Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Men hinner icke fram, ty tjockan tog dess ljus,
Som twan i hwirflar kring om stadens brända hus.

(Forts. häraf följer i nästa Tidn.)





Swar på Passquillet i Tidn. N:o 11.

Quo, quo scelesti recitis?
Conscientia non mordeor ego. Hor.

Wid dina återskall Gudinnan fäller tårar,
Och känslan alltid öm, du förnuftigt sårar!
Du Lutan illa stämt. Bâtard[1] du wara kan,
Men ej Apollos Son - Det går dig aldrig an.

Då du ej mera kan än smädelser utgjuta
Och med Apollos namn så usla rader sluta,
Så borde som jag tror din talan blifwa stum
Emedan alt dit gräl utmärker dig som dum.

Jag ej min tanka wil med dina gräl beswära;
Din nedrighet för stor at njuta sådan ära:
Lär känna Yngling sjelf, at du ej styrka har -
At tolka andras fel - Ack! mer försigtig war.

Sjung i dit egit Namn, Apollos dig ej ägnar,
Han på dig wredgad är, och jag på Gudens wägnar
Förkunna skal den Dom som tilhör endast dig:
Fly från en helgad Thron - fly nedrige från mig!
Hit smädarn aldrig hant, men skulle det så hända
Så skal han störtas ned och krossad återwända.



Kungörelser:

Til de som åstunda at låta trycka wästtyger på skinn, kortlar, sänggardiner, Charlar m. m. på uiden, linne och bomulstyger, erbjuder Juden Isaac Joseph sin tjenst, boende hos Bryggaren Askeroth här i staden.


N:o 13 utgifwes Lördagen d. 29 Martii kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.


N:o 13.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 29 Martii 1794.



I Morgon Midfasto-Söndagen, predika

I Domkyrkan: Kyrkoherden Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hospitals Predik. Apelberger.

Passions-Predikan blir om Onsdag af Kyrkoherden Nordwall och om Fredag af Magister Wimermark.





Fortsättning af Skaldedikten i Weckotidningen N:o 12.

Rytande eldar kring rymderna ljunga,
Stjernona darra för Allmagtens syn,
Klipporna sucka, böljorna gunga
Med sina spetsar mot himla-bryn,
Windarne tjuta,
Eldarna spruta
Gruset mot skyn;
Templen och wallar och husen nedfalla,
Bjelkarne bräckas, eldflammor swalla. —
Ach! känslor af fasa - - - mörksandar skalla,
Genljuden knalla,

  1. af Apollo.