hon sitt kontrakt med denna teater och for ut på en konstresa till Nord-Amerika, som sedan utsträcktes till åtskilliga europeiska länder. Hon var sedan, omväxlande med sina turnéer, direktris för åtskilliga olika teatrar i Paris.
Den 4 april 1882 ingick hon i kyrkan S:t Andrews i London äktenskap med skådespelaren Jacques Damala, en f. d. legationssekreterare, född i Athen, 37 år gammal, hvilken, gripen af lidelse för skådespelarkonsten, slutit sig till Sarah Bernhardts sällskap och snart blifvit passioneradt förälskad i henne; efter halftannat år kom det emellertid till en uppseendeväckande brytning mellan makarna; herr Damala lämnade både hustrun och teatern, kom visserligen tillbaka och försonade sig med henne, men var nu sjuk och bruten; han afled den 18 aug. 1889.
Vid sitt första gästspel i Stockholm uppträdde Sarah Bernhardt vid fem aftonföreställningar i Victorien Sardous dram »Fédora», i hvilket stycke hon under utomordentligt bifall utförde titelrollen, samt vid en middagsföreställning i »Valérie» och i den särskildt för henne af Jean Richepin skrifna 3-akts-pantomimen »Pierrot Assassin».
Vid sitt andra gästspel, hösten 1902, hade hon en rikare repertoar. Hon uppträdde då i titelrollerna i »La Tosca» af Sardou, »La dame aux camelias», »Hamlet», »Frou-Frou», »L’aiglon» (roll: le duc de Reichstedt) och »Phèdre», det sistnämnda stycket gifvet som matiné. Hvart och ett af dessa uppträdanden blef en triumf för den berömda skådespelerskan.
I februari 1915 nödgades hon tillföljd af en benskada låta amputera sitt högra ben ofvanför knäet. Detta lät dock icke afskräcka den nu öfver sjuttioåriga skådespelerskan från vidare uppträdande på scenen, sedan hon skaffat sig ett konstgjordt ben. Knappt ett halft år efter operationen planerade hon en ny Amerika-turné.