Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/39 Cap
| ← 38. Cap. Om såramål, som ske af rätt wåda. |
|
40. Cap. Om stöld. → |
39. Cap.
Huru sår skola synas, och wårdas; och om LäkareLön.
1 §.
"Hwilken som i Staden warder sårad, eller slagen; käre genast för Rätten, och warde twå gode män nämnde, helst stadens Läkare, som the sår granneliga syna skola, och therom witna. Sker thet å Landet, och är Tingstima inne, eller för handen, tage then, som slagen är, genast stemning å then, som slog, och han ware sedan plichtig, å samma, eller nästa dag til swars komma. Är ej Tingstima inne, eller när för handen, eller är then slagne ej så föhr, at han kan sjelf til Tings komma, låte tå syna såren af them, som thet förstå, och sedan therom witna kunna."
P. St. Laga domstol, X: 21, 23 RB. Huru stemning bör tagas, XI: 1, 2 RB; tillställas, XI: 7 R. B. Stemningstid i staden, XI: 5 RB; när HäradsTing infalla, II: 1 RB. Att i brottmål bör den tillkärade genast till swars komma, XI: 10 RB. Skrifteliga witnesbörders beedigande, XVII: 26 R. B. Skickelige witnens egenskaper, XVII: 7 RB. Will målsäganden sjelf ej kära, hwem då kära bör, XL: 9, LIII: 2, LV: 6, MB. I: 1 Str. B. XXXII: 1 RB.
S. F. För attester i Embetsmål öfwer blånader, blodwite m. m., njuter en ProvincialMedicus 32 ss, samt en Chirurgus ifrån 8 till 16 ss. 1777 den 6 Aug. Kongl. MedicinalTaxa, MW. 11 T. p. 264, 266. Åliggandes Chirurg, som hufwud- och andre dödelige sår besigtigar, och sitt witnesbörd däröfwer gifwer, att så warsammeligen därmed umgå, och om sårets beskaffenhet sig informera, med uppskärande och öpnande, att domaren utan twifwelsmål, må kunna sig däruppå, uti blodsakers afdömande lita och försäkra. 1689 den 6 Maij, KB. Just. W. pag. 1238. Och äro Läkare befriade ifrån sine attesters beredigande wid Domstolarne, enär de wid slutet tillägga denna clausul: hwilket jag härmed, ej allenast på min redan aflagde EmbetsEd intygar, utan ock med denna min edeliga förpligtelse: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ, bekräftar. 1758 den 14 Febr. KB. MW. 6 T. pag. 4772. Jämnför härmed de wid 28 Cap. 6 § MB. p. 463–468, införde Författningar.
2 §.
"Warder någor så stungen, sårad, slagen, eller krossad, at han dör inom natt och åhr, och pröfwas tå ljusliga,, at han af then handawerkan död blef; gifwe then, som sårade, eller slog, lif för lif. Nu kan annor sjukdom tilkomma, eller Läkarens wårdslöshet, eller annat ofall; ware tå fälder til hel, eller half mansbot, alt som omständigheterne äro til."
P. St. Att om dråparen rymmer, bör ändå ransakning anställas, XXVI: 1 MB. Pröfwar Konugnen, att målsäganden må njuta förlikning, XXVI: 3 MB. Att den döda kroppen bör synas, om twifwelagtigt är, huruwida döden tillkommit af sot, eller annars handawärkan, XXVIII: 6 MB. Hel mannsbot, XXVI: 1, 2, 3, XXVIII: 1, 2, 3, 4, 5, XXX: 3, XXXIII: 1, 3 MB. Half mannsbot, XXVIII: 1, 3, 5, XXIX: 3, 4, XXX: 1, 3, XXXIII: 1, 3, MB.
S. F. Doctorer och Fältskärer böra, då de kallas, att sköta och förbinda någon, som uti slagsmål blifwit stungen, sårad, slagen eller krossad, genast och innan den sårade blifwer swagare eller död, göra sig af honom underrättade om förloppet af slagsmålet, och i synnerhet om banemannen. 1751 den 24 Januarii, KB. Jusleen, p. 285, samt Fältskärer i swåra händelser och såramål ej lita på sig sjelfwe, utan af närmaste Doctor begära hjelp och råd om, när, och huru operationen företagas skall, samt när Doctor ej i orten finnes, då samråda sig med näste Chirurgus, samt således noga i akttaga och efterlefwa MedicinalOrdningen härutinnan, då sådant görligit och tillfälle därtill är. 1752 den 22 April, KB. Jusleen, p. 313. Där så händer, att någon sargad eller sjuk, under den Chirurgi hand, han war antagen, icke blifwer botad, eller någon bättring på sin skada och sjuklighet förnimmer, och will därföre söka sitt bästa hos någon annan; så skall det wäl Patienten efterlåtas, men först måste han, skäligen ställa honom tillfreds, som tillförene haft omak för honom. Är det skedt af försummelse, och den sjuke har skäl att klaga, det han under curen, icke blifwit tillbörligen skött och uppwaktad, hwarom Directeuren wid Chirurgiska Societeten, igenom wisse därtill Deputerade, granneligen skall låta efterse och ransaka, då skall den Fältskär, som Patienten under händer haft, så wäl dess tillsagde läkarelön hafwa förwärkat, som ock uppfylla åt Patienten den kostnad och skada, som han, igenom Chirurgi oförstånd eller försummelse, kan hafwa tagit, men har han gjort sin tillbörliga flit, och sådant intet kunnat hjelpa, då skall han allenast få halfparten af lönen. 1755 den 16 Januarii, Kgl. Regl. för Chirurgiska Societeten, 23 §. Som af ransakningen och Medicorum Attester och berättelser finnes, att det sår SlagtareÅldermannen J. G, medelst en qwastkäpps kastande i wredesmode efter sin lärogosse P. G, honom tillfogat, genom wårdslös skötsel i början, blifwit så illa artat, att det kunnat förorsaka den ytterligare sjukdom, hwaraf gåssen blifwit angripen och lifwet tillsatt: J. G. dessutom åsidosatt den ömhet och omwärdnad wid gåssens skötsel, honom såsom husbonde ofelbart ålegat, häldst åkomman och sjukdomen härledt sig ifrån J. G:s egen handawärkan; Alltså fann Kongl. Maj:t ingen anledning, att förskona J. G. ifrån ärläggande af half mannsbot, och undergående af en Söndags uppenbar kyrkopligt, hwartill han, medelst Götha HofRätts utslag den 9 December 1788, blifwit dömd. 1789 den 16 Febr. Kongl. Rådk. Prot. Jämnför Kongl. Conseille Prot. den 27 Febr. 1789, och se widare de här ofwanföre wid 24 Cap. 4 §. MB. p. 393–395 införde Författningar.
3 §.
"Warder lem ofärdig och lahm efter natt och åhr, sedan man slagen eller sårad wardt; tå bötes therföre lytesbot, som sagdt är, målsägandens ensak."
P. St. Lytesbot, XXXIV: 1, 2, 3 MB.
4 §.
"I alla såramål, ther man böter före, gälde then brottslige läkarelön, hinder, och all annan kostnad och skada, och thertil för sweda och wärk. Pröfwe ock domaren, hwad brist den sårade i sin näring theraf hafwer, och lägge honom skjälig wedergällning till."
P. S. Huru ärsättning njutes för rättegångskostnad, XXI Cap. RB. Förmonsrätt för läkarelön i gäldbundit bo, XVII: 4 HB.
S. F. Får någor af skeppsfolket blodwite, sår eller annan skada uti de ärenders förrättande, sm han efter Skepparens bud går eller gör, ware då Skepparen skyldig, att låta hela honom på skeppskostnad, samt att gifwa honom sin fulla lön för hela resan, ändock han icke förmådde sin tjenst fullfölja. Men får någon skada af eget förwållande, druckenhet, öfwerdåd eller annor dylik händelse, stånde sin egen fara, och hafwe Skepparen mat, tjenst hans uppsäga, och en annan antaga, där han så will. Och om sådant sker, förr än resan börjad är, skall densamme återgifwa till Skepparen, allt hwad han af honom uppburit hafwer, och därhos uppfylla hwad skepparen åt den antagne mera i lön gifwa måste. 1667 den 12 Junii, Kongl. Sjölag, 14 Cap. SkipmannaB. Just. W. p. 490. Hindrar fartygs Befälhafware Lots, att i lämpelig tid lämna fartyget, och han af motwind och stark sjögång till lem eller hälsa skadas; ärsätte förbrytaren läkarelön, sweda och wärk, samt tidspillan till 24 skill. för hwarje förlorad timme; skulle för öfrigt någon annan skada därigenom tima, bör den äfwen efter domarens pröfning ärsättas. 1798 den 29 Oct. Kongl. LotsOrdn. 13 §. Den, som af oaktsamhet släpper ut korgen eller malmstenar af lafarne, och därigenom sker skada, han skall betala Bardskärarelönen, och betala honom den skada han tager på sitt arbete. 1649 den 6 Julii, Kongl. Grufwe-Art. 33 §, B. O. 1 T. p. 150. Blifwer skepp öfwerfallit i sjö eller af landet, och skeppsfolket wilja sig wärja, sargas där någor, blifwer lytt eller dräpes, då skall dess läkarelön eller begrafning, jämte deras fulla lön och förning och annor återgäld för lemlösa, onyttighet eller fattigdom, bötas och fyllas lika af skepp och gods, till hwilkas förswar slik olycka händ är, efter som förståndige gode männ det mäta kunna. 1667 den 12 Junii, Kgl. Sjölag, 14 Cap. SjöskadeB. Just. W. p. 520. Då någon af mannskapet blifwer skylldig känd, att för slagsmål gälda läkarelön och skadestånd, till målsäganden, får hälften af hans sold därtill anwändas. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 14 Cap. 82 §. Sedan Swea HofRätt, medelst utslag den 17 Junii 1790, jämte det CommissionsSecreteraren C. M. S. och Vice Consulen J. F. S. för åtskillige ÖfwerDirecteuren A. H. tillfogade blodsår och blånader, i förmågo af 39 Cap. 4 §. MB, blifwit ådömde 3 R:dr 16 ss:s böter, ålagt dem, att för lidande, samt ärsättning för rättegångsutgifter till ÖfwerDirecteuren ärlägga 100 Riksdaler; så förklarade Kgl. Maj:t, att, emedan, efter ransakningens föranledande, ÖfwerDirecteuren H. till händelsen först anledning gifwit; Ty skulle ärsättningen till 33 Riksdaler 16 ss nedsättas. 1791 den 7 Febr. Högst. Domst. Prot. Läkare lönen i Swerige är faststäld, på följande sätt: En Medicinae Doctor, som första gången besöker en sjuk, undfår 1 Riksdaler, och sedermera för hwart besök så länge sjukdomen warar 12 ss.; skrifwes ock recept hemma hos den sjuka, betalas 6 ss.; kallas Doctoren på landet, så bestås honom, jämte fri resa och fritt underhåll, för hwarje mil 1 R:dr, och för hwar dag 2 R:dr; sker det nattetid ifrån klockan 10 e. m. till klockan 5 f. m. betalas dessutom 24 ss: kallad i rådplägningar med flere, bör hwardera hafwa första gången 2 R:dr, sedan hwar gång 1 R:dr. En ProvincialMedicus får, där hans hemwist är, för hwart besök 8 ss, för hwart recept 2 ss; utom dess hemwist, för hwar mil 8 och för hwar dag 16 ss, samt fri resa för 2 hästar. Om nattetid betalas dubbelt. Anmodas någon Doctor, att i flere timar wistas hos den sjuka, natt eller dag; att föreskrifwa diaet eller hel cur m. m., bör sådant särskilt efter öfwerenskommelse wedergällas; hwaremot de fattige och meddellöse, utan betalning, böra betjenas. Chirurgi åtnjuta, hwad den större Fältskärskonsten angår, för trepanering, (hufwudskålens genomborrande, med ett instrument, kallat trepan,) ifrån 2 R:dr till 8 R:dr 16 ss, för skadors botande, som gå in på benen, med exfoliation, eller som är detsamma, då igenom fältskärens åtgärd någon benskifwa går borrt, ifrån 3 R:dr 16 ss. till 6 R:dr 32 ss, utan exfoliation ifrån 2 R:dr 37 ss. 4 rst. till 5 R:dr 26 ss. 8 rst., Ögonstarrs stickande ifrån 5 R:dr 26 ss. 8 rst. till 16 R:dr 32 ss, andra Ögonoperationer, ifrån 3 R:dr 16 ss. till 11 R:dr 5 ss. 4 rst.; Labium leporinum, (harmyndhet) ifrån 3 R:dr. 16 ss. till 8 R:dr 16 ss.; Luxationers (då ett ben eller lem försträckes ur sin ledgång) inrättande, ifrån 1 R:dr 32 ss. till 5 R:dr; Fracturer (brott) ifrån 3 R:dr 16 ss. till 11 R:dr5 ss. 4 rst; Amputationer (lems afsågning) ifrån 3 R:dr 16 ss. till 16 R:dr 32 ss; Stenskäringar, ifrån 6 R:dr 32 ss. till 33 R:dr 16 ss; Bråkskäringar, ifrån 5 R:dr 26 ss. 8 rst. till 22 R:dr 10 ss. 8 rst.; Aneprisma, (då pulsådrorne förslappas eller brista) ifrån 3 R:dr 16 ss. till 11 R:dr 5 ss. 4 rst.; Paracentesis Abdominis, (bukens öppnande genom ett instrument i wattusot och dylike tillfällen) ifrån 1 R:dr 16 ss. till 2 R:dr, repeterandet däraf, ifrån 32 ss. till 1 R:dr. Operation af Empyema, (böld i bröstets inre cavitet) ifrån 5 R:dr 26 ss. 8 rst. till 11 R:dr 5 ss. 4 rst; Wäxters borrtskärande eller frätande, ifrån 3 R:dr 16 ss. till 8 R:dr 16 ss; Arteriae temporalis, (pulsådrorne wid tinningarne) öppnande ifrån 16 ss. till 32 ss; Venae jugularis, (halsådrorne) öppnande 24 ss; Rötsårs curerande, ifrån 1 R:dr 32 ss. till 5 R:dr; Fistula Ani, (pipsår i sätet) ifrån 5 R:dr 26 ss. 8 rst. till 16 R:dr 32 ss; Fistulae Lacrimalis, (tåregångs fistlar) ifrån 5 R:dr 26. ss. 8 rst. till 16 Riksdaler 32 ss; Bronchotomie, (wederstrupens öppning, för att gifwa luft åt lungorne) ifrån 2 R:dr 37 ss. 4 rst. till 5 R:dr 26 ss. 8 rst.; Ruptura tendinis, (då en sena går af) ifrån 3 R:dr 16 ss. till 11 R:dr 5 ss. 4 rst; warjehanda suturer, eller söm, till åtskilde delars åter förenande, ifrån 32 ss. till 3 R:dr 16 ss; Abscesser, (Warbölder) ifrån 1 R:dr 16 ss. till 2 R:dr. Veneriska tillfällen af den första graden, då smittan nyss yttrat sig i närmaste grannskap till sjelfwa smittade stället, eller de så kallade primitiva effecter däraf, ifrån 3 R:dr 16 ss. till 8 R:dr 16 ss; andra graden, då den antingen är consecutiv af hela wättskesamlingens anstickande, eller kastat sig in på benen och yttrat sig i benknölar, nodi, (swullnader, som flytta sig) och tophi, (utwäxte knölar) ifrån 5 R:dr 26 ss. 8 rst. till 11 R:dr 5 ss. 4 rst; Tredje graden, då äfwen ben däraf mjuknat eller carierat, ifrån 8 R:dr 16 ss. till 16 R:dr 32 ss; Fjerde graden, som är hereditaire, eller med andra skärpor och Croniska (långwåriga) oarter complicerad, ifrån 11 R:dr 5 ss. 4 rst. till 33 R:dr 16 ss, Gangraena' och Sphacelus, (kallbrand, i mindre och högre grad) ifrån 3 R:dr 16 ss. till 10 R:dr; för Consultationer eller rådplägningar, ifrån 1 R:dr 32 ss, till 2 R:dr 37 ss. 4 rst. Hwad de mindre göromålen angår: sticka hål på öronen 16 ss; taga ut en tand, ifrån 16 till 32 ss; göra tänderne rena, ifrån 16 till 24 ss; fylla en tand 8 ss; öppna åder, ifrån 2 ss. 8 rst. till 8 ss; sätta och läka spansk fluga, ifrån 8 till 24 ss, wårda liktonar och wårtor, ifrån 16 ss. till 1 R:dr 16 ss; Seraceum, (hank, eller snören, öfwerdragne med salfwa, som läggas i sår) 16 ss; Fontineller, (öpningar, genom konst orsakade, för att draga blodets skadeliga delar ur kroppen) ifrån 8 ss. till 1 R:dr, Clistir, ifrån 8 till 24 ss; att waka, för hwar natt 16 ss; att spruta gargarismer eller gurgelwatten, för hwar wecka en gång om dagen, 32 ss. Då någon sårad kommer till en Fältskär, betalas första förbandet efter omständigheterne, ifrån 24 ss. till 1 R:dr; att sätta blodiglar, för hwarje 8 ss. 8 rst. 1777 den 6 Aug. Kgl. Taxa för Medici och Chirurger, MW. 11 T. p. 263. I anseende till läkemedel, är Kongl. Maj:ts Taxa för Apothekarne under samma dato utfärdad och tryckt i MW. 11 T. pag. 267, hwari Kongl. Maj:t i Nåder bewiljat jämnkning, medelst dess Kunngörelse, dat. d. 12 Febr. 1799. Jämnför i öfrigit mitt år 1786 af trycket utgifne arbete, kalladt Apothekares, Badares och Chirurgers förmoner och skyldigheter.
Anm. I 17 Cap. 4 §. HB. tillägges wäl ej annan förmonsrätt i gäldbundit bo för läkarelön, läkedom, skötsel och föda, än under den dödes sidsta sjukdom, men billigheten tyckes fordra, att ur lefwande gäldenärs bo, som afstått sin egendom till borgenärers förnöjande, ådömd ärsättning i såramål, bör njuta förmonsrätt, hwilket Kongl. Maj:t äfwen tyckes i nåder hafwa insett, då i 14 Cap. 82 § af 1798 års Kongliga KrigsArtiklar, som, enär Krigsmanskapets sold däri förklaras, icke böra i allmännhet gå i betalning för gäld, dock tillika stadgas, att hälften däraf skulle anwändas, när soldaten blifwit skyldig känd, att för slagsmål gälda läkarelön och skadestånd till målsäganden. Många tillfällen exsistera, då en menniskas hälsa, lika om icke mera äfwentyras, än i såramål, men hwarken allmänna lagen eller särskilde Författningar hafwa därföre stadgat särskilt answar, widare, än i 11 §. af Kongl. LotsOrdningen den 29 Oct. 1798, hwaräst det förordnas, att om lots nekas sin tillständiga rätt i kost och uppehälle, enligt 40, 41 §§. af samma Författning, och i brist af nödigt och godt uppehälle till hälsan skadas, skall, efter domarens pröfning af brottets beskaffenhet, den därtill skyldig warit, böta, ifrån 16 Riksd. 32 ss. till 50 Riksdaler. – Om i Preusiske Staterne, någon med uppsåt så illa warder huggen eller slagen, att han icke widare kan utöfwa sin näringsrörelse; så anses den brottslige med 6 till 10 års Fästnings- eller Tuckthusarbete. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 800 §.