Linköpings Wecko-Tidningar 1794-03-29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 12
Linköpings Wecko-Tidningar
1794

N:o 13
N:o 14  →


[ 25 ]

N:o 13.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 29 Martii 1794.



I Morgon Midfasto-Söndagen, predika

I Domkyrkan: Kyrkoherden Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hospitals Predik. Apelberger.

Passions-Predikan blir om Onsdag af Kyrkoherden Nordwall och om Fredag af Magister Wimermark.





Fortsättning af Skaldedikten i Weckotidningen N:o 12.

Rytande eldar kring rymderna ljunga,
Stjernona darra för Allmagtens syn,
Klipporna sucka, böljorna gunga
Med sina spetsar mot himla-bryn,
Windarne tjuta,
Eldarna spruta
Gruset mot skyn;
Templen och wallar och husen nedfalla,
Bjelkarne bräckas, eldflammor swalla. —
Ach! känslor af fasa - - - mörksandar skalla,
Genljuden knalla,

[ 26 ]

Remnande murar stenarne slunga — —
Ach! — hwilken syn - - -
Bäfwen - - - och darren - - -

I sömnens mjuka famn ses Melisandra[1] hwila;
När eldar til dess hus i röda flämtar ila,
Hon med et sakta sus förtjusnings-andar drog,
At Kärleks-Gudens, rörd åt hännes miner log.
Dess ängla-ögonpar, som tunna fodren linda
I korswis med sin här, sig ljufligt synas binda.
Den blombeprålda kind, på hwilken skönhet rår,
At sömnens pustar rörd, i sagta wågor går.
På hännes Gudamun, som sömnen stundom delte,
Susningar mot hwaran i ständig dallring spelte,
Och hännes hwita hals som Alabastarn sken,
Ack! Melisandra! - - Ack! man nu förtjusas re’n
När man dit ömma bröst med skrämda ögon skådar,
Där alltid kyskhet för dess fasta wallar rådar;
Det stundom sänker sig, än höjer det sig opp,
Än ömma suckar drar, från hännes stilla kropp.
Hon stundom i sin sömn den fina lindan höljer
Utaf — men åter det, inunder fodret döljer —
Det silkesfina hår, i fällar swängde sig,
Kring hännes hwita hals - Ack Melisandra dig!
Dig, jag i afstånd ej kan med min peusel måla,
Den oskuld, eld och wett som ur dit anlet stråla —
I denna oskuld tyst nu Melisandra låg,
När re’n på hännes tak en ström af eld man såg,
Som med en gruflig fors til himlaskyar brinner,
Och ner til hännes rum i häftig waggning hinner -
Hon spritter - - ur sin sömn - - Ack! en bjelke ramlar ner - - -
Hon ögon lyfter up - - ack! - öde - - - hwad hon ser - -
Som lejoninnan sig til ungars räddning hastar,
När man dem röfwa wil — så häftigt hon sig kastar
Utur sin mjuka bädd, och slöjan på sig tar,
Som östanwinden hon igenom lågor far.

Men himmel du wårt lif på dina händer waggar,
När högdens wåta sky med ljuflig swalka daggar
Och wi i lugnet af din nåd få njuta skygd —
Men straffar lika du båd ömhet, last och dygd?

Wår Melisandra re’n kring eldens sjöar famlar;
Hon i förtwiflan stadd, sin sista styrka samlar,
Och rum från rum hon skyndar til en dör —
Där står hon — Almagt! hwad du gör - - -
Hon talar dessa ord : skal dygd och oskuld lida?
Så wil mitt tolamod din hämd och dom förbida,

Hon slutar med en suck - - Där ramlar muren ner - -
Hon krossas - - Himmel! - - nåd - - ack - - hon dör - - him - - -

O Almagt! Dina dolda under
Från stoftet wi med wördnad se,
Wi häpna för din hämd och dunder,
Wi bäfwa, darra, Dig tilbe.
Har Israel sig så förbrutit,
At nåd i himlen mer ej finns?
Har Du de usla så förskutit,
At kärlek hos Dig mer ej wins?

Götheborg! din sorg oss rörer,
Dina suckar til oss gå.
Du som i dit sköte förer,
Tomhet uti hwarje wrå,
Twifla ej den Gud, som krossar
Han från nöd och fattigdom, med längden dig förlossar.

Gjut rörda mänsklighet! Gjut ömma ömma tårar,
När som du ser en hop i öknen fara will.

[ 27 ]

Ack! höga Wäsend Du! som dina wäsend sårar,
Nog är wäl nåd och Guda-rätt mer til!
Ni, som på lyckans fält, fån rika frukter skära,
Förskuten ej jag ber, en så nedslagen hop;
Utaf dess öde Ni må himlens rätter lära,
At han med hot och straff, belönar syndens rop.

Pris, o Linköping! Himmelens lagar,
Bäf för hans Wrede, och se hur hans Magt,
Krossar, uprättar, uphjelper, förswagar,
Och alt för sin fot med et warde Han lagt.
Sjung i din Fosterbygd Almagteus ära,
Du som i skygden har blifwit förskont;
Dygden utöf, hwars rätt dig skal lära,
At du har med Skaparen blifwit försont.

D. H.[2]





Kungörelser:

Nästa Onsdag d. 2 April börjas med Informationen för Ungdomen at lära dantsa hos Directeuren Herr la Croix, hwartill den eller de som af samma underwisning denna Termin wilja sig begagna, hafwa at ju förr dess häldre, uti dess Logis, i Lector Wallenbergs gård, sig at anmäla.

De som hafwa någre Tyger, Charlar eller Bomullslärfter m. m. at låta trycka, anmodas at i nästa wecka sådant til Juden Isaac Joseph inlemna, emedan han snart tänker sig resa från staden. Han Logerar hos Bryggaren Askeroth.

Wid Boktryckeriet finnes tilräckeligt antal bundne Hästeböcker till salu.


N:o 14 utgifwes Lördagen d. 5 April kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.



  1. Melisandra införes här diktad til at göra ämnet
    mera rörande.
  2. För de fel, som kunna finnas i Skaldedikten, swarar jag icke hos någon ordwägare, utan endast för dem som ömma wid andras olyckor.