Hoppa till innehållet

Linköpings Wecko-Tidningar 1793-09-21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 37
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 38
N:o 39  →


[ 154 ]
N:o 38.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 21 September 1793.

I morgon 17 Söndag. efter Helge Trefaldighets, Predika

I Domkyrkan: Comminister Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Magister Kastman.





Afskeds-Tal til Zephis.

Ach öma Zephis, Älskarinna!
Min sorg ju obeskriflig är?
Härefter skal jag dig ej finna:
Ej nånsin mera wara här. - - -
Ack! — när jag högsta sällhet nått,
När jag din kärlek lyckligt wunnit
Och til det ljufwa målet hunnit,
At jag din hand, dit hjerta fått - -
När glädjens Sol, som nyss upgått,
I all sin glans och skönhet prålar,
Då, - - - sköna Zephis! - då dess strålar

[ 155 ]

Af sorgemolnet gömmas bårt. - - -
Hwi är då nöjets tid så kårt? -
Hwi skulle jag den tjusning smaka,
Som upfylt har min hela själ,
Då olycks-stormen straxt skal skaka
Mit lugn, min sällhet och mit wäl? - -
När ömt jag dig til hjertat trycker,
Då grymma Ödet mig bårtrycker,
Ur dina armar sliter mig - -
Jag dignar magtlös i dit sköte - - -
Ack, om jag där min lefnad slöte!
Så wore jag wisst lyckelig.

Men - af din ömhet snart jag wäckes -
Ack wällust! - flätad i din famn - -
Du häftigt ropar mig wid namn
Och kärleken af gråt ej släckes.
Uppå din mun framstaplar jag
Et Ack, - som själens inre rörer,
Som uti ljuf hänryckning förer,
Som gifwer ömhet nytt behag -
Men - - bistra Ödet hjertat sårar -
Det wittnar nog min qwafda röst,
Som dränkt är uti dessa tårar,
Som störta ned uppå dit bröst. - -
Min Zephis! - fins då ingen tröst?
Ack nej, - förgäfwes jag den söker -
På jorden den ej gifwas lär.
Min fråga ser jag endast öker
Det qwal, den oro, som dig tär.
Ack, öma Zephis, Älskarinna!
Hwarandra wi ej skola finna:
Wår sorg ju obeskriflig är? -

Nu Sommarn med sin sköna pragt
Ifrån oss redan börjat hasta,

[ 156 ]

Och träden gula löf kringkasta,
Då Nordan öfwar grymt sin magt,
Som snart Naturen ödelagt. -
Ej mer på de förödda fälten
Får man den sköna Fjäril se,
Ej längre finns de gröna tälten,
Ej mera höres foglarne,
Som blandade i wåra löjen
Sit qwitter, sina kärleks-nöjen.
At sakna detta drägligt är -
Dess återkomst man wågar hoppas,
Den tid, då träden åter knoppas,
Då marken åter blomster bär.
Men det, at alltid bårta blifwa
Från den mit hjerta utwalt har,
Från dig, - som djupa suckar drar,
Ej någon dödlig kan beskrifwa.

Men fast jag mig från dig skal skilja
Och lyda Ödets grymma wilja;
Ty hwem kan ändra dess beslut?
Skal dock för dig min kärlek brinna
Och aldrig här i werlden hinna,
At blifwa swag och slåckna ut. —
Förwissad at du älskar mig
Til dess mitt lif jag hunnit sluta,
Skal matta ögat tårar gjuta
För dig, - - - min Zephis! - blott för dig.

Farwäl då öma Älskarinna!
Må wi i andra lifwet finna - - -
Men - Himmel! - ack! jag dignar ner - -
Och du mig ljufwa kyssar ger -
Se, wåra strida tårar blandas,
Wi idel kärlek -- ömhet andas,
Jag i din famn mig fästad ser

[ 157 ]

Och - - - men hör Ödets hårda hot: -
”Res bårt! -- och lyd nu straxt min wilja,
”Nu skal du dig från Zephis skilja –
”Förmätne! stå mig ej emot.
”Ty då skal jag mig på dig hämna:
”Dig i förwiflans afgrund lämna -
”Det blir belöning för dit knot.”
Ach Zephis! - nu skal jag dig mista - - -
Ännu en kyss! - gif mif den sista - -
Och se’n jag underkastar mig
Alt hwad som Ödet täcks befalla;
Men wet: - hwart hälst det lär mig kalla,
Jag dock beständigt älskar dig -
Ehuru långt ifrån dig skild
Skal du dock altid för mig swäfwa
Och tidens wälde aldrig qwäfwa
Det minsta drag utaf din bild.
Nej, - Zephis älskas innerlig
Och trieet i mit hjerta gömmes;
Men aldrig utaf mig förglömmes, -
Nej, - jag i döden älskar dig. - n. - - n.



Ordet til Charaden uti Tidn. N:o 37, är:

Bröd-korg.

Kungörelser:

Till förekommande af alt gräl och oredor, anmodas, en och hwar, så Handlande som Handtwärkare, at ej utlämna något ehwad som hälst, uppå Credit, under mitt Namn, så framt ej egenhändig begäran därom, af mig göres. Linköping d. 21 Sept. 1793. Kaulbars.

Om någon åstundar Rese-sällskap til Stockholm, sist nästa torsdag, får underrättelse wid Boktryckeriet.


N:o 39 utgifwes Lördagen d. 28 September kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegr. Enka.