Läsarpresten

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Vårbäcken
Läsarpresten.
av Elias Sehlstedt
Lika mot lika  →
ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857


[ 49 ]

Läsarpresten.


Ögonlocken heligt sänkas
Att ej se en syndig verld.
Här på jorden får ej tänkas
Annat än på himmelsfärd.
Allting annat skall man låta
Handlöst gå för vind och våg:
Man skall läsa jemt och gråta
Som man i en störtsjö låg.

Läseriet bär som pesten
Smittan öfver land och haf.
Hvarfrån kom väl läsarpresten,
Som man förr ej visste af?
Han beskrifver, så det bränner,
Helvetet och svafvel-ån.
Då han dem så noga känner,
Kanske kom han derifrån.

[ 50 ]


Hur vi till förnuftet vädje,
Grips det af hans mörka lag.
Han har stulit lifvets glädje,
Och han stjäl den dag från dag.
Ännu inga ränkor spunnits
Såsom hans på lifvets ban:
Ingen läsarprest har funnits,
Som ej varit full med fan.

Skapa vill han blott betryckta,
Mörda hoppets salighet,
Och med namn af ”trones lykta”
Vill han gälla som profet.
Nej! han porten är och trappan
Till förderfvets mörka borg.
Han är född att mista kappan
Och få stut på öppet torg.

Men han vakar, och J sofven —
Svea-folk! gör pinan kort!
Skicka sällskapet till Påfven,
Blott att ligan kommer bort.
Låt oss värmas, som af solen,
Fritt af religionen än:
Rök med enris predikstolen
Och gör kyrkan ren igen!